Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolstål - Kolstö, Fredrik - Kolsu - Kolsva - Kolsvavla, koldisulfid - Kolsyra, koldioxid - Kolsyrat vatten - Kolsyreassimilation - Kolsyrebad - Kolsyregödning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLSTÖ
kol till huggmejslar, bandsågar, s.k. pianotråd och
hyvelstål, med c:a 1,1 °/o kol till spiralborr,
metallsågblad, fräsar och bearbetningsverktyg för
hårdare träslag, med c:a 1,3% kol till
filhuggnings-mejslar, dragskivor, rakknivar och
graveringsverk-tyg samt slutl. med c:a 1,5 °/o kol till verktyg
för bearbetning av konstmassor m.fl. hårda
material. — Med ökad kolhalt förbättras k:s
härd-ningsegenskaper, vilket närmast innebär en ökning
av härddjupet. Vid skärpta krav i detta
hänseende erbjuda andra legeringsämnen, ss. mangan,
krom och molybden, större möjligheter, och k.
med höga kolhalter ersättas därför numera ofta
av legerade stål. K.G.B.
Kolstö, Fredrik, norsk målare (1860—1945),
utbildade sig i Oslo, München och Paris och
framträdde först med interiörer och landskap, som
visa skarp observationsförmåga och utmärkt
karakteristik, blev sedan en representant för den
franska impressionismen men återgick till
realismen. K. hade en tid en konstskola i Bergen men
var sedan bosatt i Oslo. Också som
porträttmålare (K. Bergslien m.fl.) har K. visat friskhet
och kraft.
Kolsu, zool., art av släktet Cuon*.
Kolsva, brukssamhälle i Bro-Malma sn i
Västmanland, vid Köping—Uttersberg—Riddarhyttans
järnväg och vid fall i Hedströmmen 13 km n.v.
om Köping; 2,282 inv. (1950). Samhället har
vuxit upp kring ett järnbruk från 1540-talet; ang.
de nutida industrierna se Kohlswa jernverks ab.
Fyndigheter av kvarts och fältspat exploateras av
firman Kohlswa fältspatgruva (30 arb.).
Provinsialläkare.
Kolsvavla, k o 1 d i s u 1 f i d, CS2, kan
framställas genom direkt förening av kol och svavel i
elektrisk ugn el. genom att svavelångor ledas över
träkol vid 600—9000. K. är en färglös, klar och
lättrörlig, starkt ljusbrytande, flyktig,
lättantänd-lig vätska; kokpunkt 46^2; smältpunkt —1120;
spec. v. 1,26. K., som i rent tillstånd har en svagt
aromatisk lukt, blir vid förvaring, särsk. vid
närvaro av något vatten, mycket illaluktande genom
bildning av organiska svavelföreningar. K. är ett
utmärkt lösningsmedel för jod, brom, fosfor,
svavel, fett, harts, kamfer, kautschuk m.fl. ämnen
och användes av denna anledning som
extraktions-medel. K. brukas även för bekämpande av vissa
skadeinsekter etc. De största mängderna k.
förbrukas för framställning av konstsilke och cellull.
För varje ton cellull förbrukas 0,35 t k., som icke
kan återvinnas. I USA tillverkas årl. c:a 70,000 t
k. K. är ett starkt nervgift. Kolsvavleånga
bildar med luft ytterst explosiva blandningar,
varför stor försiktighet måste iakttagas vid arbeten
med k. [GJJEl.
