Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolportera - Kolportör - Kolpulvereldning - Kolryss - Kolränta - Kolsandsten - Kolsi - Kolskiffer - Kolskrinda - Kolsnare - Kolsrud, 1. Oluf - Kolsrud, 2. Sigurd - Kolstad, Peder Ludvik - Kolstig - Kolstål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLSTAL
ter, bära; eg.: bära vid halsen), gå omkring och
bjuda ut el. utdela el. skaffa abonnenter på tidn.
el. andra skrifter. Kolportera ut, utsprida
(en nyhet, ett rykte o.d.). — Kolportö r,
vandrande försäljare av tidn. el. andra skrifter;
bok-månglare; (kringresande) lekmannapredikant,
folkpredikant, den senare betydelsen utgående från den
av ”försäljare el. spridare av andliga skrifter”.
Jfr Kolportage.
Kolportö’r, se Kolportera.
Kolpulvereldning. Eldning med pulverformiga,
fasta bränslen, särsk. kolpulver, användes numera
ofta för större eldstäder och ugnar, ss.
ångpannor och metallurgiska smältugnar m.m. I
jämförelse med eldning med fast bränsle på vanligt
sätt medför k. i flera avseenden samma fördelar
som gaseldning, näml, ringa luftöverskott och
därmed minskade värmeförluster i avgående
rökgaser, möjlighet att genom lättskötta, mer el.
mindre självverkande regleringsanordningar
anpassa bränsletillförseln efter ett växlande
värmebehov och möjlighet att förvärma åtm. en del av
förbränningsluften till hög temp. Kolpulvret
inblåses i eldstaden genom brännare med en del
av förbränningsluften, ”primärluften”, resten av
förbränningsluften, ”sekundärluften”, inblåses
genom gluggar i murverket vinkelrätt mot
primär-luftstrålen. Kolpulvret tändes framför brännaren
genom värmestrålningen från det heta
murverket. I.S.
Kolryss, släddon med hög, av vidjor flätad korg;
användes för forsling av träkol. — Metrol., se Stig.
Kolränta, en förr i Bergslagen och vissa andra
bruksdistrikt utgående grundskatt, som erlades i
träkol och ingick i jordeboksräntan.
Kolsandsten, geol., sandsten, som åtföljer
sten-kolsflötser, särsk. sådan tillhörande
karbonsyste-met.
Kolsi, kraftverk i Kumo älv, Åbo-Björneborgs
län, v. Finland, medelvattenmängd 150 m3/sek,
fallhöjd vid turbinerna 12 m, utbyggd effekt 21,700
hk, utvunnen energimängd 190 mill. kWh pr år.
K., vars ägare är Kolsi oy., igångsattes 1945.
Kolskiffer, geol., kolhaltig lerskiffer, som åtföljer
stenkolsflötserna och ofta växellagrar med dessa.
K., som ofta lika väl kunde kallas skifferleror,
ha stundom stor ekonomisk betydelse för
keramis-ka ändamål, mest till eldfast gods. Deras kolhalt
är ofta så hög, att de kunna brinna; de användas
då för framställning av chamotte. K. innehålla ofta
rika lämningar av den flora, varav kolflötserna
bildats.
Kolskrinda, se Skrinda och Stig.
Kolsnaren, sjö i V. Vingåkers sn, Södermanlands
län, 33 m ö.h.; 12 km2. K. och sjön Viren ligga på
ung. samma nivå och genomflytas av Nyköpingsån.
— Namnet är, under samma form som den
nutida, känt sedan 1625. Det sammanhänger med
kol och betyder sålunda ”den mörka”; huruvida
detta syftar på vattnet, naturen i omgivningen
el. på kol såsom lämning efter bränder, är ovisst
(se E. Hellquist, ”Studier öfver de svenska
sjönamnen”, 1903—06, sid. 304 f.). S.Es;Er.
