Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongregation - Kongregationalism - Kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONGREGATIONALISM
olikheter. En k. behöver ej ordnarnas stränga
påv-liga sanktion utan endast påvligt el. biskopligt
tillstånd, dess medl. förplikta sig till ett
klosterliknan-de gemensamt liv men med mycket begränsad
klausur, de avlägga endast s.k. vota simplic’ia
(”enkla löften”) i mots. till ordnarnas vota
solem’-nia (”högtidliga löften”), till vilka de förra inom
ordnarna utgöra ett förstadium. K. i
vidsträcktaste mening kallas föreningar för vissa religiösa
ändamål med gemensam ledning men utan löften.
— K. ha stundom till uppgift att befordra en viss
kult (ex. Jesu hjärtas dyrkan) men ha oftast
praktiska syften, ss. undervisning, sjukvård och yttre
mission. En mängd k. ha grundats i sht sedan
början av 1800-talet, framför allt kvinnliga. — M
a-rianska k., se Maria. — 2) En reformerad gren
av en orden (jfr Cluniacenskongregationen) el. en
förening av flera självständiga kloster inom
samma orden (congregatio monasticd). — 3) K a r d
i-nalkongregationer, se Kuria. — Litt.: M.
Heimbucher, ”Die Orden und Kongregationen der
katholischen Kirche” (2 bd, 3 Aufl. 1933—34). S.N.
Kongregationalism’ (av lat. congrega’tio,
församling), den riktning bland nonkonformisterna (se
Storbritannien, religiösa förhållanden), som gör
varje lokalförsamling fullst. självständig.
Anhängarna kallades först brownister, senare
inde-pendenter* el. kongregationalister, vilket namn
numera företrädesvis brukas. K:s idéer utbildades
mot 1500-talets slut av bl.a. Robert Browne* och
Henry Barrowe*, vilka i Bibeln trodde sig finna
en uttrycklig lag om kyrkan. Varje församling av
bekännande kristna, som med Gud och varandra
slutit ett frivilligt förbund (covenanf), är enl. k.
Kristi andliga kropp och har Kristus till sin ende
ledare; allt beroende av såväl staten som kyrkliga
myndigheter avvisas. Församlingens medl. välja
pastorer, lärare, äldste och diakoner samt avgöra
alla kyrkliga frågor, även om bekännelsen.
Gudstjänsten ordnas med puritansk enkelhet: predikan,
fri bön och sång. — Kongregationalistiska
församlingar bildades här och var i England, men den till
kyrklig uniformitet syftande lagstiftningen tvang
dem snart till utvandring. Av särskild betydelse
blev den grupp, som under ledning av pastor John
Robinson (d. 1625) slog sig ned i Leiden (1609) och
varav en del (”pilgrimsfäderna”) under William
Brewster* 1620 emigrerade till Plymouth i New
England.
Förföljelserna under Karl I:s regering kunde
icke utrota k. i England. Vid början av hans strid
med parlamentet behärskades detta av de i kyrkan
kvarstående puritanerna; mot deras försök att
ersätta det episkopala kyrkotvånget med ett
presbyterianskt (Westminstersynoden från 1643)
protesterade k:s representanter. Vid denna tid
utbildades inom k. den religiösa toleransens princip, bl.a.
av predikanten John Goodwin och skalden John
Milton. Härtill anslöt sig även Cromwell, som
under sitt protektorat sökte organisera en
statskyrka enl. k:s system. En trosbekännelse, dock
utan förbindande karaktär, antogs 1658
(Savoyde-klarationen). Under restaurationsperioden
tvingades puritanerna ut ur anglikanska kyrkan
(unifor-mitetsakten 1662), varigenom k. fick förstärkning.
1664 förbjödos konventiklar, och Testakten 1673
krävde av alla ämbetsmän nattvardsgång i
stats
kyrkan. Toleransakten 1689 gav k.
församlings-och kultfrihet; full kyrklig och medborgerlig
jämställdhet vunno dess anhängare först på 1800-talet.
1700-talets förra hälft betydde för k. en andlig
avmattning. Det religiösa livet fick en trångt
sekte-risk prägel; renlärighetsstrider och kamp för
politisk demokrati lade beslag på intresset. Ett nytt
uppsving kom med den från metodismen*
utgående väckelsen. Därunder mildrades i praxis k:s
strängt kalvinska teologi, och värdefulla insatser
gjordes i fråga om mission (London Missionary
Society 1795), uppfostran (söndagsskola,
folkskola) samt filantropiska företag. Samtidigt skapades,
med bibehållande av lokalförsamlingarnas
självständighet, en fastare organisation: i grevskapen
bildades 1780—1810 ”associationer”, och 1832
tillkom en union för England och Wales, varvid även
antogs en ny deklaration om lära och författning.
Numera är England indelat i 9 distrikt med var
sin moderator (superintendent), som dock har enbart
rådgivande myndighet.
Till kongregationalisterna i Nordamerika slöto
sig o. 1630 utvandrare från England, huvudsaki.
presbyterianska puritaner (kolonierna
Massachusetts, Connecticut och New Haven). Den kyrkliga
ordningen blev här en kompromiss av deras och
k:s kyrkoideal. Även puritanerna bildade
församlingar på grundval av personlig kristen bekännelse,
men dessa knötos fast vid det borgerliga
samhället. Politiska rättigheter hade blott
församlingarnas medl. Prästlöner uttogos genom beskattning.
Synoder höllos, stödda av regeringarnas auktoriet,
och kyrkotukten genomfördes med hot om
världsliga straff (i Massachusetts ägde detta system
bestånd till 1833). Även här omhuldade k.
undervisningsväsendet (Harvard College 1636, Yale
College 1701). De typiskt amerikanska väckelserna
började 1734 genom Jonathan Edwards* och
metodisten Whitefield*. 1800 ledde det vaknande
mis-sionsintresset till bildande av American Board of
Commissioners for Foreign Mission. Då liberal
teologi inträngde, avsöndrades 1815 unitarierna*,
som togo Harvard College, men även inom k.
vek J. Edwards’ sträva kalvinism för en mera
vidsynt evang. åskådning, bl.a. genom Horace
Bushnell*. Till inbördes stöd organiserades k.
i konferenser för de enskilda staterna och i
National Council för USA (fast inst. 1871).
Internationella möten för k. ha hållits sedan 1891. Även
i Skottland, Irland, Canada, Sydafrika, Australien,
de engelska kolonierna samt Japan har k. fått
tillslutning. I Storbritannien och Irland är antalet
medl. o. 500,000, gudstjänstplatserna o. 4,600, i
USA resp. 900,000 och 5,000. — Litt.: R. W. Dale,
”History of English congregationalism” (1907);
Hj. Holmquist, ”Engelsk högkyrka, lågkyrka,
frikyrka” (1916); W. B. Selbie, ”Congregationalism”
(1927). A.Mn.
Kongress’ (lat. congress’us, av con’gredi, komma,
gå el. träffa samman), (högtidligt större) möte
mellan ombud av olika slag.
I folkrätten betecknar k. en församling av
ombud för skilda stater med uppgift att åvägabringa
ett fredsslut el. annan internationell
överenskommelse. Termen konferens användes ofta i
samma betydelse som k. En tendens att utplåna
skillnaden mellan dessa båda begrepp är märkbar
— 619 —
— 620 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
