Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komplex - Komplexa föreningar - Komplexa tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMPLEXA FÖRENINGAR
sin mor, och Elektrakomplexet, flickans
bortträngda kärlek till fadern (se Oidipuskomplex),
och kastrationskomplexet, gossens
bortträngda rädsla för kastration (uppkommen ur de
hinder omgivningen ställt för hans
självtillfredsställelse). Alltför stark bindning vid endera av
föräldrarna kallas ofta moders-, resp,
faderskom-plex. Enl. A. Adlers terminologi är
mindrevärdeskomplex en fixerad känsla av
underlägsenhet. — Uttrycket k. har sedan vidgats till
att omfatta alla fixerade, s.k. övervärdiga idéer,
d.v.s. känslomättade föreställningar, som uppta
onormalt stor del av individens tankar och
uppmärksamhet (t.ex. föreställningen, att man är
speciellt intelligent, av ovanligt hög börd el.
motsatsen). — På gr. av sin mångtydighet och det
missbruk den varit föremål för som modeuttryck
i det allmänna språkbruket, användes termen k.
mindre nu än förr inom psykologien. Man talar
hellre om missanpassning, vilken term har vidare
betydelse och ej är belastad med psykoanalytisk
teoribildning. Jfr Psykoanalys. R.Jn.
Komplexa föreningar, kem., uppkomma genom
direkt förening av molekyler,
molekylföreningar, och skilja sig från dubbelsalter
därigenom, att de i vattenlösning icke sönderfalla i
komponenterna och giva deras reaktioner. En k.
är t.ex. kaliumferrocyanid, K4[Fe(CN)6], som i
vattenlösning dissocieras i kaliumjoner och negativa
Fe(CN)6-joner, men fria Fe- el. CN-joner
förekomma icke. En annan k. är guldtiosvavelsyra,
H3[Au(S2O3)3], vars natriumsalt i kombination
med natriumtiosulfat användes i medicinen. Till
k. höra de s.k. metallammoniakföreningarna*,
föreningar, som ammoniak kan ge med ett flertal
elektrolyter. Systematiken över k. har givits av
A. Werner, som utvidgat valensbegreppet och
skilt mellan huvud- och bivalenser. Han
har infört begreppet koordinationstal,
som anger, hur många grupper som kunna bindas
i den ”inre sfären” direkt vid centralatomen och
icke kunna avdissocieras. Skillnaden mellan de
atomer, som tillhöra den komplexa jonen och övriga
atomer i molekylen, kan uttryckas i formler, t.ex.
[Co(NH3)6]Cl3 och [C12Co(NH3)4]C1
hexamin kobolt- diklorotetraminkobolt-
klorid klorid
I den första föreningen kan all klor avdissocieras,
i den senare endast Vs. Koordinationstalet är olika
för olika grundämnen, vanl. 6 el. 4, men kan också
antaga andra värden. Werner har även lyckats
uppställa koordinationsformler för
kristallvatten-föreningar och inrangera dem bland k. Som ex. på
komplexa salter, som bildas med koordinativt
bundet vatten och ammoniak, kan följ, serie anföras:
l Cr (N H3) g] Cl3 hexamin-kromiklorid
[Cr(NH3)5H2O]Cl3 monoaquo-pentamin-kromiklorid
[Cr(NH3)4(H2O)2] Cl3 diaquo-tetramin-kromiklorid
[Cr(NH3)3 (H2O)3]C13 triaquo-triamin-kromiklorid
[Cr(NH3)2(H,O)4]Cl3 tetraquo-diamin-kromiklorid
[CrNH3(H,O)5] Cl3 pentaquo-monoamin-kromiklorid
[Cr(H.,O)6] Cl3 hexaquo-kromiklorid
Koordinationstalet är således 6, och de 6 grupper,
som kunna bindas av centralatomen Cr i den inre
sfären, kunna bytas ut i stigande serie. H2O öch
NH3 äro neutralgrupper. Av jongrupper, som
före
komma, må nämnas NO2 nitro, Cl kloro, CN
cyano, CH3 • CO2 acetato.
