Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsonant - Konsonanta intervaller - Konsonantharmoni - Konsonantrim, konsonantisk assonans - Konsonera - Konsonerande intervaller el. konsonanta intervaller - Konsorter - Konsortialaffär - Konsortium - Konspiration - Konst - Konst (bergsteknik) - Konstakademi - Konstans - Konstans II (bysantinsk kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSONANTA INTERVALLER
ljud äro t.ex. /-ljudet och det labio-labiala ?/-ljudet
i engelskans well. Velariseringen innebär, som
namnet anger, att baktungan är lyftad mot velum,
gomseglet. — Litt.: I. A. Lyttkens och F. A. Wulff,
”Svenska språkets ljudlära” (1885); O. Jespersen,
”Fonefik” (1897—99); A. Noreen, ”Vårt språk”, 1
—2 (1903—07); J. A. Lundell, ”Grundlinjer till
praktisk fonetik” (3 uppl. 1910); O. Gjerdman,
”Studier över de sörmländska stadsmålens
kvalitativa ljudlära” (2 bd, 1918—27); G. Danell,
”Svensk ljudlära” (4 uppl. 1947). O.Gjn
Konsonanta intervaller, mus., se Konsonerande
intervaller.
Konsonantharmoni, språkv., se Ljudharmoni.
Konsonantrim, konsonantisk assonans,
språkv., se Assonans.
Konsone’ra (lat. consona’re), ljuda med, tona
samstämmigt.
Konsonerande intervaller el. konsonanta
intervaller, mus., de intervaller, som kunna
bildas inom en och samma konsonanta klang,
således enklang el. prim (oktav, dubbeloktav etc.),
kvint (i omvändning: kvart), stor ters (i
omvändning: liten sext), stor sext (i omvändning: liten
ters). Därvid är emellertid att märka, att två i
och för sig konsonerande intervaller tillsammans
kunna utgöra en dissonans (t.ex. två på varandra
lagda rena kvinter el. kvarter, stora el. små terser
etc.). Jfr Intervall, Dissonans och Konsonans. S.E.S.
KonsorTer (lat. co’nsors, deltagare), stallbröder,
likar, meningsfränder (ofta i nedsättande
betydelse); delägare. Jfr Et consortes. —
Konsortium, sammanslutning, bolag (vanl. för viss,
ofta tillfällig, affärstransaktion; se
Konsortial-affär).
Konsortia’laffä’r (jfr Konsorter), tillfällig
affärstransaktion, enl. överenskommelse gjord av flera
personer för gemensam räkning och under villkor
att uppkommande vinst el. förlust skall delas
mellan konsortiets medl., i regel lika efter huvudtal,
men även viss annan grund kan avtalas. Antager
konsortiet en fastare form och varaktighet, övergår
det i ett bolagsförhållande, enl. svensk rätt
betraktas det t.o.m. från början som enkelt bolag. — Jfr
A-meta-affär.
Konsor’tium, se Konsorter.
Konspiratio’n (av lat. conspirare, sammansvärja
sig), sammansvärjning, komplott. — Ko n s p i r
a-tö’r, ränksmidare. — Konspire’ra,
sammansvärja sig, stämpla (emot).
Konst (från mlty.; eg. kunnande, kunskap),
utmärker ett genom mänsklig förmåga åstadkommet
estetiskt uttryck i mots. till det natursköna; detta
senare kan emellertid upptagas i och samverka med
det förra, så t.ex. i den mimiska konsten och i
trädgårdskonsten. K. förutsätter en viss grad av
fantasiverksamhet. En på denna senare övervägande
anlagd k. är den vittra k., poesien; det
audi-tiva, rytm och klang, har för denna en viss, men
icke övervägande betydelse, det visuella får en
sådan endast genom fantasiens förmedling.
