Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsistorienotarie - Konsistorium - Konskribera - Konskription - Konsol - Konsolbalk - Konsolbro - Konsolidera - Konsoliderad balansräkning, koncernbalansräkning - Konsoliderad skuld - Konsolkran - Konsol-lager - Konsolsten, kragsten - Konsonans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSONANS
mera begagnas k. endast som titel på sekr. i
Hovkonsistorium.
Konsisto’rium (lat. consisto’rium, eg.
samlingsrum), benämning på olika inst. inom kyrkan och
vid univ. — Om k. vid universiteten se
d.o. — I romers k-k a t o 1 s k a kyrkan
betecknar k. dels kardinalkollegiets (se Kardinal)
sammanträden (de flesta ärenden ha överflyttats
härifrån till kurians olika kongregationer), dels
det kollegium, som biträder en biskops
generalvikarie i hans jurisdiktion. — Sistn. k. bildar
utgångspunkt för det lutherska k. i
Tyskland. Efter brytningen med Rom sökte man i
Sachsen råda bot på den kyrkliga upplösningen
genom särskilda kommissioner för
kyrkovisita-tion (1527). En fastare ordning skapades, då
kurfursten 1539 tillsatte ett (sedan flera) k.,
bestående av teologer och jurister, för att handha
kyrkotukten och avdöma äktenskapsmål.
Liknande k. inrättades flerstädes i n. och mell.
Tyskland. I Württemberg utgestaltades en annan
form av k. (Kirchenraf) utan domsrätt men med
den kyrkliga förvaltningen som uppgift. K.
ble-vo i Tyskland rena statsinstitutioner, genom
vilka fursten utövade sin landsherrliga kyrkomakt.
De tillsattes av fursten, och hos honom kunde
klagomål anföras över k:s beslut och domar.
Under k. sorterade kyrkans superintendenter och
generalsuperintendenter. I stater med flera k.
överordnades ett av dem de övriga
(Oberkonsisto-rium). Under 1800-talets senare hälft minskades
k:s betydelse genom synodalförfattningens
införande. — I Sverige kvarstodo domkapitlen*
efter reformationen som en kyrklig inst. och
behöllo den domsrätt, som i Tyskland övergick
till landsfursten och hans k. Likväl vann
namnet k. för domkapitlen insteg (från o. 1600),
förmodligen på gr. av intryck från Tyskland.
Under Gustav II Adolf inrättades i de svenska
östersjöprovinserna k., som blevo ett mellanting
mellan svenska domkapitel och tyska k. Den
samtidigt planerade kyrkliga överstyrelsen
kallades consistorium generale*, och prästerskapet vid
riksdagen gjorde anspråk på att betraktas som
consistorium re’gni*. Officiellt benämndes snart
stiftsstyrelsen åter domkapitel, icke k. (så i
Kyrkolagen 1686). Namnet k. bibehölls för
Stockholms k. (som förut tidvis kallats kapitel), till
dess Stockholms stift 1942 upprättades. Se även
Consistorium amiralitatis, Hovkonsistorium och
(ang. fältkonsistorium) Militär själavård. — Det
av Calvin* i Genevè inrättade k. bestod av
pastorerna jämte 12 äldste och hade att övervaka
församlingsmedl:s leverne och renlärighet. —
Litt.: Hj. Holmquist, ”De svenska domkapitlens
förvandling till lärarekapitel 1571—1686” (1908);
E. Friedberg, ”Lehrbuch des katholischen und
evangelischen Kirchenrechts” (6 Aufl. 1909); H.
Cnattingius, ”Den centrala kyrkostyrelsen i
Sverige 1611—1636” (1939). A.Mn.
Konskribe’ra (av lat. conscri’bere, bl.a.: genom
uppskrivning på en lista sammankalla), utskriva
(till krigstjänst). — Subst.: k o n s k r i p t i o n*.
Konskriptio’n (se Konskribera),
rekryteringssy-stem, grundat på allmän värnplikt men med inslag
av yrkessystem. K. fick hävd i Frankrike under
direktorialregeringen 1798, som förklarade alla va-
Konsoler på Concordiatemplet i Rom.
penföra män i åldern 20—25 år krigstjänstskyldiga
men medgav lejning och talrika frikallelser.
Napoleon I behöll i huvudsak systemet, som var
rådande ännu vid krigsutbrottet 1870. — Det engelska
ordet conscription [kanskrip^an] är liktydigt med
värnplikt.
Konsol [-å’l] (fra. console’), från vägg el.
annan konstruktion fritt utspringande, bärande
organ med förhållandevis liten bredd. Då
materialansträngningen är störst vid fästet, blir en k:s
naturliga form utåt avsmalnande. Balkonger,
större listpartier o.d. uppbäras i olika
byggnadsstilar av k., vilka därvid gärna givits rik
konstnärlig utformning. Mindre anspråksfulla k., t.ex.
i form av hyllstöd, utföras av trä el. pressad plåt.
Konsolbalk, i brokonstruktion ingående balk,
som sträcker sig ut på ömse sidor om stöden för att
uppbära brobana el. delar därav. Jfr Bro, sp. 1209.
Konsolbro, byggn., se Bro, sp. 1209.
Konsolide’ra (till lat. con-, samman-, och sofidus,
fast), befästa, stärka, stödja; förena, sammanslå.
Konsoliderad balansräkning,
koncernbalansräkning, se Koncernredovisning.
Konsoliderad skuld, sådan skuld, som är av
bestämd längre varaktighet. Motsatsen är
svävande el. tillfällig skuld. Urspr. innebar k.,
att olika slags skuld sammanslogs till en enhetlig
form. Även fonderad statsskuld är en k.
Konsolkran, tekn., se Kran.
Konsol-lager, tekn., se Lager.
Konsolsten, kragsten, en som stöd för
valvbågar el. -ribbor anordnad, ur en mur
framskjutande sten, ofta med dekorativ huggning.
Konsonans’ (jfr Konsonant), sammansmältning
och sammanfattning av flera toner till en
sväng-ningsfri klangenhet. Konsonanta ackord
äro således klangbildningar, vilkas beståndsdelar
(konsonanta toner) uppvisa detta
kännemärke, d.v.s. endast dur- och mollklangerna.
Liksom två el. flera i och för sig konsonerande toner
tillsammans kunna bilda ett dissonant ackord, kan
en skenbart konsonant klang bli dissonant i sitt
sammanhang (se Skenkonsonans). Jfr Ackord,
Dissonans, Harmoni, Konsonerande intervaller och
Treklang. [FSUS.E.S.
— 685 -
— 686 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