Med komplexbildningen sammanhänga även
färgväxlingarna av vissa kromisalter. Kromiklorid
förekommer i vattenlösning i tre isomera former,
som alla ha den empiriska sammansättningen
CrCl3+6H2O. Vid upplösning av krom i saltsyra
bildas [CrCl2(H2O)4]Cl • 2H2O,
dikloro-tetraquo-kromiklorid, i vilken 2 Cl och 4 H2O äro
komplext bundna, den komplexa jonen, inom
parentesen, är mörkgrön till färgen. Låter man denna
lösning stå, övergår färgen till blågrön, motsv.
föreningen [CrCl(H2O)5]Cl2 • H2O,
monokloro-pen-taquo-kromiklorid, och slutl. till violett, motsv.
föreningen [Cr(H2O)6]Cl3, hexaquo-kromiklorid, i
vilka de komplexa jonerna bestämma färgen. Av
formlerna framgår, att en, två el. tre klorjoner äro
avdissocierade, och endast dessa men ej de till
komplexet hörande kloratomerna kunna utfällas
vid tillsats av silvernitratlösning. Av
kristallvattnet, normalt 6H2O, äro i de tre föreningarna 4, 5
el. 6 H2O koordinativt bundna. En dylik isomeri
kallas hydratationsisomeri.
De komplexa jonerna i k. äro trots det ovan
anförda i ringa mån dissocierade i sina
beståndsdelar. Sålunda är [Ag(NH3)2]+ något dissocierad i
Ag++2NH3, så att AgJ utfälles vid tillsats av J-jon.
Även [Ag(CN),] + är dissocierad i Ag+ + 2CN~,
dock icke så mycket, att AgJ kan utfällas genom
J-jon. Alltefter graden av komplexjonernas
dis-sociation finnas övergångar mellan k. och
dubbelsalter. Man skiljer mellan starkt
komplexa och svagt komplexa joner. I
ovanstående fall är [Ag(CN2)] + starkare komplex än
[Ag(NH3)2]+. [Lj.]EI.
Komplexa tal. Ett k. är ett uttryck av formen
a 4- ib, där a och b äro vanliga (reella) tal och
storheten (symbolen) i har egenskapen i2 = —1 (man
kan alltså tolka i som y/—1). a kallas den reella
delen, b den imaginära delen av talet a + ib, i den
imaginära enheten. Två k., a + ib och a’ + ib’ äro
lika, då a = a’ och b = b’-, a + ib = o innebär, att
a = 0 och b = o. För b = 0 övergår k. a + ib i det
reella talet a (de reella talen äro alltså specialfall av
k.), för a — 0 erhålles det rent imaginära talet ib.
För k. definieras de enkla räknelagarna på det sättet,
att man räknar enl. algebrans lagar och beaktar
i2=—i. Summan, resp, skillnaden (a+ib)+(a’+ib’)
är= (a + a’) +i(b ± b’), produkten (a+ib) • (a +ib’) =
a’ + ib’
— (aa’—bb’)+i(ab +ab) och för kvoten
——er-a + tb
hålles (genom förlängning med det till a + ib k o
n-, .,. aa’+bb’ , . ab’—a’b
jugerat k. «-.(>) , under
förutsättning att nämnaren a+ib icke är = 0. De
enkla räknesätten leda sålunda för k. ånyo till k.
Liksom de reella talen kunna avbildas på
(åskådliggöras som) punkterna på en rät linje, kunna k.
avbildas på punkterna i ett plant, rätvinkligt
koordinatsystem, i det s.k. komplexa el. g au
s-siska talplanet. Talet a+ib avbildas på
punkten med koordinaterna (a, b). Se fig. 1.
.r-axeln kallas reella, y-axeln imaginära axeln. I
denna geometriska tolkning kommer addition av
k. att betyda s.k. geometrisk (el. vektoriell)
addition (kraftparallellogramprincipen, se fig. 2). Var-
— 579 —
— 580 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
