Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konserver - Konservera - Konservering - 1. Biologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSERVERING
niumdosorna måste därvid vara djupdragna, enär
materialet ej kan lödas. Vitplåtsburkar tillverkas
vanl. vid specialfabriker, mindre ofta vid
k.-fabrikerna. De utföras i regel med en enda
lödning (skarven i mantelplåten), varemot såväl
lock som botten tätas medelst en tunn
specialgummi- el. plastpackning, som invikes i fogen.
Den i Sverige av k.-industrien förbrukade
vitplåten importeras till största delen, huvudsaki. från
England. Åtgången på dyl. plåt var före kriget
c:a 10,000 t pr år men är nu uppe i c:a 14,000 t.
Antalet svenska k.-fabriker var 1949 o. 260,
om man medräknar även de allra minsta; antalet
medelstora och större fabriker var c:a 100. Det
största svenska företaget i branschen är ab.
Sveriges förenade konservfabriker*, Göteborg. De
svenska k.-produkternas sammanlagda
försäljningsvärde uppskattas för 1949 till c:a 80 mkr,
om härvid även sylt, saft och inläggningar
medräknas. — Den svenska k.-industrien är
underkastad viss livsmedelslagstiftning, vars
bestämmelser dock t.v. äro långt mindre rigorösa
än i t.ex. USA. En viss skärpning har dock
bebådats genom ”Betänkande med förslag till
livsmedelslagstadga, avgivet av 1948 års
livsmedels-sakkunniga” (i SOU, 1949:43).
Konserveringsforskning bedrives i
Sverige dels vid de största enskilda
branschföretagen, dels vid det 1948 inrättade Svenska
institutet för konserveringsforskning* i Göteborg; denna
inst., vilken tillkommit delvis efter mönster från
sin norska motsvarighet, Hermetikkindustriens
laboratorium* i Stavanger, har ännu ej fått sin
lokalfråga definitivt ordnad; dess verksamhet är
därför t.v. i stor utsträckning inriktad på den
viktiga litteraturtjänsten. Bl.a. i USA ha de
större k.-industrierna egna stora forskningsavd.;
det största av dessa torde tillhöra California
Packing Corp., San Francisco. Stort arbete
nedlägges härvid ej endast på de fabriksmässiga
behandlingsmetoderna, optimala
steriliseringsbe-tingelser o.s.v. utan även på att genom arturval
få fram t.ex. de fruktsorter, som bäst lämpa sig
för k.-industriens villkor. A.Lg.
Konserve’ra (lat. conserva’re, bevara), bevara i
oskadat skick, vidmakthålla. Se Konservering. —
Konservera huset, särsk. under 1600—
1700-talen om präst, som gifte sig med sin
företrädares änka el. dotter.
Konserve’ring. 1) Biol. Med k. menas att
behandla döda djur och växter på ett sådant sätt,
att de bevaras i ett så naturligt tillstånd som
möjligt. Man brukar skilja mellan m
akrosko-p i s k och mikroskopisk k. Den förra
avser att behandla objekten så, att de bibehålla den
naturliga yttre formen. Den senare åter avser
att i görligaste mån bevara de levande vävnadernas
och organens inre struktur och benämnes f i x
e-r i n g*. Vid k. kan man skilja mellan två
huvudmetoder, bevarandet av objektet i torkat tillstånd
och i vätska.
A) K. i torrt tillstånd kan ske medelst:
a) Skelettering* av ryggradsdjuren.
b) Uppstoppnin g*.
c) Torkning. Djur, som äro försedda med
ett kraftigt yttre skelett, ss. många insekter, kunna
bevaras på detta sätt. De dödas med eter- el.
cyankaliumångor. Därefter stickas de på nål,
vingarna spännas, och djuren konserveras genom
torkning (se Insekter, sp. 471 ff.). Även växter
konserveras genom denna metod. Detta tillgår så,
att man lägger dem emellan grålumppapper, som
ofta bytes, och pressar dem, tills de äro torra.
Skola saftiga växter pressas, böra de, innan de
läggas i press, helt hastigt doppas ned i kokande
vatten, dock icke blomman. Stammar, torra
frukter och frön lufttorkas.
B) K. i vätska. Härtill använder man vätskor,
vilka hindra bakteriernas förstörande verksamhet.
Endast smärre djur och organ kunna direkt
läggas ned i konserveringsvätskan, enär denna tränger
långsamt in. I andra fall får man injicera vätskan
i kroppshåligheten el. i blodkärlen. Följ, vätskor
användas vanl.: Exportsprit (95% alkohol)
är för stark för att omedelbart brukas till k. I
regel är det fördelaktigt att först behandla objekten
med 70—80 %-ig alkohol, men äro de särskilt
vat-tenhaltiga el. ömtåliga, måste man för att undvika
skrumpning använda en stigande alkoholserie,
först 30%, därpå 50% och slutl. 70%. Dock få
objekten icke ligga för länge i de lågprocentiga
alkoholsorterna. Vidare bör man tillse, att
alkoholen finnes i riklig mängd, så att den ej blir
alltför svag på gr. av extraktion av vätska från
objektet. Man bör därför, åtm. när det gäller större
preparat, byta vätskan minst en gång. Preparatet
måste, innan det placeras i konserveringsvätskan,
med hjälp av nålar och förband placeras i det
önskade läget. Alkoholbehandlade preparat kunna
avhärdas genom att de överföras i vatten för någon
tid. Alkoholen bleker och förstör färgerna. —
F o r m a 1 i n (30—40 °/o-ig lösning av formaldehyd
i vatten) är billig och lättåtkomlig, bör förvaras
på mörk flaska och vid en temp., som icke
understiger +90. Under ljusets inverkan bildas
myrsyra, och denna upplöser kalk, varför formalin
icke kan användas till djur med kalkskelett, ss.
tagghudingar och mollusker. Handelsvarans
formalin utspädes med 9 d. vatten, så att den blir c:a
4 °/o-ig. Smärre vattenhaltiga djur konserveras i
1 d. formalin och 19 d. vatten. Därefter överföras
och förvaras de i 4 °/o-ig formalinlösning. Har
preparatet fixerats i en olämplig ställning, kan man
taga bort formalinhärdningen genom att låta det
ligga 8—14 dagar i en 10 %-ig vattenlösning av
citronsyra. Färgerna bibehållas bättre i formalin
än i sprit. — Sockerlösning är däremot en
konserveringsvätska, som väl bibehåller färgerna,
då det gäller fiskar och en del ryggradslösa djur.
Man behandlar preparatet först i 4 %-ig
formalinlösning under 6—12 tim. Efter kortvarig
urskölj-ning i vatten överföres det i 90 %-ig alkohol. Här
får det ligga, tills det återfått sin urspr. färg, dock
högst 24 tim. Därefter förvaras det i en
sockerlösning, framställd av 1 kg fint krossocker och 1 1
destillerat vatten. Äro djuren icke försedda med
fast yttre skelett, bör man använda sockerlösning
av stigande koncentration, först en lösning av
% kg socker pr 1 1 vatten och därefter % kg samt
slutl. den förut omtalade starka lösningen. För
att sockerlösningen icke skall angripas av
mögelsvamp, bör så mycket formalin tillsättas, att den
blir en 1 %-ig formalinlösning. — Kaiserlings
metod är lämplig för att bibehålla form och
— 677 —
— 678 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
