Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konjunktur - Konjunkturindex - Konjunkturinstitutet - Konjunkturinvesteringsfond - Konjunktur-politik, -teori - Konjunkturvinst - Konkani - Konkarong - Konkav - Konkiolin - Konklav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONKLAV
personer i de arbetsföra åldrarna årl. ökades. De
låga födelsetalen under 1930-talet göra, att det
svenska näringslivet i framtiden snarare torde
komma att kännetecknas av brist än av
överflöd på arbetskraft (jfr Arbetsmarknad). Jämte
den vanliga k.-cykeln på 7—11 år, den s.k. j u
g-1 a r c y k e 1 n, har man trott sig kunna påvisa
en kortare cykel på o. 3 V2 år, den s.k. k i
t-chincykeln, vilken ansetts vara bestämd av
realkapitalets konstruktionstid. I USA har man
även trott sig kunna påvisa en byggnadscykel
på o. 18 år, vilken skulle bero på att
byggnadsverksamheten under ett uppsving varit så stark,
att den medfört en överproduktion, som
desorganiserat bostadsmarknaden även under följande
högkonjunktur. Det kan dock tilläggas, att det
existerar så många variationer i den ekonomiska
utvecklingen, att det å ena sidan varit möjligt
för vissa forskare att sammanfatta dessa till ett
stort antal cyklar, medan andra betvivlat att man
över huvud taget haft rätt att tala om
regelbundna k.-växlingar.
Konjunkturpolitiken gick tidigare
främst ut på att utjämna k.-utvecklingen. Man
räknade med att om man genom en räntehöjning
i tid bromsade en högkonjunktur, så att den ej
ledde till överspekulation och felinvesteringar,
skulle en lågkonjunktur kunna undvikas el. i
varje fall avsevärt lindras. Man ansåg alltså, att
det fanns ett jämviktsläge för k.-utvecklingen,
och om denna fick avvika därifrån i ena
riktningen genom att gå till en extrem
högkonjunktur, måste det komma ett bakslag i den andra
riktningen i form av en depression. Numera
söker man främst att genom en ”aktiv”
finanspolitik skapa sysselsättning under
lågkonjunkturen. Medel äro härvid offentliga arbeten, en
un-derbalansering av driftsbudgeten samt subvention
av enskild realkapitalbildning. En extrem
högkonjunktur kan bromsas genom en
överbalanse-ring av budgeten och inskränkning i offentliga
investeringar (jfr Budgetpolitik). Även
handels-och valutapolitiken kan användas i
konjunktur-politiskt syfte. Under en lågkonjunktur ligger
det nära till hands att genom tullar skydda den
inhemska produktionen, samtidigt som exporten
stödes genom subventioner. Samma mål kunna
uppnås genom en valutadevalvering. De fördelar,
som ett enskilt land kan uppnå härigenom,
medföra dock motsv. nackdelar för de länder, som
se sin handelsbalans försämrad. För att bevara
en allmän högkonjunktur kräves ett internationellt
samarbete, vartill vissa steg tagits genom bl.a.
Bretton Woods-avtalet. — Litt.: A. Aftalion, ”Les
crises périodiques de surproduction” (2 bd, 1913);
R. G. Hawtrey, ”Good and bad trade” (s.å.);
D. H. Robertson, ”A study of industrial
fluctua-tions” (1915); W. C. Mitchell, ”Business cycles”
(ny bearb. 1927); A. C. Pigou, ”Industrial
fluc-tuations” (2 ed. 1929); E. Lederer, ”Technischer
Fortschritt und Arbeitslosigkeit” (1931); W.
Röp-ke, ”Krise und K.” (1932; sv. övers. ”K. och
kriser”, 1934; eng. bearb. 1936); L. Robbins, ”The
great depression” (1934); F. A. Hayek, ”Price
and production” (2 ed. 1935); J. Schumpeter,
”Theorie der wirtschaftlichen Entwicklung” (4
Aufl. 1935), ”Business cycles” (2 bd, 1939); G.
v. Haberler, ”Prosperity and depression” (1937;
sv. övers. 1940); E. Lundberg, ”Studies in the
theory of economic expansion” (1937); J.
