Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konjunktur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONJUNKTUR
i så hög grad, att många anse, att vi ej längre
ha att räkna med k.-cykler i tidigare bemärkelse.
Bland orsaker till att ett k.-uppsving
avbry-tes och efter en mer el. mindre markerad kris
övergår i en depression, kunna nämnas: i) R ä
n-testegringar. Den ökade
realkapitalbild-ningen under en högkonjunktur kan genom att
öka efterfrågan på kredit driva upp räntenivån
och därigenom göra det mindre lönande att
investera. Denna möjlighet, som tidigare torde ha
spelat en betydande roll, har dock fått minskad
betydelse genom att staten erhållit ökade
möjligheter att reglera räntenivån. Denna torde främst
vara av betydelse för bostadsbyggandet, medan
industrien i stor utsträckning bekostar sina
investeringar medelst egna medel och därför är
mindre intresserad av kreditvillkoren. 2)
ökade investeringskostnader. Den livliga
realkapitalbildningen under en högkonjunktur
brukar öka priset på byggnadsmaterial,
maskiner m.m. och därigenom göra det mindre
lönande att investera. Denna möjlighet torde ha
långt större betydelse än risken för
räntesteg-ringar. 3) För stor produktion av
real-kapital. Tidigare ha flertalet k.-teorier gått
ut på att högkonjunkturen brutit samman på gr.
av för stor produktion av realkapital, m.a.o. att
företagarna upphöra att anlägga nya fabriker el.
utbygga gamla, när de ej kunna anskaffa
arbetskraft till dessa el. råvaror till produktionen el. i
varje fall ej kunna göra detta utom till starkt
ökade kostnader. Man har ansett, att
konsumenternas vilja att spara anger
realkapitalbild-ningens möjliga omfång. Försöker
realkapitalbildningen överskrida denna genom en
kreditexpansion*, måste detta föra till felinvesteringar
och förluster, vilka framkalla en depression. 4)
Otillräcklig konsumtion för att
förränta det nya realkapitalet. Så länge
nya fabriker byggas, medföra de inkomsttillskott
åt byggnadsarbetare, arbetare i mekaniska
verkstäder m.fl. utan att öka utbudet av
konsumtionsvaror. Själva investeringsverksamheten
driver alltså upp priset på dessa. Men när de nya
fabrikerna äro färdiga och börja producera
konsumtionsvaror, bromsas prisstegringen på dessa,
varigenom företagarna tveka att ytterligare
utbygga sin produktionskapacitet. Den minskning
i realkapitalbildningen, som på så sätt äger rum,
minskar sysselsättningen och efterfrågan på
konsumtionsvaror och ger impulsen till ett
k.-om-slag. Sannolikheten härav ökas genom att en
högkonjunktur sällan uppbäres av en likformig
realkapitalbildning utan att det i regel är något
slag av realkapitalbildning, som är ledande. Om
t.ex. en ny uppfinning medför, att bilar kunna
tillverkas så mycket billigare, att en mängd nya
personer få råd att skaffa sig dem, kan lätt en
partiell överproduktion inträffa inom denna
bransch. Här berörda k.-teori, även benämnd
underkonsumtionsteorien, kan närmare
belysas genom följ, tankegång. Så länge
efterfrågan på varor ej ökas, erfordras ej någon
utbyggnad av kapaciteten vid de företag, som
producera dem. ökas efterfrågan lika mycket
varje år, kräves årl. en lika stor utbyggnad av
kapaciteten för att tillgodose denna, d.v.s. en
— 635 —
lika stor årlig realkapitalbildning äger rum. Men
är realkapitalbildningen årl. lika stor, betyder
det, att årl. lika stora belopp utbetalas till
byggnadsarbetare m.fl., och en konstant inkomst kan
ej ge upphov till en ständigt växande
konsumtion. Så snart konsumtionens tillväxthastighet
minskas, kräves blott en mindre kapacitetsökning
än tidigare, och realkapitalbildningen undergår
en absolut minskning, som i sin tur minskar
inkomstbildning och konsumtion, varigenom
behovet av nytt realkapital ytterligare reduceras etc.
Detta är den s.k. ac ce 1 er atio n sp r in c
i-p e n. Liksom varje annan k.-förklaring är den
givetvis ej tillämplig på alla fall. K.-cykeln
påverkas dessutom av psykologiska faktorer.
Under högkonjunkturen råder allmän optimism.
Investeringar företas, som man eljest ej vågat
sig på, och genom att öka efterfrågan på varor
driva de högkonjunkturen vidare. Småningom
börjar man dock betvivla, att högkonjunkturen
skall räcka länge till. En i och för sig relativt
oberoende händelse, t.ex. en konkurs, framkallad
av överspekulation, kan vara tillräcklig för att
man skall frukta, att högkonjunkturen snart är
slut. Var och en söker i så fall sälja ut sina
lager, varigenom ett prisfall inträder.
Låntagarna driva in sina fordringar och kunna på så sätt
försätta företag i kreditsvårigheter etc.
Bland faktorer, som kunna medföra ett nytt
k.-uppsving, må nämnas: 1) Sänkta
investeringskostnader och räntor. Den
minskade realkapitalbildningen under
lågkonjunkturen medför, att investeringskostnader och möjl.
även räntor sjunka, varigenom det blir mera
lönande att investera. Har dessutom t.ex.
byggnadsverksamheten legat nere ett par år, kan detta
medföra en bostadsbrist, som gör det lönande
att utnyttja de låga byggnadskostnaderna till att
sätta i gång nybyggen. 2) Rei n ve s t eri n g
s-behovet. Det är tänkbart, att under
lågkonjunkturens första år företagarnas pessimism är
så stor, att de ej ens ersätta förslitna maskiner
m.fl. tillgångar. Småningom blir detta dock
nödvändigt, försåvitt man över huvud taget vill
fortsätta driften. På samma sätt kan allmänheten
under de första åren av lågkonjunkturen ha
slitit på gamla kläder, möbler etc. men måste slutl.
ersätta dessa. 3) Nya uppfinningar.
Sådana kunna göra det lönande att uppta ny
produktion och därigenom framkalla investeringar,
som ge k. en stöt uppåt. Det är dock ej säkert,
att dyl. faktorer göra slut på en lågkonjunktur.
Äro avsättningsmöjligheterna för företagens
produkter dåliga och räknar man ej med att de
skola förbättras, anser man det kanske ej
lönande att investera, även om kostnaderna äro
aldrig så låga. Nya uppfinningar, som framkalla
ett k.-uppsving, komma ej på beställning. En
lågkonjunktur, som till följd av dessa o.a.
omständigheter tenderar att bli permanent, plägar
man benämna en stagnation. Ex. härpå
erbjuda USA och Frankrike under 1930-talet. När
man talar om att det privatekonomiska systemet
har en tendens till permanent arbetslöshet, får
man dock observera
befolkningsutvecklingens betydelse. 1930-talets arbetslöshet i
Sverige berodde till ej ringa grad på att antalet
— 636 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