Musiken är den företrädesvis auditiva k. Mimiken
(dansen och skådespelarkonsten) är företrädesvis
visuell och arbetar med rörliga bilder, i
förbindelse med poesien och musiken får också det
auditiva betydelse för densamma. Den bildande k.,
som arbetar med vilande föremål för ögat, är på
det primitiva stadiet övervägande ornamentik. Den
når sin höjdpunkt som fri k. i skulptur och
målarkonst. Byggnadskonsten, som urspr.
tjänar ett utomestetiskt ändamål, blir emellertid
också för dessa konster betydelsefull och den för
stilutvecklingen ledande (se Konststilar). Till den
sluter sig även trädgårdskonsten, och
konsthantverkets olika arter äro av den
beroende. Se vidare art. om de olika konstarterna.
— Någon absolut och allmängiltig definition av
begreppet k. är omöjlig att ge (jfr Estetik). —
Litt.: Y. Hirn, ”K:s ursprung” (1902); B. Croce,
”Estetiskt breviarium” (sv. övers. 1930). E.W.
Konst, bergstekn., anläggning för uppfordring
av vatten ur en gruva. K., som kommo i mera
allmänt bruk på 1600-talet, användes in på
1800-talet och voro för sin tid märkliga anläggningar.
De bestodo av ett vattenhjul (vattenkonst) med
intill 12 m diam., varifrån kraften med
konststänger el. konstgångar* överfördes till
pumpverket vid gruvan. Detta bestod av pipstockar med
kolvar (pumpar), som voro ordnade i avsatser
över varandra, då maximala uppfordringshöjden
för varje pump var blott några få m.
Stånggångarna kunde vara flera km långa och gå över
oländig terräng. Om k. användes för uppfordring
av malm och berg ur gruvan, benämndes den
vanl. spel. Den tjänsteman vid gruvan, som
inrättade och hade uppsikt över k., hade titeln
konstmästare. Chr. Polhem var k.-mästare
vid Falu gruva och utvecklade tekniken på
området. — Litt.: S. Rinman, ”Bergwerks-lexicon”
(2 bd, 1788—89). L.Vr.
Konstakademi betecknar dels en officiell
sammanslutning av den bildande konstens utövare, dels
en högsk. för utbildning av konstnärer,
företrädesvis målare och bildhuggare, på sina håll även
arkitekter och konsthantverkare. K. har sitt upphov
ur medeltida gillen och skrån, särsk. de s.k.
Lukas-gillena*; k. i Rom (från 1577) bär också namnet
Accademia di San Luca. I Frankrike stiftades
en målarakademi (Académie des beaux-arts) 1648,
en arkitekturakademi 1671. I Tyskland grundade
J. Sandrart 1662 en k. som konstskola i Nürnberg;
1696 öppnades den preussiska k. i Berlin, senare
följd av k. även i Stuttgart, Leipzig, München,
Düsseldorf och Dresden. Den österrikiska k. går
tillbaka till 1692, den engelska (Royal Academy of
Arts) till 1768. Det kgl. Akademi for de skönne
Kunster i Köpenhamn genomgick från 1701 flera
förstadier och erhöll 1754 sitt definitiva
stiftelsebrev. I Oslo finns k. sedan 1909. För Sveriges del
se Akademien för de fria konsterna. [E.W.1N.G.S.
Konstans’ (av lat. consta’re, stå fast),
oföränderlighet. — Adj.: konstant*.
Konstans, furstar.
Bysantinska riket. Konstans II, kejsare (629—
668), även kallad Konstantin III. K., som var
son till Konstantin II och blev kejsare 641, var
en högt begåvad, men måhända överspänd man.
Han kunde ej hindra arabernas segertåg mot
Egypten och Afrika men satte sig i respekt på
Balkanhalvön och lyckades även återställa
jämvikten i Asien. För att få slut på inre
oroligheter förbjöd han genom ett edikt (”Typos”) de
monoteletiska striderna. Då påven, Martin I,
— 691 —
— 692 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