Åkerman, ”Ekonomiskt skeende och politiska
förändringar” (1946). Betr, svensk k.-statistik se
Kon-junkturinst:s publikationer samt ”Ekonomisk
översikt”, utg. av Kommerskollegium. [T.ErJC.lVr.
Konjunkturindex, se d.o. i Suppl.
Konjunkturinstitutet inrättades 1937 med
uppgift dels att fortlöpande följa
konjunkturutvecklingen i Sverige, dels att företa utredningar i
övrigt rörande Sveriges ekonomiska läge.
Konjunkturundersökningarna publiceras 2 ggr om
året i ”Meddelanden från Konjunkturinst.”, ser.
A, övriga utredningar i ser. B. K., som sorterar
under Finansdep., anlitas dessutom i samband med
beräkningar av nationalbudgeten och övriga
eko-nomiskt-politiska kalkyler. K:s chef är prof. Erik
Lundberg. C.Wr.
Konjunkturinvesteringsfond, se
Investeringsfond.
Konjunktur-politik, -teori, se Konjunktur.
Konjunkturvinst, vinst, som ej härrör ur
produktiv verksamhet utan beror på kurs- och
prisstegringar e.d., mera exakt benämnd kapitalvinst*.
Kon’kani, språkv., se Marathi.
Konkarong [-åq’] (eg. skämtsam användning av
äldre sv. konkarong, en kvinnlig huvudbonad,
ytterst av fra. conquérant, erövrare), vard. i uttr.
hela konkarongen, hela bunten.
Konka’v (lat. conca’vus, välvd), matem., motsats
till konvex*. •—- Ang. konkav spegel,
gitter, lins se resp. Spegel, Gitter, Lins.
Konkioli’n, zool., se Conchin.
Konkla’v (lat. concla’ve, kammare, eg. som kan
stängas, stängt rum), de till påveval i en särskild
lokal församlade kardinalerna. Denna valrätt gavs
åt dem genom dekret av Nicolaus II 1059 (jfr
Påveval), vidare reglerad av Gregorius X och
Pius X. Ett påveval måste alltid ske i Rom;
numera på i6:e (el. i8:e—I9:e) dagen efter en
påves död samlas kardinalerna i en svit av
rum i Vatikanen särsk. inrättade för
ändamålet. Valet (själva röstningen företages i
Six-tinska kapellet) försiggår vanl. genom allmän
omröstning med tryckta valsedlar (per scruti’nium)
och upprepas morgon och afton, till dess man med
2/s majoritet enats om en kandidat. Efter varje
omröstning brännas röstsedlarna, så länge
oenighet råder, tillsammans med fuktig halm, och sedan
enighet uppnåtts med torr, så att Roms befolkning
av rökens färg kan sluta sig till, när den nye
påven blivit vald. Valet kan också ske så, att en
kandidat väljes enstämmigt (quasi inspira’tio) el.
genom kompromiss, d.v.s. valet uppdrages åt ett
fåtal kardinaler (alltid ett ojämnt antal). Valbar
är varje manlig, rättrogen katolik med undantag
för omyndiga och sinnessjuka. Sedan 1389
(Boni-facius IX) ha dock endast kardinaler valts och
sedan 1523 (Clemens VII) endast italienare. Den
valde blir påve med ämbetets fulla makt i och med
att han mottager valet. Är han icke biskop, måste
denna vigning företagas. Ang. det inflytande
de katolska stormakterna haft på valen se
Ex-clusiva. — Litt.: L. Lector, ”Le conclave” (1894);
H. Hempel, ”Die Entwickelung der Papstwahl”
— 637 —
- 638 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
