Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konjugation - Konjugatkvantitet el. konjugerat tal - Konjugatregeln - Konjugatuttryck - Konjugera - Konjugerat komplexa tal - Konjunktion - Konjunktiv - Konjunktiva - Konjunktivit - Konjunktur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONJUNKTUR
visa särsk. de nu utdöda ett mycket stort antal
böjningsformer; så t.ex. latin och i ännu högre
grad grekiska (som bl.a. utom aktivum och
passi-vum även äger ett medium) och sanskrit. Förutom
de vanliga kategorierna uppvisa de baltoslaviska
språken en mängd former för s.k. aspekter*.
Finskan är i det hela rätt fattig på modus- och
tempus-former, men dessa brister uppvägas av ett
betydande antal till verben hörande bildningar av annat
slag. Av de semitiska språken äger t.ex. arabiskan
en ytterlig rikedom på böjningsformer; så ock
turkiskan inom den turko-tatariska språkstammen.
Somliga språk, t.ex. annamitiskan och kinesiskan,
sakna över huvud all böjning. — Se f.ö. Tempus,
Modus, Verb samt art. över olika slag av tempus
och modus. E.H.
2) Zool., se Befruktning.
3) Ärftl., parning mellan homologa kromosomer
el. kromosomsegment under reduktionsdelningen.
Konjuga’tkvantitet el. konjugerat tal till
ett komplext tal a + bi kallas talet a — bi. Om
a + bi är rot till en algebraisk ekvation med
reella koefficienter, så är a — bi också rot till
samma ekvation.
Konjuga’tregeln, matem., benämning på
identiteten (a + b) (a—b) = a2—b2.
Konjuga’tuttryck, matem., se Konjugatkvantitet.
Konjuge’ra, se Konjugation.
Konjugerat komplexa tal, matem., se Konjugab
kvantitet och Komplexa tal.
Konjunktio’n (lat. conjun’ctio, till conjun’gere,
förena), sammanbindning. — Adj.:
konjunktio-n e 1 1’.
1) Astr., se Aspekter.
2) Språkv., b i n d e o r d, ord (el. ordförbindelse),
som förbinder satser el. satsdelar med varandra,
men i olikhet med en del pronomen och adverb
(vilken, o.s.v.), som också förbinda satser, icke i
satsen bildar särskild satsdel (subjekt o.s.v.). K. äro
oböjliga och vanl. obetonade. De indelas i två
grupper: A) samordnande el. koordinera
n-d e, som förbinda satser och satsdelar av samma
slag: kopulativa (t.ex. och), disjunktiva
(eller), adversativa (men, utan), k o n k 1 u s
i-v a (ty); B) underordnande el. s u b o r
dinera n d e: allmänt underordnande (att),
indirekt frågande (om, huruvida),
tempo-r a 1 a (medan), komparativa (såsom), d
e-s k r i p t i v a (i det att), konsekutiva (så att),
f i n a 1 a (för att), k a u s a 1 a (emedan), k o n c e
s-s i v a (ehuru), konditionala (om, ifall); se f.ö.
under de särsk. art. — K. äro en jämförelsevis sent
utbildad ordklass; även närbesläktade språk ha
ofta ett mycket olikartat förråd av k. I svenskan
har ett stort antal uppkommit av adverb, som
urspr. tillhört huvudsatsen och sedan glidit in i
bisatsen (ofta förbundna med ett småord, som
stundom sedan försvunnit, t.ex. äldre medan att,
jfr nysv. därför att)-, så t.ex. då, emedan, ehuru, fast,
ty (eg. kasusform av pronomen). En och annan k.
utgår från förbindelse med subst., t.ex. alldenstund.
Vissa ord nyttjas både som k. och som preposition,
t.ex. sedan, utan, ty. seit, während (eg. presens
particip) o.s.v. — Litt: B. Bjerre, ”Nordiska
konjunk-tionsbildningar med temporal innebörd” (2 bd,
1935—38). E.H.
Konjunktiv [kån’-, sällan -i’v] (av lat. conjun’gere,
förena), språkv., modus, som uttrycker något tänkt
el. önskat, t.ex. leve konungenl Den germanska s.k.
konjunktiven utgår, frånräknat några delvis osäkra
rester i fornspråken, historiskt sett från
indoeuro-peisk optativ. Jfr Modus.
Konjunkti’va (conjuncti’va), anat., se Bindehinna.
Konjunktivi’t (conjunctivi’tis), inflammatoriskt
tillstånd i bindehinnan*.
Konjunktu’r (fra. conjuncture, av lat. conjungere,
förena), sammanträffande av vissa
omständigheter; den tillfälliga utvecklingstendensen, särsk.
inom det ekonomiska livet; (tids- el. marknads-)
läge; (affärs)utsikter.
Nationalek. Stundom avses med k. läget i en
viss del av näringslivet, men i regel begagnas
uttrycket om de omständigheter, som påverka
näringslivet i dess helhet. K:s art avläses i vissa
statistiska uppgifter, vilka framför allt ange
prisnivå, räntenivå, utelöpande sedelmängd,
arbetslöshet och produktionsresultat.
Näringslivet har efter industrialismens
genombrott fått en stark dynamisk karaktär. Tekniska
uppfinningar, vilkas utnyttjande möjliggjorts
genom en växande kapitaltillgång, ha stärkt
produktionsförmågan, varigenom ökad
behovstillfredsställelse har kunnat beredas kulturländernas
befolkning trots en kraftigt stegrad folkmängd.
Framåtskridandet har emellertid haft ett rytmiskt
förlopp, så att under vissa år näringslivet
präglats av en forcerad verksamhet,
högkonjunktur, som alltid förr el. senare avbrutits av
perioder med starkt minskad livaktighet,
depression, lågkonjunktur. Omslaget mellan
hög- och lågkonjunktur sker ofta under
panikartade former, då en kris säges ha utbrutit.
Jämte k.-växlingarna finnas även andra former
av periodicitet inom näringslivet. Sålunda
framkalla årstiderna säsongrörelser*, vilka ofta
påverka k. Vissa forskare anse sig kunna
påvisa antagl. av strukturella förändringar
framkallade långtidsvågor inom näringslivet.
Denna vågrörelse skulle ha haft toppar omkr. åren
1810, 1873 och 1920 och bottenpunkter 1790, 1847
och 1895. Se vidare Långa vågor.
En lågkonjunktur utmärkes av liten
produktion och stor arbetslöshet. På grund härav
äro även nationalinkomsten och
levnadsstandarden låga. Den ringa efterfrågan på varor trycker
priserna. På gr. av företagarnas pessimistiska
framtidsförväntningar är investeringsvolymen
liten. Den ringa realkapitalbildningen leder till
ringa efterfrågan på kredit, varigenom räntenivån
kan pressas ned. Då företagen ge dålig
utdelning, stå aktiekurserna lågt, ökas nu t.ex.
exporten, medför detta först ökad sysselsättning
och bättre inkomster inom de näringsgrenar, som
arbeta på export. Dessas arbetare öka på grund
härav sin efterfrågan på kläder, skor, möbler
etc., varigenom den ökade sysselsättningen
sprider sig vidare till de näringsgrenar, som
producera konsumtionsvaror. Dessa anställa nya
arbetare, något som ytterligare ökar efterfrågan
på konsumtionsvaror, vilket ytterligare ökar
sysselsättningen etc. Den ökade efterfrågan på
export- och konsumtionsvaror gör, att företagarna
inom motsv. branscher börja öka sina
investe
— 629 —
— 630 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