Kolsyra, CO2, koldioxid, molekylvikt 44,0,
förekommer fritt i gaser av vulkaniskt ursprung,
i kolsyrekällor samt i luft 0,03—0,04 °/o. K. bildas
vid all förbränning, vid andning och vid
jäsnings-och förruttnelseprocesser, t.ex. alkohol- och
cellu-losaförjäsning. Högprocentig k. framställes ur
förbränningsgaser, vid kalkbränning och i mindre
skala genom behandling av karbonat med syra;
i kipp-apparat ur marmor och saltsyra. — K. är
en färglös gas med svagt syrlig, stickande lukt och
smak. Spec. v. 1,524. Den är ej brännbar och kan
ej underhålla förbränning. Vid ett tryck av c:a 50
atm kan den vid vanlig temp. förtätas till en färglös,
lättrörlig vätska, som är beständig endast under
tryck. Vid nedkylning av k. med flytande luft
bildas fast k., som vid uppvärmning direkt övergår i
gasform vid —78% Kritiska temp. är +31°!. —
Flytande k. förekommer i handeln på
stålcylindrar och har stor användning inom
läske-dryckstillverkningen, för brandsläckningsändamål
(se Kemiska eldsläckningsapparater) samt i
kyl-tekniken. Får flytande k. rinna ut, uppstår på
gr. av den häftiga avdunstningen en stark
temp.-sänkning, och k. övergår i fast form, s.k.
kolsyresnö, med en temp. av —?8°5. Temp.
kan ytterligare sänkas genom tillsats av eter,
varigenom avdunstningshastigheten ökas och en temp.
av —no0 kan uppnås. Numera förekommer i
handeln också kolsyreis (torris), vilken i stort
framställes på fabriker. — K. i andningsluften är
i små mängder, under 2%, ofarlig; stiger halten,
ökas andningsfrekvensen, vilket fått användning
vid syrgasbehandling, då syrgas med en liten
tillsats k. (karbogengas) användes. Vid över 4 °/o k.
inträda förgiftningssymtom med huvudvärk,
hjärtklappning, svindel etc., och vid över 8 °/o inträder
medvetslöshet, snabbt följd av döden. — K.
löses i vatten, 1 vol. vatten vid o° och atmosfärstryck
löser 0,8 vol. k., under bildning av den svaga syran
H2CO3 (kolsyra), vilken dock ej kan isoleras. K.
är en tvåbasisk syra, som ger dels primära salter,
bikarbonat, dels sekundära, karbonat. De
sekundära äro utom alkali- och ammoniumkarbonat
olösliga, under det att bikarbonaten i allm. äro något
lösliga. Karbonaten, utom natrium-, kalium- och
bariumkarbonat, sönderdelas vid upphettning i k.
och metalloxid. De viktigaste i naturen
förekommande karbonaten äro kalciumsalter, t.ex. kalksten,
krita och dolomit. K. kan vid hög temp. ge
föreningar med ammoniak, karbaminsurt ammonium,
som bl.a. förekommer som förorening i handelns
ammoniumkarbonat. — Bestämningen av k. sker
ant. gasanalytiskt genom absorption i lut el.
titri-metriskt genom absorption i barytvatten och
titre-ring med syra. — K. spelar en utomordentligt
viktig roll i naturens hushållning. Alla växter uppta
direkt k. ur luften (se Assimilation). Denna
förbrukning av k. uppväges av den k., som bildas
vid förbränningsprocesser (jfr Andning). K. utgör
även en utomordentligt viktig faktor vid
mineraltransporten genom rinnande vatten och vid
för-vittringsprocesserna. [Lj.]El.
Kolsyrat vatten, se Mineralvatten.
Kolsyreassimilation, se Assimilation.
Kolsyrebad, se Nauheimerbad.
Kolsyregödning av växter sker genom att man
ökar halten av kolsyra i den luft, som omger
kulturväxterna. I det fria kan luftens kolsyrehalt
endast påverkas i ringa grad, t.ex. genom att man
tillför jorden organiska, hastigt förmultnande
ämnen el. påskyndar förmultningen av dylika, som
redan finnas i jorden, genom påförande av
nä-ringssalter, bearbetning av jorden o.s.v. I
drivbänkar, uppvärmda av gödselbäddar, är kolsyrehalten
tillräckligt hög för där odlade växter, och i andra
bänkar kan den höjas genom att man inblandar
gödsel el. halm i jorden. I växthus alstras kolsyra
— 5i i —
— 512 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
