Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstans II (bysantinsk kejsare) - Konstans (romersk kejsare) - Konstansfenomen - Konstant - Konstantan - Konstantia - 1. Konstantin I (påve) - 2. Konstantin II (påve) - 1. Konstantin II (bysantinsk kejsare) - 2. Konstantin III (bysantinsk kejsare) - 3. Konstantin IV (bysantinsk kejsare) - 4. Konstantin V Kopronymos (bysantinsk kejsare) - 5. Konstantin VI (bysantinsk kejsare) - 6. Konstantin VII Porfyrogennetos (bysantinsk kejsare) - 7. Konstantin VIII (bysantinsk kejsare) - 8. Konstantin IX Monomachos (bysantinsk kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTANTIN
fördömde ”Typos”, förde kejsaren honom fången
till Konstantinopel. Därefter förläde han sitt
residens till Sicilien, möjl. för att därifrån kunna
återvinna de afrikanska prov., möjl. för att
återuppta Justinianus’ politik i Västern. K. mördades
i Syrakusa 668. Jfr Bysantinska riket, sp. 504. Lm.
Romerska riket. Konstans, kejsare (o. 323—
350), se Constans.
Konstansfenomen, psykol., benämning på vissa
psykologiska företeelser. 1) Föremål inom
”närrummet” (en omkrets med 12 å 15 m radie)
synas bevara sin verkliga storlek, trots att den
retade ytan på näthinnan förändras med
avståndet (storlekskonstans). 2) Färger kunna
identifieras vid olika belysning. Ett vitt papper
i halvmörker synes ljusare än t.ex. en bit stenkol
i solsken, trots att den avgivna ljusmängden är
större i sistn. fall (f ä r g k o n s t a n s). 3)
Föremålens form synes oförändrad under olika
synvinklar inom vissa gränser (formkonstans).
— Liknande iakttagelser kunna göras på andra
sinnesområden. R.Jn.
Konstant’ (av lat. consta’re, äga bestånd),
beständig, oföränderlig, oavbruten. — Fys., matem., en
oföränderlig storhet, ant. under alla
omständigheter (t.ex. talet n-, ljusets hastighet i tomrum) el.
endast under vissa omständigheter, t.ex. 1) spec.
vikt, så länge man sysslar med olika föremål av
samma ämne, 2) k och l i räta linjens ekvation
y—kx+l. En k. av detta senare slag kallas ofta en
parameter*.
Konstanta’n, kopparnickellegering med c:a 58%
koppar, 41 °/o nickel och 1 % mangan. Elektriska
ledningsförmågan är 2,2 m/ohm mm2 och varierar
mycket litet med temp., vilket gör k. lämpligt som
material för reostater, termoelement m.m. Jfr
Kopparnickel.
Konstantia, polsk drottning (1588—1631), dotter
till ärkehertig Karl av Steiermark och således
syster till kejsar Ferdinand II, äktade 1605 Sigismund
III Vasa, förut förmäld med hennes syster Anna,
varigenom den särsk. för Sverige farliga nära
förbindelsen mellan denne och huset Habsburg
ytterligare befästes. En son till K. var Johan Kasimir,
som 1648 besteg Polens tron.
Konstantin, påvar.
1) Konstantin (lat. Constanti’nus) I, påve
708—715.
2) Konstantin II, påve 767—768.
Konstantin, furstar.
Bysantinska riket (jfr nedan Romerska riket, av
vars kejsare dock blott K. I räknats med inom det
bysantinska rikets traditionella kejsarlängd).
1) Konstantin (grek. Konstantin os) II,
kejsare (d. 641), son till Heraclius I, som han 641
efterträdde efter en statskupp mot styvmodern
Martina. Han dog s.å., möjl. förgiftad av denna.
2) Konstantin III, kejsare, se Konstans II.
