Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolsyregödning - Kolsyreis - Kolsyrekällor - Kolsyrelagring - Kolsyresnö - Kolsyrespruta - Kolsyreteorien - Kolsås - Kolsäckarna - Koltajaure - Kolteckning - Koltetraklorid, tetraklormetan - Kolthoff, 1. Gustaf - Kolthoff, 2. Signe - Koltjak, Alexandr Vasiljevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLTJAK
bäst genom förbränning av sprit, oljor el.
träkols-briketter, enklast dock genom att man lägger ut
ett lager av gödsel på de bord, varpå t.ex.
krukväxter skola odlas, i vissa fall gödselhögar på
andra ställen i husen. Gödseln måste täckas med
jord e.d., för att ej frigjord ammoniak skall skada
växterna. Man kan slutl. låta kolsyra strömma ut
ur kolsyrebomber. Även en svag ökning av luftens
kolsyrehalt kan befrämja assimilationen (jfr d.o.,
sp. 598) och därmed växtligheten, blomningen och
fruktsättningen (t.ex. hos jordgubbar och
gurkor). C.G.D.
Kolsyreis, se Kolsyra.
Kolsyrekällor, se Mineralkällor.
Kolsyrelagring, se Fruktodling, sp. 708.
Kolsyresnö, se Kolsyra.
Kolsyrespruta, 1) med kolsyra driven
minia-tyrfärgspruta för retuscheringsarbeten,
skyltmål-ning o.s.v.; 2) se Kemiska eldsläckningsapparater.
Kolsyreteorien, geol., se Istider, sp. 799.
Kolsås, bergshöjd v. om Oslo, flack men med
branta sidor, 379 m ö.h.; utmärkt utsiktpunkt.
Kolsäckarna, astr., namn på två påfallande
mörka områden i stjärnbilden Södra korset (Crux),
förorsakade av kosmiska stoft- el. gasmassor,
som skymma bort de bakomliggande stjärnorna.
De skymmande massornas avstånd uppskattas till
o. 500 ljusår. Liknande mörka områden påträffar
man även i andra trakter av Vintergatan (se
Nebulösa).
KolTajaure, sjö, se Treriksröset.
Kolteckning, teckning med kolstift, användes
såväl för skisser som i självständigt konstnärligt
syfte. K. lämpar sig lika väl för kraftiga
valörkontraster som för fina och toniga luftstudier.
Båda dessa egenskaper förenas i t.ex. Karl
Nordströms arbeten.
Koltetraklori’d, tetraklormetan, CC14, en
färglös, starkt ljusbrytande, icke brännbar vätska
med sötaktig lukt. Kokpunkt 76^75, smältpunkt
—22°95, spec. v. 1,593. K. tillverkas genom
klore-ring av metan el. genom behandling av kolsvavla
med klor, varvid svavel utbytes mot klor. K.,
som löser fett o.a. organiska substanser, har fått
användning som lösnings- och
fläckuttagnings-medel. Tidigare användes k. även i eldsläckare,
då den avdunstar hastigt och kväver elden. Då
emellertid vid beröring med upphettade metaller
även giftig fosgengas bildas, har k:s användning
på senare tid minskats. K. förekommer i
handeln även under namnen t e t r a och b e n s i n
o-f o r m. [G.J.]El.
Kolthoff. 1) Gustaf Isac K., zoolog,
forskningsresande (1845—1913), konservator vid
Uppsala univ. 1878, fil. hedersdr där 1907, kom som
ivrig jägare och naturälskare att få en omfattande
inblick i särsk. Sveriges högre djurvärld och de
olika djurens levnadsvanor, en kunskap, som han
musealt omsatte i inrättandet av biologiska
museer*. K. företog forskningsresor till Island och
Färöarna 1872, till norska ishavskusten 1887, deltog
i Nordenskiölds exp. till Grönland 1887, Nathorsts
till Spetsbergen 1898 och ledde själv en sådan till
Spetsbergen och n.ö. Grönland 1900. Bland hans
skrifter märkas ”Nordens fåglar” (1898—99, jämte
L. Jägerskiöld, 2 uppl. 1911—26), ”Vårt villebråd”
su l6‘ — 513 —
17 — Red. avsl. 6/s 50.
(1896; postum uppl.
1914, jämte andra
förf.), ”Zur
Herbst-wanderung der
nor-dischen Sumpfvögel”
(i ”Zoologiska
studier”, 1896), ”Ur
djurens lif” (2 bd, 1899—
1901), ”Bidrag till
kännedom om n.
polartrakternas däggdjur
och fåglar” (1903),
”Från när och fjärran”
(1911), ”Djur och
blommor” (1912). O.Cn.
2) Gertrud Signe Elisabeth K., den föregrs
syssling, skådespelerska (f. 17/s 1881), avlade
musiklärarexamen 1900 och debuterade, efter
sångstudier för Jeanette Jacobson, 1902 på
Olympia-teatern som Lotte i ”Primadonnan”. Hos A.
Ranft 1903—04 fick K. pröva sin förmåga i
åtskilliga krävande operettpartier, ss. Winnefred
Grey i ”Rymmerskan” och prins Orlofsky i
”Läderlappen”. 1904 tog K. anställning vid
Brunnshusteatern i Helsingfors. Ledningen av Svenska
teatern där upptäckte, att hennes rätta plats var
talscenen. Efter att ha varit anställd vid Svenska
teatern i 12 år återvände K. till Stockholm 1915,
då hon engagerades vid Dramatiska teatern, där
hon kvarstannade till 1933. Senare har hon
gästspelat vid olika Stockholms-scener, vid
Riksteaterns turnéer samt i
Oslo och Köpenhamn.
— Med en utmärkt
ka-rakteriseringsförmåga
och ypperlig diktion
förenar K. en säker
uppfattning av
varierande stilarter.
Hennes scenkonst har
varit i högsta grad
livsbejakande utan att
därför vara utåtvänd.
Kvinnlig ömhet,
käckhet, skalkaktighet och
sinnlighet,
moderlighet och ädelhet har
hon tolkat med äkta, otvungen inlevelse; de
mörka, oharmoniska kvinnorollerna ha däremot
legat mindre väl till för henne. Madame
Sans-Gène, Judit, Gertrud, Turandot, Liza i
”Pygmalion”, Dorine i ”Tartuffe”, Sigrid i
”Bröllopet på Ulfåsa”, Hermione i ”En vintersaga”,
Emma Scarli i ”Stulen lycka”, Mirandolina i
”Värdshusvärdinnan”, Toinette i ”Den inbillade
sjuke” och Julia i ”Fiesco” utgöra några av
hennes mest framgångsrika tolkningar på
national-scenen. — G. 1919 m. dir. G. H. E. Hultgren. A.L.
Koltjak [knlca’k], Alexandr V a s i 1 j
e-v i t j, rysk sjömilitär (1874—1920), officer 1896,
v. amiral 1916. K. deltog som ung officer i flera
polarexpeditioner, utmärkte sig under
rysk-japanska kriget 1904—05 särsk. vid försvaret av
Port Arthur samt var 1905—12 chef för
marinstabens organisationsavd. Vid i:a världskrigets
utbrott 1914 var K. kommendör och fartygschef
vid Östersjöflottan men blev sommaren 1916 chef
— 5U —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
