Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konossement - Konotop - von Konow, ätt - von Konow, 1. Carl Johan - von Konow, 2. Walter - von Konow, 3. Ulf - Konow, 1. Wollert - Konow, 2. Wollert - Konow, 3. Sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONOW
godset bragts ombord på fartyget. Det kan
emellertid också förekomma, att k. utfärdas före
in-lastningen, i vilket fall det är formulerat som
bortfraktarens erkännande, att godset mottagits
till befordran med förbindelse att på
bestämmelseorten utlämna det till mottagaren. Sådant k.
benämnes mottagningskonossement. Det
skall efter inlastningen antingen utbytas mot k.,
som anger att inlastning skett
(lastnings-k o n o s s e m e n t), el. kompletteras med
uppgifter betr, fartyget och tiden för inlastningen m.m.,
varefter det gäller som lastnings-k. (lag 1936 i
anledning av Sveriges tillträde till 1924 års
internationella konvention rörande k., § 3 mom. 7).
Av styrmannen utfärdade lastkvitton, som
utlämnats under pågående lastning, skola
återlämnas, när lastnings-k. utfärdas. K. kan utfärdas i
ett el. flera ex. efter avlastarens önskan, varjämte
kopior, som ej kunna överlåtas, utskrivas till
kaptenen, rederiet m.fl. Som mottagare ställes i allm.
köparen el. avlastaren; i sistn. fallet måste
avlastaren överlåta (indossera) k. till köparen. —
Gentemot godsemottagären svarar rederiet för att
varan motsvarar den beskrivning, som lämnats i k.,
och att den framkommer i oskadat skick. Skulle
emballeringen vara sådan, att det ej är möjligt att
undersöka godset el. kontrollera dess vikt, kan
rederiet fritaga sig från detta ansvar genom att göra
en anteckning härom i k. Ibland förekommer det,
att avlastaren utfäst sig att hålla rederiet
skadeslöst för oriktiga el. ofullständiga uppgifter i k.
I sådant fall underlåter rederiet kanske att i k.
göra anmärkning mot bristfälligheterna men är
skyldigt att låta mottagaren taga del av
avlastarens utfästelse (Sjölagen § 163). — S.k.
genomgående k. el.
genomgångsko-n os semen t användas, då transporten skall
ombesörjas med mer än ett fartyg, varvid k. även
kan gälla omlastning och landtransport. Vh.
Konotop [k3nntå’p], stad i n.ö. Ukraina, vid
järnvägen Kiev—Moskva; 36,186 inv. (1939).
Spannmålshandel, kvarn, tillverkning av
lantbruksmaskiner, tegelbruk och bränneri.
von Konow [ko’nåv], adlig ätt, urspr. från
Bran-denburg, känd sedan o. 1300, naturaliserad i
Sverige 1772, immatrikulerad på finska riddarhuset
1818.
1) Carl Johan von K., krigare (1773—
1855), deltog i Gustav III:s ryska krig, blev löjtnant
1790, stabskapten 1802 vid Björneborgs reg. och
deltog som kompanichef vid detta med utmärkelse
i kriget 1808—09, bl.a. i striderna vid Kauhajoki
och Lappo. 1810 majors avsked, 1812
bataljonschef i den nya finska armén, överstelöjtnant 1819,
överstes avsked 1825. K. har av Runeberg
besjungits i ”Fänrik Ståls sägner”.
2) Walter Emil Berndt von K., den föreg:s
sonson, finländsk museiman (1866—1943), fil. mag.
1892. K. verkade från 1896 som intendent vid Abo
stads historiska museum i slottet, vilket under
hans 36-åriga ledning genomgick en kraftig
utveckling från ett obetydligt landsortsmuseum till
ett av Finlands ledande museer. Som museiman
hade han sitt största intresse inriktat på
inredningen av en följd av stilrum, på vilkas
utformning han nedlade grundligt arbete och visade fin
smak. E.F.F.
3) Ulf Torbjörn von K., jurist (f. 25/4 1882),
jur. examen 1906, advokat i Stockholm 1908, jur.
ombudsman hos Svenska teaterförbundet 1912—
39, i Sveriges förf.-förening sedan 1918 och i
Svenska tonsättares internationella musikbyrå
(Stim) från 1923, sakkunnig i Justitiedep. för ny
lagstiftning om rätt till litterära och konstnärliga
verk 1929 och 1939. K. har utg. ”Författares och
tonsättares rätt enl. gällande lagstiftning” (1941).
Kono’w. 1) W o 11 e r t K., norsk affärsman
och politiker (1845—1924), vanl. kallad ”Konow
S. B.”, d.v.s. K. från Söndre Bergenhus
(amt), till skillnad från K.2), ”Konow H.”,
K. från Hedemarken. Efter juridiska studier
övertog K. 1873 faderns jordegendom, på vilken
han igångsatte en småningom omfattande
kvarnrörelse. 1880—88, 1898—1900 och 1910—12 var
han medl. av Stortinget. Politiskt började han
som radikal venstreman men drogs med tiden
åt höger. 1884—86 var han Odelstingets, 1886
—88 och 1912 Stortingets president. Efter att
1891 ha avböjt statsministerposten i Stockholm
tillhörde han 1895—98 3:e blandade
unionskommittéen, vars längst gående norska krav han
understödde. Även under tider, då K. ej tillhörde
Stortinget, spelade han en framträdande politisk
roll, t.ex. vid tillkomsten av den Michelsenska
samlingspolitiken 1903, vid bildandet av
Frisin-dede venstre 1909 o.s.v. 1910 statsminister i
spetsen för en koalitionsregering mellan högern och
Frisindede venstre kunde K. ej gentemot
splitt-ringstendensen inom regeringen hävda sin
auktoritet, och febr. 1912 avgick regeringen. Th.
2) Wollert K., den föreg:s kusin, politiker
(1847—1932), ”Konow H.” (se K.i), cand. jur. 1872,
därefter jordbrukare, stortingsman 1886—91 och
1895—1924, inrikesminister i Steens ministär 1891
—93. K. var initiativtagare till och främste
förkämpe för projektet om egen norsk
utrikesrepre-sentation, det första direkta angreppet på den
unionella gemenskapen. 1900—02 var han chef
för lantbruks- och revisionsdep. i Steens
ministär, 1902—03 i Blehrs; han avgick jämte G. Stang
i juni 1903, då han ansåg Blehr för eftergiven
gentemot Sverige. 1905 opponerade han jämte J.
Cast-berg emot Karlstadskonventionerna, spec.
bestämmelserna om gränsfästningarnas raserande. Efter
1905 spelade K. en stor roll som nästan
permanent ordf, i budgetkommittén och var 1910
—15 Venstres parlamentariske ledare. En
alltmer märkbar orientering åt höger avkopplade
honom från ledarställningen inom Venstre; 1918
invaldes han i Stortinget av bondepartiet, 1921
av Frisindede venstre. Th.
3) Sten K., språkforskare (f. 1867). Efter
studier i bl.a. Berlin och London var K. anställd
i Archæological Survey of India 1906—08, prof,
i indisk filologi i Oslo 1910—14 och 1919—37, i
Hamburg 1914—19. K:s produktion i indisk
språkvetenskap och kulturhistoria är omfattande och
tungt vägande; nämnas må här, att han
författade några band i den av G. A. Grierson utg.
”Linguistic survey of India”, utgav ”Epigraphia
Indica” till 1916 och ”Acta Orientalia” från 1922.
Till svenska ha översatts ”Indiens kultur under
det I9:e årh.” (1923) och ”Hinduismen” (2 bd,
1927). L.
— 657 —
— 658 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
