Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kollontaj, Alexandra Michajlovna - Kollusion - Kollwitz, Käthe - Kollämpare - Kolläst - Kolm - Kolmar - Kolmation - Kolmes - Kolmila - Kolmodin, släkt - Kolmodin, 1. Israel - Kolmodin, 2. Olof (präst, skald) - Kolmodin, 3. Olof, d.y. (Dahl, litteraturhistoriker) - Kolmodin, 4. Adolf - Kolmodin, 5. Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLLUSION
Käthe Kollwitz: Hungrande tyska barn. Litografi, 1924.
bassadör” (1945); I. de Palencia, ”Alexandra
Michailovna Kollontay” (1946). [P.DhllS.Br.
Kollusio’n (eg. brottsligt samspel, av lat.
collu’-dere), processr., genom undanhållande el.
undanskaffande av bevismaterial försvåra utredning i målet,
särsk. om dylik k. i brottmål genom hemligt
samförstånd mellan tilltalad och vittnen el.
medbrotts-lingar.
Kollwitz [kål’vits], Käthe, tysk konstnärinna
(1867—1945), arbetade huvudsaki. som grafiker.
K:s konst är starkt socialt präglad och buren av
ett patos, som på ett naturligt sätt fört henne
från en mera realistisk till en personlig
expres-sionistisk-symbolisk, tekniskt fulländad stil, som
ibland i sin slagkraftiga förenkling närmar sig
Simplicissimus-kretsens, framför allt Th. Th.
Hei-nes, med vilken hon samarbetade under en följd
av år. Under nazistregimen i Tyskland
hänfördes hennes konst till entartete Kunst, och hennes
produktion var därför under senare år ytterst ringa.
Huvudarbeten: ”Bauernkrieg” (7 blad, radering,
1902—08), ”Krieg” (7 blad, träsnitt, 1920—24) och
”Proletariat” (3 blad, träsnitt, 1925). — Litt.: H.
Isenstein, ”K.K.” (1949; sv. övers, s.å.). [GS.JSSm.
Kollämpare, lägsta graden bland
maskinmanskapet på koleldade handelsfartyg. K. ha till uppgift
att framforsla kol från de olika kolboxarna till
påeldade pannor.
Kolläst, se Kolmått.
Kolm, ett slags stenkol, som sparsamt
förekommer i den övre delen av den kambriska alunskiffern
i Västergötland (Billingen), Närke och
Östergötland och bildar körtlar el. bollar av 0,3—0,4 m
mäktighet. K. innehåller c:a 30% aska med c:a
1 °/o uran och en obetydlig halt av radium.
Kolmar, stad i Elsass, se Colmar.
Kolmatio’n, metod att höja marknivån i och för
odling genom att införa vatten över ett område
från slamrika floder på sådant sätt, att det blir
nästan stillastående, varvid slammet avsätter sig
och bildar fast mark.
Kolmes, zool., art av messläktet*.
Kolmila, se Träkolning.
Kolmodi’n, sedan slutet av 1500-talet känd släkt,
stammande från Koldemo by, Arbrå sn,
Hälsingland, där ättefadern var häradsfogde.
1) Israel K., teolog och psalmförfattare (1643
—U09), e.o. teol. prof, i Uppsala, superintendent
i Visby 1692, led. av bibelkommisionen och en av
medarbetarna i Svedbergs psalmbok 1695. Bland
K:s psalmer märkas ”Sommarvisa” (Sv. ps. nr
474) och ”förtröstanspsalmen” (nr 361).
2) Olof K., den föreg:s brorson, präst och
andlig skald (1690—1753), mag. i Uppsala 1716,
kyrkoherde i Flo (Skara stift) 1721, prost i
Vänersborgs kontrakt 1742. Genom den versifierade
bönboken ”Then trogna siälens gyldene rökelsekar”
(1728) och sångsamlingen ”Andelig dufworöst”
(1734, flera nya uppl.) gjorde K. en förtjänstfull
insats i sin tids andliga diktning, ehuru båda
arbetena voro, det ena helt och det andra till större
delen, övers, och bearbetningar efter den tyske
prästen B. Schmolck (d. 1737). I det
didaktiskepiska verket ”Biblisk qwinnospegel” (2 bd, 1732
—50) framställer K. kvinnogestalter ur Bibeln, ofta
skildrade med naiv naturalism och i en
anakronis-tisk miljö. K. står som skald på gränsen mellan
den karolinska tiden och frihetstiden, hans sånger
och psalmer (av vilka 4 finnas i nuv. sv.
psalmboken) utmärkas av bibeltrogen lära och en
religiös innerlighet, som torde röja inflytande från
herrnhutismen. — Litt.: Minnesteckning av W.
Ru-din i ”Svenska akad:s handlingar”, 15 (1901). S.N.
3) O 1 o f K. d.y., eg. Dahl (se d.o., sp. 823),
den föreg:s dotterson, univ.-lärare (1766—1838),
doc. i svensk litteraturhistoria i Uppsala 1792, prof,
skytteanus 1805. K. ägnade sig med stor
framgång åt övers, från latin, bl.a. av Livius (”Romerska
historier”, 5 bd, 1831—44) och Tacitus (”Romerska
häfdeböcker”, 1, 1844, och ”Romerske annaler”, 1,
1833—35)-
4) Johan Adolf K., teolog (1855—1928), e.o.
prof, i exegetik i Uppsala 1903, ord. 1909, avsked
1920, föreståndare för Fjellstedtska skolan 1920—
28. K. tjänstgjorde även som lärare och
föreståndare vid Johannelund och som Evang.
fosterlandsstiftelsens missionsdirektor till 1910 samt företog
1908—09 en inspektionsresa till Östafrika. Sin tjänst
i Evang. fosterlandsstiftelsen lämnade K. med
anledning av en schism ang. en av K:s skrifter
(”Kristendomen och den urkristna församlingens bibel”,
1908), som ansågs företräda alltför modern teologi.
Av K:s vetenskapliga arbeten märkas kommentarer
till flera bibelböcker, alla präglade av en
konservativ inställning. K. redigerade ”Svensk
missions-tidskr.” 1913—28. G.W.L.
5) Johannes Axel K., den föreg:s son,
diplomat och orientalist (1884—1933), 1914 fil. dr i
Uppsala, doc. i semitiska språk 1914—21, attaché vid
svenska legationen i Konstantinopel 1917—20, dra-
— 491 —
— 492 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
