Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konfirmation - Konfirmationsbok - Konfirmationsförsäkring - Konfirmera - Konfiskation - Konfiskera - Konfityrer - Konflikt - Konfokal - Konfonium - Konform - Konform avbildning - Konformister - Konformitet - Konfrontation - Konfrontera - Konfucius (Confucius, Konfutse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONFUCIUS
till en k. med trosbekännelse, löfte att underkasta
sig kyrkotukten samt handpåläggning. I denna
el. annan form upptogs k. av åtskilliga tyska
landskyrkor. Allmän blev den först genom
Spe-ner och pietismen, som däri såg ett vapen mot
död bokstavstro och magisk
sakramentsuppfatt-ning; k. skulle vara en personlig bekräftelse av
dopförbundet, dess huvudmoment bekännelse och
löften. För rationalismen, som ävenledes
omhuldade k., var den ett slags kyrklig
myndighetsförklaring. — I Sverige utfördes den
katolska k. (på sv. f ä r m e 1 s e) antagl. av
biskoparna någon tid efter reformationen, men trots
Johan III:s försök att ge den evangelisk form,
kom den snart ur bruk. Kristendomsförhör höllos
före de ungas första nattvardsgång enskilt inför
prästen (kyrkolagen 1686 satte nedre
åldersgränsen till 13 el. 14 år), men under 1600-talet
började de unga här och var förhöras gemensamt
och offentligt. I olika utformning vann denna
akt utbredning under 1700-talet, befordrad av bl.a.
ärkebiskoparna Erik Benzelius d.ä. och Henrik
Benzelius samt biskop J. Serenius i Strängnäs.
Officiellt erkänd blev k. först genom
kyrkohandboken 1811. Dennas k.-ritual präglades i viss mån
av pietismens och upplysningens subjektivism och
moralism; tyngdpunkten förlädes till
bekännelse-och löftesfrågorna. 1868 och 1898 mildrades dessa,
och större plats bereddes åt tanken på Guds
handlande med de unga. 1920 infördes alternativa
formulär utan bekännelse- och löftesfrågor, resp,
med endast en fråga. Ehuru fullt frivillig (kungl.
cirkulär 25/io 1878) är k. fortfarande en folksed,
som i större delen av landet allmänt följes. Det
beräknas, att c:a 94% av Sveriges vuxna
befolkning ha blivit konfirmerade. — Litt.: Fr. N.
Ekdahl, ”Om confirmationen” (1889); E. Rodhe,
”Svenskt gudstjänstliv” (1923); ”Confirmation or
the laying on of hands” (2 bd, 1926—27); A. Vougt,
”1 konfirmationsfrågan” (1927); F. N. Sandberg,
”K. i Sveriges kyrka” (1938); A. Melin, ”K. i
nu-tidsdebatten” (1950). A.Mn.
Konfirmationsbok, se Kyrkoböcker.
Konfirmationsförsäkring, en form av
livförsäkring, där ett försäkrat kapital utfaller vid barnets
konfirmationsålder.
Konfirme’ra (lat. confirma’re, befästa), bekräfta;
stadfästa; teol., stadfästa dopet (se Konfirmation).
— Konfirmand, en som beredes till sin första
nattvardsgång.
Konfiskatio’n (av lat. confiscare, indraga till
statskassan, till con-, samman-, och fiscus,
statskassa), jur., egendomsindragande till staten utan
ersättning (jfr Expropriation). K. förekommer
stundom som ett medel för genomförande av
politiska omvälvningar, t.ex. den ryska revolutionen,
men under normala förhållanden huvudsaki. som
påföljd av brott, s.k. straffpåföljd*. I svenskt
lagspråk betecknas k. med uttrycket
förverkande*, som emellertid även innefattar
sådana fall, då egendomen tillfaller annan än
Staten, t.ex. åklagare el. målsägare. K. avser
i allm. vissa särskilda objekt och ej blott
ett penningbelopp, men i st.f. egendom, som ej
kan tillrättaskaffas, skall ej sällan gäldas dess
värde. K. avser i vissa fall egendom, som är
avsedd el. kan befaras komma att erhålla användning
för begående av brott; i andra fall vill man
genom k. tillfoga den brottslige en förlust och
därigenom minska lockelsen till begående av vissa
brott, t.ex. insmuggling av tullpliktigt gods. —
Jfr Förmögenhetsskatt, sp. 9. R.Bl.
Konfiske’ra, indraga, beslagtaga; förklara något
förbrutet, se Konfiskation.
Konfity’rer, se Konfekt.
Konflikt’ (av lat. confli’gere, stöta tillsamman,
strida), strid, tvist, sammanstötning.
Konfoka’l (till lat. con-, samman-, och fokus),
fys., med samma brännpunkt (fokus). Två
ko-niska sektioner sägas vara konfokala, om de ha
en brännpunkt gemensam.
Konfo’nium (förvridning av kolofo’nium, se
Harts), stråkharts; skämtsamt om spritdrycker
(alltså eg.: något som man ”smörjer sig med”).
Konform’ (till lat. con-, samman-, och fo’rma,
form), likformig, överensstämmande. — Subst:
konformitet. — Motsats: diskonform.
Konform avbildning, vinkeltrogen avbildning
(GaussJ, är en sådan avbildning, där ”oändligt”
små delar av bilden äro likformiga med motsv.
delar av originalet. Varje konvergent potensserie
y = a0 + atx + a2x- + ... (x och y komplexa tal)
förmedlar en (utom
möjl. i enstaka
punkter) konform
avbildning av en cirkel i
.r-planet på något
område i y-planet.
Enl. B. Riemann kan
varje enkelt sammanhängande område i .r-planet
konformt avbildas på en cirkelyta. (På fig., av
Schwarz, är en kvadrat avbildad på en cirkel.)
Ett klot (t.ex. jorden) kan konformt avbildas
på ett plan (t.ex. genom Mercators kartprojektion,
se Karta). Hr.
KonformisTer, se Storbritannien, religiösa
förhållanden.
KonformiteT (se Konform), likformighet,
överensstämmelse. — Geol. K. el. k o n f o r m 1 a
g-r i n g, dets. som konkordans*; den motsatta
termen diskonformitet* har däremot en mera spec.
betydelse än termen diskordans.
Konfrontatio’n, se Konfrontera.
Konfronte’ra (fra. confronter, av lat. fro’ns,
panna), ställa ansikte mot ansikte; ofta om
brottslingar, som ställas inför sitt offer, el. om vittnen, som
samtidigt förhöras vid domstol. — Subst.:
konfrontation.
Konfu’cius (C o n f u c i u s, K o n f u t s e),
kinesisk filosof och religionsstiftare, hette Kung Kiu,
med ärenamnet Kung Chung-ni. Namnet K. är en
av tidiga västerländska missionärer gjord
latinise-ring av Kung Fu-tsi, ”mästaren Kung”. K.
verkade o. 500 f.Kr. (de traditionella årtalen för hans
liv, 551—479, äro osäkra). F. i furstendömet Lu
(vid nuv. Kü-fou i Shantung) av gammal
adelsfamilj ägnade han sig i ungdomen ivrigt åt studiet
av den kinesiska antiken, dess litteratur, religion,
rituella system o.s.v. 505—492 innehade han
ämbeten som vasall under flera Lu-rikets ledande
politiker. 492, då en av dessa störtades, blev han
tvungen att fly ur landet, och under en följd av
år vandrade han från hov till hov i n. Kina, följd
av några trogna anhängare, som sedermera blevo
SU 16. — 6øg —
20 — Red. avsl. 10/5 50.
— 6lO —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
