- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 16. Kimono - Kruciferer /
695-696

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Konstantin IX Monomachos (bysantinsk kejsare) - 9. Konstantin X Dukas (bysantinsk kejsare) - 10. Konstantin XI Dragases (bysantinsk kejsare) - Konstantin I (konung av Grekland) - 1. Konstantin I, den store (Flavius Valerius Constantinus, romersk kejsare)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONSTANTIN

slöseri och kejsarens privatliv stoff till motpartiets
agitation. För egen del förde K. en utrikespolitik
enl. Bysans’ traditionella linjer. Han utbyggde
rikets positioner i Asien genom att inkorporera
Ar-menien och låg i ständiga strider med normanderna,
som hotade det bysantinska väldet i s. Italien.
Gentemot dem sökte han vinna en bundsförvant
i påven, men patriarken i Konstantinopel trotsade
öppet denne, som svarade med bannlysning. K.
kunde icke hindra, att en synod i Konstantinopel
1054 bröt all förbindelse med Rom, varigenom
skilsmässan mellan de grekiska och romerska kyrkorna
blev definitiv. Redan innan K. avlidit, lät
patriarken till hans efterträdare utropa Zoès syster
Teodora. B.

9) Konstantin X Dukas, kejsare (d.
1067), utsågs av Isak Komnenos till efterträdare
på tronen, säkerligen under förhållandenas tryck,
då de representerade var sitt av två om makten
stridande partier, Isak militär-, K.
ämbetsmanna-partiet. K. besteg tronen 1057. Som ämbetsman
hade K. visat sig vara ett finansgeni, som kejsare
var han ganska obetydlig; stödd på ämbetsmän
och präster gjorde han sitt till att sätta militären
på indragning trots yttre fienders hot.

10) Konstantin XI Dragases, kejsare
(1403—53), son till Manuel II, kejsare 1448,
Bysantinska rikets siste kejsare. K. hade som furste
av Mysithras (Mistra, på Morea) visat stor
duglighet och vunnit betydande framgångar. Efter
sin äldre bror Johannes VIH:s död blev han med
sultan Murads medgivande kejsare i
Konstantinopel. Till att motstå Muhammed II :s anfall
saknade emellertid det ytterligt försvagade riket
krafter. K. gjorde vad göras kunde för att
förbereda den sista striden. Han omkom, ovisst hur,
vid Konstantinopels fall, 29/s 1453. Lm.

Grekland. Konstantin (grek. Konstantinos)
I, konung (1868—1923), äldste son till Georg I,
1889 g.m. Vilhelm II :s syster Sofia, var under
kriget mot Turkiet
1897 anförare på den
thessaliska fronten och
blev högeligen
impopulär till följd av sina
motgångar. 1909 måste
han under en
militärdiktatur lämna landet
och avsattes som
överbefälhavare, 1910
kunde han återvända, 1911
återfick han sin post.
De stora
framgångarna under balkankrigen
1912—13 räknades
honom till godo, och

vid sin tronbestigning 1913 hälsades han med
jubel. Vid K:s sida stod vid denna tid
Vene-zelos som den grekiska politikens egentlige
ledare. Till att börja med i bästa samförstånd
mellan dem proklamerades i aug. 1914 grekisk
neutralitet, medan samtidigt sonderingar gjordes
till ententen om Greklands medverkan i kriget,
vilka dock avvisades. Efter Turkiets anslutning
till centralmakterna blev Venizelos allt ivrigare
att gå med i kriget. K. önskade starka garantier
och blev alltmer böjd för neutralitet samt lät i

mars 1915 Venizelos falla. Dennes anhängare
vunno emellertid parlamentsvalen i juni s.å.;
Venizelos blev åter konseljpresident och öppnade,
bakom K:s rygg, hemliga underhandlingar med
ententen om landsättning av en allierad kår i
Saloniki. Sedan denna redan börjat landstigningen,
avsatte K. i okt. Venizelos för andra gången. Han
vägrade nu helt att deltaga i kriget och
proklamerade en mot ententen välvillig neutralitet samt
böjde sig för en lång rad ständigt mer vittgående
krav från ententens sida, bl.a. på den grekiska
härens demobilisering. Emellertid uppstod i
landet, särsk. sedan krigsläget möjliggjort för
bulgarer att tränga in på grekiskt territorium, en
våldsam spänning mellan anhängare till konungen
och venizelisterna, som i sept. 1916 bildade en
det ”nationella försvarets regering” i Saloniki och
vilkas trupper kämpade vid de allierades sida vid
fronten. K:s vägran i dec. 1916 att utlämna
krigsmateriel till de allierade, då detta skulle komma
Venizelos’ regering till godo, medförde slutl. en
brytning, som dock dröjde till följd av splittring
bland de allierade. T.v. blockerade allierade
krigsfartyg Aten och landsatte där franska trupper.
I juni 1917 framställde så de allierade krav på
K:s abdikation, denne avsade sig 12Æ kronan till
förmån för sin 2:e son Alexander och bosatte sig
i Schweiz. Efter Alexanders död gjorde sig i
Grekland en stark folkopinion gällande för K:s
återkallande, och ett referendum uttalade sig
nästan enhälligt därför; 19/i2 1920 övertog K. ånyo
regeringen. De svåra motgångar, som den
grekiska hären i aug. och sept. 1922 led i Mindre
Asien mot turkarna, framtvingade 27/g s.å. K:s
andra abdikation. Han avled följ, år i Palermo. B.

Romerska riket (jfr ovan Bysantinska riket). —
1) Konstantin I, den store, eg. F 1 a v i u s
Valerius Constantinus, kejsare (o. 280
—337), son till Constantius I i en
utomäktenskap-lig förbindelse. K. fick sin militära utbildning i
östern, där han
tjänstgjorde till 306, då han
for till Gallien; vid
faderns död s.å.
utropades han av
trupperna till kejsare och
erkändes av Galerius
som caesar över
Constantius’ riksdel,
Gallien och Britannien. I
övriga delar av riket
hade Diocletianus’
författning endast kort
tid överlevat sin
upphovsmans avgång;
tvis-tigheter mellan de olika

kejsarna och deras ättlingar hade utbrutit, och i
dessa inblandades K., när den avgångne kejsaren
Maximianus åter grep efter kejsarkronan och
fördenskull sökte allians med K., som nu på
Maximianus’ tillbud antog titeln augustus och ingick ett
långt tidigare beslutat äktenskap med dennes
dotter Fausta. Maximianus var emellertid en föga
pålitlig bundsförvant; när han emot K. uppviglade
dennes egna trupper, utbröt mellan dem ett krig, i
vilket K. avgick med segern. Efter några års lugn
utbröto 311 ånyo oroligheter, närmast förestod

— 695 —

— 696 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 12 20:22:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-16/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free