Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolloidkemi, dispersoidkemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLLOIDKEMI
kunna upptäckas, utan vätskan ser även i
mikroskop fullständigt klar ut, men är dock ingen
verklig lösning. Ju finare partiklarna äro, desto större
säges dispersitetsgraden vara.
Grovdi s p e r s a kallar man sådana system, där
partiklarna kunna iakttagas direkt i mikroskop. De
måste då vara minst 100 w stora. En verklig
lösning består av fria molekyler, vilka i allm. äro
mindre än i /qu. Området häremellan räknas till det
k o 11 o i d a 1 a tillståndet, ehuru ofta även en del
av det grovdispersa brukar räknas hit. Någon
bestämd gräns finnes därför icke, utan det kolloidala
tillståndet utgör ett tillstånd mellan det grövre
dis-persa och verklig lösning.
Som grundläggare av k. räknas Th. Graham, som
1861 skilde mellan 2 huvudtyper av ämnen, dels
k r i s t a 1 1 o i d e r, ss. socker och salt, vilka
kunna kristallisera och som i lösning kunna gå igenom
pergamentpapper och vissa djurmembraner, samt
k o 11 o i d e r, gelatinösa, limliknande ämnen, ss.
lim och äggvita, vilka sakna dessa egenskaper. Man
visste då ännu icke, vari skillnaden mellan dessa
bestod. — Den moderna k. är ett barn av det 2o:e
årh. 1903 visade R. Zsigmondy med det av honom
konstruerade ultramikroskopet, att
kolloidala lösningar voro uppslamningar av mycket
finfördelade partiklar. Ultramikroskopet bygger
på följ, princip. Om en solstråle faller in i ett rum,
ser man de dammpartiklar, som finnas i luften,
avteckna sig som ljusa punkter (tyndalleffekt).
”Solstrålen” är ingenting annat än ett
Ijusbryt-ningsfenomen i sådana fritt svävande småpartiklar.
Vore luften fullkomligt ren, skulle ingen stråle
synas. Om man nu låter en skarp ljusstråle
passera genom en kolloidal lösning vinkelrätt mot
synriktningen och betraktar denna mot mörk bakgrund
i ett mikroskop, synas de kolloidala partiklarna
som ljusa punkter, och på detta sätt kan man
upptäcka och studera småpartiklar ner till 10
storlek. Partiklar, som äro så små, att de ej kunna
upptäckas i ultramikroskop, kallas amikroner.
— Grundläggande för k:s utveckling ha varit de
undersökningar, som utförts i Sverige av The
Svedberg och hans lärjungar. — Under det att Graham
antog, att kolloider vore en särskild typ av ämnen,
betecknas de nu mera som ett tillstånd hos
materien, som ett mycket stort antal ämnen kunna
förekomma i. En kolloidal lösning kallas även för en
sol och en kolloidal lösning i vatten hydrosol,
i alkohol a 1 k o s o 1, i luft aerosol, ty d i
s-persionsmedlet behöver icke nödvändigtvis
vara en vätska, det kan även vara ett fast el.
gasformigt ämne, och då likaså det dispergerade
ämnet kan vara ant. fast, flytande el. gasformigt,
kunna de fall av kolloidala system
uppkomma, som framgår av tab. å sp. 488.
Kolloidala system kunna framställas på 2 sätt,
ant. genom dispergering, finfördelning av
större partiklar, el. genom association,
sammanslagning av molekyler till större partiklar.
Genom vanlig mekanisk pulvrisering kan man i regel
icke nå mindre partikelstorlek än 1 n- Högre
dis-persitetsgrad kan erhållas medelst
kolloidkvar-n a r, där ämnena genom stöt slås sönder till mindre
partiklar. Ett annat framställningssätt består i
att ämnen lösas i en vätska, som sedan sprejas ut.
Metaller, ss. guld och silver, kunna överföras i
Dispergerat ämne [-Dispersions-medel-] {+Dispersions- medel+} Exempel
1. fast fast färgat glas, guldrubinglas
2. fast flytande suspensioner, guld- och silversol, färger
3. fast gasformig rök
4. flytande fast celluloid
5. flytande flytande emulsioner, mjölk, blod
6. flytande gasformig dimma
7. gasformig fast pimpsten, gummi, adsorberade gaser
8. gasformig flytande skum, majonnäs
9. gasformig gasformig alltid molekylär blandning
kolloidal lösning genom att mellan poler av dessa
metaller under vatten etableras en elektrisk
ljusbåge, varvid i vattnet utslungas ytterst små
partiklar. — En hydrosol kan uppkomma, om genom
en kemisk reaktion en olöslig förening uppkommer,
som dock icke utfaller utan hålles i kolloidal form
i lösning. -— Stabiliteten av ett kolloidalt system
är beroende av att partiklarna icke slås ihop och
associeras och bli så stora, att de utfällas och
sedimentera. En sådan sammanslutning kan uppkomma
därigenom, att de äro i ständig rörelse och
kollidera med varandra. Iakttagas de i ultramikroskop,
röra de sig i oregelbundna banor, vilken rörelse
uppkommer därigenom, att de utsättas för stötar
av dispersionsmedlets molekyler (brownska
mole-kylarrörelsen). Ju mindre partiklarna äro, desto
livligare äro deras rörelser, desto oftare kollidera
de med varandra och sammanslås, varigenom med
tiden dispersitetsgraden minskas, partiklarna bli
färre, avståndet mellan dem större och hastigheten
av den brownska rörelsen mindre. Stabiliteten ökas
först med avtagande dispersitetsgrad men minskar
sedan igen, beroende på att fallhastigheten ökas,
när partiklarna växa. Stabiliteten för olika
kolloidala system beror i hög grad på elektriska krafter.
De kolloidala partiklarna äro ofta elektriskt
laddade. Partiklar med lika laddning repellera
varandra, varvid bildning av större partiklar
förhindras. Under inverkan av en elektrisk ström röra
sig negativt laddade partiklar mot anoden, positivt
laddade mot katoden (elektrofores, k a t
a-f o r e s). Elektriska krafters inverkan på
stabiliteten av dispersa system har man begagnat sig av
för att slå ned rök i fabriksskorstenar, det s.k.
cottrellförfarandet (jfr Elektrisk gasrening).
Stabiliteten kan minskas genom tillsättning av vissa
ämnen, som verka koagulerande; omvänt
kan tillsats av s.k. skyddskolloider öka
stabiliteten, en ytterst viktig sak, ty först med
tillhjälp av dessa har det varit möjligt att i
kolloidal form erhålla ett flertal ämnen. Tekniskt
viktiga här äro s.k. emulgatorer, vilka förmedla
bildningen av emulsioner. För emulsioner av typen
”olja i vatten” kunna ämnen som gummi arabicum,
gelatin-agar, lim, alkalisalter av högre fettsyror,
natriumsalter av högmolekylära sulfonsyror och
— 487 —
— 488 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