Kolsrud. 1) Nils Oluf K., norsk
kyrkohisto-riker (1885—1945), teol. kand. 1908, doc. vid Oslo
univ. 1916, prof, i kyrkohistoria 1921. K. var vid
sidan av sitt kyrkohistoriska författarskap
verk
sam som utg. av källskrifter till Norges historia
(från 1912 medutg. av ”Norges gamle love” och
från 1913 av ”Diplomatarium norvegicum” m.fl.
skrifter). 1922 upprättades på hans tillskyndan
Norsk historisk kjeldeskrift-institutt, vars ledare
han var till sin död. K. var red. för årsb. ”Norvegia
sacra” (1921 ff.) och publikationsserien
”Biblio-theca Norvegiae sacrae” (1922 ff.). — Litt.: ”0.
K. in memoriam” (1946). K.Gw.
2) Sigurd K., den föreg:s bror,
språkforskare (f. 1888), efter studier i Norge och utlandet
tjänsteman vid Riksarkivet i Oslo 1916—23,
därefter prof, i nordisk språkvetenskap vid univ. i
Oslo. K. är i första hand folkmålsforskare och
har i ett flertal arbeten lämnat viktiga bidrag till
kännedomen om dialekterna på östlandet.
Därjämte har han granskat och utg. äldre norska
språkminnesmärken, t.ex. ”Heidmarksbrev 1315—
1560. Kjeldekritisk studie” (1914) och ”Oslo og
Hamar bispedömes jordebok 1574—77” (1929). Han
förestod 1931—41 Det norske samlagets
ordboksarbete och är sedan 1936 föreståndare för Norsk
målförearkiv, sedan 1945 också för Norsk
historisk kjeldeskrift-institutt. L.
Kolstad [-sta], Peder Ludvik, norsk
politiker (1878—1932), blev efter genomgången
lant-brukshögsk. 1902 lantbrukslärare, från 1912
föreståndare. 1921 invaldes K. i stortinget, som han
tillhörde till sin död. Han blev småningom ordf,
i finans- och budgetkommittéerna, v. president i
stortinget och bondepartiets främsta namn. I maj
1931 bildade K. Norges första rena bonderegering,
i vilken han även var finansminister och som han
ledde till sin död. Förutom flera för Norge
speciella svårigheter (arbetarstrejker och -upplopp,
ockupationen av östgrönland m.m.) fick
regeringen ta upp kampen med den inbrytande
världskrisens mångahanda problem. Th.
Kolstig, se Kolmått.
Kolstål, stål, vars viktigaste beståndsdel utom
järn utgöres av kol. Kolhalten varierar (max.
c:a 1,7%) och därmed också egenskaperna hos
stålet. Förutom kol ingå avsiktligt tillsatta
ämnen, ss. kisel (max. c:a 0,35%) och mangan (max.
c:a O,4o°/o), koppar, nickel och krom. De
tekniska egenskaperna betingas främst av kolhalt och
värmebehandling (se d.o. och Härdning).
Hållfasthetsvärden för normaliserat kolstål.
Kolhalt (•/.) Brottgräns (kg/mm2) Hårdhet (HB)
0,10 35—40 pO 120
0,20 42—47 no—140
0,30 50—55 130—160
0,40 58—63 150—190
0,50 67—72 170 210
0,60 75—8o 200 24O
Mjukt kolstål (0,05—0,20% kol) användes för
plåt, balkar, tråd, spik, bult etc.
Maskinkonstruktioner av enklare slag utföras med kolhalter upp
till 0,50%. För större hårdhet och slitstyrka
krä-ves högre kolhalter, 0,5—1,5 % beroende på
användningsändamålet, vilket vanl. är verktyg i
någon form. Dessa stål härdas efter bearbetningen.
K. med c:a 0,75 % kol användes till dornar, saxar,
knivar, fjädrar och gevärspipor, med c:a 0,90%
— 509 —
— 510 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