3) Konstantin IV, kejsare (o. 645—685),
son till Konstans II. K., som blev kejsare 668,
hade ärvt sin släkts stora begåvning. Hans första
regeringstid var fylld av kamp mot araberna, som
anföllo Konstantinopel men besegrades med hjälp
av ”den grekiska elden” och 678 tvingades till
stillestånd. ”Ett stort lugn rådde i östern och
västern”, men mot bulgarernas nya stat kring
Varna kämpade K. förgäves.
4) Konstantin V Kopronymos, kejsare
(718—775), son till Leo III. K., som blev
kejsare 740, var en kraftfull regent, en hård och
oböjlig natur och fullföljde i krig och fred sin
faders verk. Från ungdomen förtrogen med
arabernas krigföring och inre strider vann han
mot dem stora framgångar och förde senare en
merendels framgångsrik kamp mot balkanfolken.
Han ändade sitt liv i fält. — Stödd av kyrkomötet
i Hiereia (753) sökte K. kväsa bilddyrkarna. Han
utsträckte kampen till en kraftmätning mellan
stat och kyrka. Då han slutl. ville tillintetgöra
hela klosterväsendet, urartade striden till
hänsynslös förföljelse, där kejsaren skoningslöst
utnyttjade sin övermakt. Lm.
5) Konstantin VI, kejsare (770—800), son
till Leo IV; kejsare 780—797. Hans mor Irene
stod under hans omyndighet i spetsen för
styrelsen. Sedan Irene genom ett uppror i armén
störtats 790, visade K. goda anlag men
återkallade, karaktärssvag och vankelmodig, sin mor till
andel i regeringen. Olycklig i sitt äktenskap
ingick han förbindelse med en hovdam, Teodata.
Irene var nog samvetslös att understödja hans
företag att sätta sin gemål i kloster och äkta
Teodata. Prästernas och munkarnas förbittring
över tvegiftet var gränslös; folket och soldaterna
övergåvo K., som Irene lät fängsla och
blända 797. Lm.
6) Konstantin VII Porfyrogennetos,
kejsare (905—959), son till Leo VI och hans
älskarinna Zoé, naturaliserad genom deras äktenskap,
blev kejsare 912. Sedan hans förmyndare,
farbrodern Alexander, avlidit 913, utbröt strid mellan
militärbefälhavarna. Romanos Lakapenos avgick
häri med segern, lät utropa sig till K:s medregent
919 och övertog regeringen. K. ägnade sig åt
vetenskap och litterär verksamhet; i hans rika
produktion märkes främst en framställning av det
bysantinska rikets förvaltning, vari han meddelar
en intressant skildring av nordbornas liv och
verksamhet i Ryssland. Sedan Romanos 942 fördrivits,
störtade K. hans söner och övertog 944 själv
regeringen, dock utan att göra någon märkligare insats
i sitt lands historia. Han efterträddes 959 av sonen
Romanos II. B.
7) Konstantin VIII, kejsare (960—1028),
son till Romanos II, blev vid faderns död 963 jämte
brodern Basileios II kejsare men utövade ingen
makt, varken under Nikeforos II och Johannes I
el. sedan Basileios II 976 själv övertagit
regeringen. Först vid dennes död 1025 övertog K. makten
men spelade alltjämt ingen framträdande roll och
dog redan 1028. Han efterträddes av sin svärson
Romanos III.
8) Konstantin IX Monomachos,
kejsare (d. 1055), urspr. militär, levde under de
pafla-goniska kejsarna i förvisning på Lesbos,
hemkalla-des efter Mikael V:s fall, äktade kejsarinnan Zoé
och utropades 1042 till kejsare. Starkt kulturellt
intresserad gjorde han sitt hov till medelpunkt för
ett rikt litterärt liv, vars främste representant var
historikern Psellos; här växte fram en motvikt till
den krigiska feodaladeln, ett civilt hovparti, som
var fientligt sinnat mot de dittills allenarådande
militärerna. Trots att K. icke själv var någon
ivrig anhängare av denna riktning, gåvo hovets
— 693 —
— 694 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
