Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koloradoskalbagge, potatisbagge - Koloratur - Koloratursångerska - Kolorera - Kolorering - Kolorimeter - Kolorimetri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLORATUR
[-Koloradoskal-bagge.-]
{+Koloradoskal-
bagge.+} 2 ggr
förstoring.
fullvuxen gulaktig med svart huvud och två rader
svarta, glänsande vårtor längs bakkroppens båda
sidor. Liksom den fullbildade skalbaggen förtär
den uteslutande potatisväxtens blad och angriper
ej själva potatisarna. Då genom angreppet växtens
alla ovan jord varande delar förstöras, bildas inga
el. endast små och till föda odugliga rotknölar.
Larvstadiet varar nästan 3 veckor. För
förpupp-ningen gräver sig larven ned i jorden, där den
vilar 10—12 dagar. Skalbaggen
behöver sålunda för hela sin
utveckling från ägg till fullbildad
insekt ej mer än 5—6 veckor,
varför under sommarens lopp
ända till 3 generationer kunna
följa på varandra, vilket i
förening med det ovanligt stora
antalet ägg förklarar skalbaggens
massiva uppträdande. Den
övervintrar som puppa och
framkommer som fullbildad insekt i
maj följande år. K. synes urspr.
ha varit hänvisad till en annan,
vilt växande art av potatissläktet, Sola’num
rostra’-tum, som näringsväxt och haft samma utbredning
som denna urspr. rent tropiska art. Den medföljde
sedan denna i dess spridning n. ut från Mexico till
Texas, Arizona och Colorado. Sedan den här stött
på nybyggarnas mot v. framryckande odlingar av
potatisväxten, kastade den sig genast över denna
nya och rikare näringskälla och utbredde sig med
en fruktansvärd hastighet åt ö. och n.ö. 1859
upptäckte man först dess härjningar, men redan 2 år
därefter hade den nått lowa och 1865 gått över
Mississippifloden och satt sig fast i Wisconsin och
Illinois. 1868 hade den hunnit till Ohio och nådde
1874 staterna vid Atlantens kust. Under dessa 15
år utbredde den sig över en areal av o. 2—3 mill
km2. Faran var nu stor och överhängande, att det
svåra skadedjuret kunde med skeppsfarten
överföras till Europa, varför i flera stater, däribland
Sverige 1876, förbud mot införande av potatis från
Nordamerika utfärdades. Detta oaktat uppträdde
k. 1876 på flera ställen i Tyskland. O. 1920
uppdök k. i Frankrike, och 1931 var den där trots alla
ansträngningar utbredd över halva landet, ehuru
i olika grad. Under 1930-talet fann man k. i
Belgien, s. England och återigen i n.v. Tyskland, i
vilket senare land man energiskt bekämpat k.,
medan i Frankrike potatisodling på sina håll är
omöjliggjord. Vid dansktyska gränsen fann man k.
1949. I Sverige har k. blott en gång upptäckts,
näml. 3 ex. på tullen i Stockholm 1876, men då
skalbaggen i Canada förekommer rätt långt norrut,
är faran för spridning allvarlig, om k. skulle
inkomma i landet. — De bästa åtgärderna mot k. ha
visat sig vara besprutning med arsenikhaltiga
vätskor (kejsargrönt, schweinfurtergrönt). [S.Bgtn]H.
Koloratu’r (av lat. col’or, färg), utsmyckning av
melodi med figurerande prydnader: löpningar,
drillar, passager o.d., flores (blommor), särsk. i äldre
lut- och orgelbearbetning av vokalsatser och i sång,
särsk. i de s.k. koloraturariorna. K. var
urspr. en typisk improvisationskonst, d.v.s. föddes
i exekveringsögonblicket och var beroende av
sångarens el. instrumentalistens färdighet och
temperament men givetvis även av en viss, sig
utbil
dande praxis. Medan den vokala k. når sin
typiska fulländning inom operans s.k. d a-c a p
o-a r i a, stelnar den i instrumentalmusiken under
1600—1700-talen till ett invecklat system av
prydnader (i Frankrike kallade agréments), som under
upplysningstidevarvet faller ur bruk. Som ett
”reservat” av denna äldre improvisatoriska k.
kvarstår i konserten den s.k. kadensen. Jfr
Me-lisma. C.A.M.
Koloratursångerska, sångerska, som tack vare
sin stämmas höjd (till J3) och lättrörlighet särsk.
sjunger de höga koloraturpartierna och -ariorna.
Vid tyska operan är k. ett särsk. rollfack.
Kolore’ra (av lat. col’or, färg, jfr Kulör),
färglägga, måla (särsk. med livliga färger); mus., se
Koloratur och Kolorering.
Kolorering (se Kolorera), mus., ett viktigt
stildrag i 1500-talets instrumentala tonkonst,
karakteriserat av snabba, virtuosa passager, löpningar,
drillar o.a. ornament. Som synonym till k.
använder J. Handschin för en något tidigare epok
”p araf r a s eri n g”, enär ifrågavarande musik,
som för det mesta utgjorde konstmässiga
överföringar av enkla vokalsatser till något
instrument (vanl. tangentinstrument el. luta), ej blott
broderande utvidgar utan även ibland förkortar
originalverken. Termen k., som infördes i
facklitteraturen 1884, hade från början en
nedsättande innebörd om en viss grupp tyska
1500-talstonsättare, ”koloristerna” (Ammerbach, Paix,
Schmid m.fl.), vilka i sina kompositioner skulle
ha hemfallit åt ytligt artisteri. Under senare tid
har dock ordet med rätta förlorat denna
kringskurna bestämning, då nyare forskningar gett
vid handen, att k.-tekniken är ett genomgående
och mycket karakteristiskt drag i hela 1400- och
1500-talens musik för tangentinstrument el. luta,
såväl i engelsk, fransk och italiensk som i tysk
musik. För tidens dansmusik blev k.-tekniken av
icke ringa betydelse. — Litt.: W. Merian, ”Der
Tanz in den deutschen Tabulaturbüchern” (1927);
J. Handschin, ”Zur Frage der melodischen
Pa-raphrasierung im Mittelalter” (i ”Zeitschrift für
Musikwissenschaft”, 10, 1928); H. J. Moser,
”Paul Hofhaimer” (1929); G. Frotscher,
”Ge-schichte des Orgelspiels” (1933—35); W. Apel,
”Harvard dictionary of music” (1944). B.Hhs.
Kolorime’ter. 1) Astr., en anordning på den
zöll-nerska fotometern, varigenom den konstgjorda
stjärnans färg kan varieras så, att den så nära som
möjligt överensstämmer med färgen hos den
verkliga stjärna, vars ljusstyrka skall bestämmas,
vilket är av största vikt för noggrannheten i
bestämningen (se Stjärnfotometri).
2) Kem., se Kolorimetri.
Kolorimetri’ (till lat. col’or, färg, och grek.
metrei’n, mäta), en kvantitativ analysmetod, som
grundar sig på att, om till en lösning av vissa
ämnen sättes något speciellt reagens, antar
lösningen en bestämd färg. Den så erhållna färgen
är inom vissa gränser proportionell mot det lösta
ämnets koncentration. Genom att jämföra den
färg, som en obekant mängd av det lösta ämnet
erhåller, med färgen hos en lösning av en bekant
mängd av samma ämne kan man alltså bestämma
det obekanta ämnets mängd. Jämförelsen sker
— 503 —
— 504 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
