Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komárno - Komárom - Komarov, Vladimir Leontevitj - Kombattanter - Kombinat - Kombination - Kombinationsförädling - Kombinationslås - Kombinationslära - Kombinationsmotstånd - Kombinationsmåttsats - Kombinationsprincipen - Kombinationsrör - Kombinationstoner - Kombinationstryck - Kombinationsvariation - Kombinatorik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMBINATORIK
inv. (1941). K. blev stad 1265 och var förr en
stark fästning, som ofta varit omstridd.
Flodhamn, kvarn-, trä- och textilindustri.
Komårom [kåmm’aråm], stad i Slovakien, se
Komårno.
Komarov [kema’raf], Vladimir
Leonte-v i t j, rysk botanist (1869—1945), doc. vid univ. i
S:t Petersburg 1902, prof, och chef för avd. för
högre växters systematik och geografi vid
veten-skapsakad:s inst. i Leningrad, i samband med
inst:s flyttning i Moskva från 1936,
vetenskaps-akad:s president s.å., led. av Sovjetunionens
högsta råd 1937. K. gjorde omfattande resor i n.ö.
Asien, utgav reviderande översikter av asiatiska
växtsläkten samt floraverk, ss. ”Flora Manshuriae”
(3 bd, 1901—07) och ”Flora poluostrova
Kam-tjatki” (3 bd, 1927—30). Han behandlade Linnés
livsverk i ”Zjizn i trudy Karla Linneja 1707—78”
(1923) och växternas arter i ”Utjenije o vide u
rastenij” (1944). K. var red. för ”Flora SSSR”
(12 bd, 1934—46) och tidskr. ”Sovetskaja
botanika” (1938—45). — Valda verk, ”Izbrannye
sotjinenija”, med biogr. av I. I. Mesjstjaninov och
A. G. Tjernov utg. 1945. A.Hr.
Kombattan’ter (fra. combattants, av bättre, slå),
stridande militärpersonal, som mera omedelbart
deltager i strid; n o n-k o m b a 11 a n t e r, icke
stridande, de som ha sin verksamhet inom
sjukvård, förvaltning o.s.v.
Kombina’t, se d.o. i Suppl.
Kombinatio’n (se Kombinera), med (fin)
beräkning gjord sammanställning; förbindelse;
sammanträffande av omständigheter. — Jfr
Combina-tion. — Matem., se Kombinatorik. — Mus., se
Orgel.
Kombinationsförädling, sådan växt- och
djur-förädling, som innebär en kombination av
värdefulla arvsanlag från olika men relativt närstående
sorter el. raser. Denna kombination kommer till
stånd vid könscellbildningen hos bastarder
mellan de utvalda föräldratyperna (se Växtförädling).
Kombinationslås, se Lås.
Kombinationslära, matem., se Kombinatorik.
Kombinationsmotstånd, ett motstånd, som
ensamt har samma inverkan på strömstyrkan i en
elektrisk strömkrets som ett antal seriekopplade
el. parallellkopplade delmotstånd tillsammans. Om
k. betecknas med R och delmotstånden med rv r2, ra
o.s.v., så gäller vid seriekoppling 7?=r1 + r2-|-r3 + ...
och vid parallellkoppling: -^,=—+ —+^ + . . .
7? rt r2 r3
Kombinationsmåttsats, se Måttverktyg.
Kombinationsprincipen, fys., en av W. Ritz (1908)
i spektroskopien införd allmän princip, som för
spektroskopiens utveckling varit oerhört
fruktbärande. K., som implicit kan utläsas jämväl ur J. R.
Rydbergs spektralteoretiska arbeten, kallas därför
stundom även Rydberg-Ritz’s k. Då vågtalet* för
en spektrallinje, som framför allt genom J. J.
Bal-mers och J. R. Rydbergs undersökningar påvisats,
låter framställa sig som differensen mellan två
termer, s.k. spektraltermer, definieras härigenom
två olika tillstånd el. energinivåer för den
Ijusemit-terande atomen i fråga. Av flera linjer el
linje
serier bestämmas på så vis flera energinivåer. K.
utsäger då, att varje kombination mellan två
dylika energinivåer representerar en möjlig
spektrallinje. K. har visat sig vara en inom hela
spektroskopiens område från infraröda spektrum till
röntgenspektrum giltig, exakt naturlag. Den bildar
grundvalen för den bohrska och den nyare
vågmekaniska atomteorien. Ang. den för den praktiska
spektroskopien viktiga preciseringen av k. genom
urvalsregler se Spektrum. Re.
Kombinationsrör, se Elektronrör, sp. 447.
Kombinationstoner, fys., toner, som uppkomma
genom samverkan av två samtidigt ljudande, rena
toner. Ha dessa svängningstalen Nr och N2, så
höras dels en s.k. differenston av
svängnings-talet —N2, dels en s.k. summationston av
svängningstalet N1+N2. Dessa toner kallas
primära k. el. k. av första ordningen.
Därjämte uppträda, ehuru med mycket mindre
intensitet, toner av svängningstalen 2N\—N2 och 2Nr +
N2, s.k. sekundära k. el. k. av andra
ordningen, o.s.v. Differenstonerna upptäcktes av
G. A. Sorge (1744), summationstonerna av H.
Helmholtz (1856). K. äro alltid mycket svagare
än de urspr. tonerna. Frågan om hur k. komma
till stånd, är ännu omstridd. Re.
Kombinationstryck, användning av olika
reproduktions- och tryckmetoder för framställning av
t.ex. ett färgtryck, varigenom bättre resultat kan
uppnås än vid användande av enbart en metod.
Kombinationsvariation, ärftl. En mycket
väsentlig del av den ärftliga variationen hos alla
organismer är s.k. kombinationsvariation, vilken beror
på omgrupperingar av arvsanlagen enl. de
men-delska klyvningslagarna. Genom den stora
mångfalden av kombinationsmöjligheter kan ett relativt
lågt antal gendifferenser förorsaka en mycket stark
ärftlig variation. Föreligger heterozygoti i n
genpar, bildas i avkomman 3” ärftligt skilda typer.
Kombinatori’k, matem., en gren av den
elementära aritmetiken, där man studerar olika
anordningar och grupperingar av n föremål, vanl.
representerade med siffrorna I, 2, .. . n. I första
hand gäller det att bestämma antalet anordningar
av ett givet slag. De viktigaste anordningssätten
äro följ.:
Permutationer. En permutation av n
föremål (siffror) är en uppställning av dessa i en
rad. Två permutationer äro lika, då och endast
då föremålen (siffrorna) i båda två stå i samma
ordning. För n = 2 finnas två permutationer (12)
och (2 1), för n = 3 sex: (1 2 3), (1 3 2), (2 1 3),
(2 3 O, (3 1 2) och (3 2 i)- Allmänt kan man
visa, att antalet permutationer av n olika föremål
äro = 1 • 2 • 3 ■ ... • (n—i)n = m! (läses:
”n-fakultet”). Äro ej alla föremålen (siffrorna) olika, ss.
t.ex. i (1 2 1 1 3 1 3 3), så kunna de indelas i
Ä<n grupper av lika föremål med ns föremål i
varje, j = 1, 2, ..., k och n = n1 + n2 + .... + n^.
I ex. ovan är k = 3, n1 = 4, n, = 1, n3 = 3. Antalet
nl
möjliga permutationer blir då = ,; Ex.:
För att beräkna antalet möjliga kortsitsar i bridge
observerar man, att de 52 olika korten i leken
bilda en permutation, och det finns 52! olika
så
— 521 —
— 522 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
