Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstgjord dimma - Konstgjord grädde - Konstgjord horisont - Konstgjord njure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTGJORD GRÄDDE
i luft tar upp fuktighet och bildar partiklar av
för dimeffekt lämplig storlek. På liknande sätt
förhåller sig koltetraklorid (CC14) vid förbränning
med zinkstoft. — Färgad dimma (rök)
alstras av syntetiska, organiska färgämnen, s.k.
ani-linfärgämnen, med hög temp.-beständighet (t.ex.
blå färg av sudanblått och indigo). Färgämnet
drives ut med värme, som erhålles vid
förbränning av någon sats, vanl. en blandning av
mjölksocker och kaliumklorat. — Dimmans täckande
förmåga, utbredning och tiden för dess
kvarlig-gande påverkas i hög grad av vindens riktning
och styrka, luftfuktigheten (gäller ej oljedimman),
lufttemp. (spec. dess variation med höjden) samt
terrängens beskaffenhet, till vilka faktorer
hänsyn måste tas vid utläggandet. — Som m o t m
e-d e 1, d.v.s. medel att se genom dimma, användes
under 2:a världskriget radar och infraröda strålar.
Krigföringen till lands. Som ett viktigt
medel att hindra el. försvåra fientlig observation
och eld samt att underlätta egna truppers
överraskande anfallsföretag fick k. under 2:a
världskriget allt större taktisk betydelse. Täckande
dimma användes för att hindra el. försvåra fientlig
verksamhet från luften, genom att dimtäcken
utläggas över och omkring egna samhällen,
hamnar, urlastningsstationer, broar, viktig
gruppe-ringsterräng m.m.; för att dölja egna
förehavanden el. försvåra fiendens observation och
eldgivning, genom att dimridåer utläggas mellan
egna trupper och fienden (på marken); för att
försvåra fientlig observation och eld utan att det
dimbelagda förbandet (t.ex. eldgivande batteri)
behöver avbryta sin verksamhet; genom att lätt
dimma (rökdis) utsprides över egna trupper;
för att göra motståndaren ”blind” och sprida
förvirring, genom att förblindande dimma
utlägges direkt över en fientlig ställning. I sht
vid landstigningsoperationer samt vid övergång
av vattendrag, då den anfallandes oskyddade inf.
riskerar att lida stora förluster av försvararens
väl förberedda eld, utgör k. ett viktigt medel att
dölja anfallsföretaget och spara människoliv. —
Färgad dimma utnyttjas som signalmedel bl.a.
för att markera slutet av art.-eld, för
målangiv-ning samt för samband mellan flyg- och
markstyrkor. — Av den viktigaste rökmaterielen
under 2:a världskriget må nämnas generatorer
för att alstra oljerök (se Rökgenerator),
anordningar för spridning av dimsyra, aggregat för
förbränning av hexakloretan- el. koltetrakloridblandningar
med zink, art.-, raket- och granatkastarprojektiler
samt handgranater innehållande rökämnen,
rökfacklor (med rökämnen fyllda burkar), vilka utplaceras
direkt på den plats, där rök önskas, samt
rökbojar för rökbildning på vattendrag. Dimläggning
kan även utföras med flygplan (se sp. 712).
Krigföringen tillsjöss. K. användes vid
strid till sjöss såväl vid anfall som vid reträtt.
Likaså finner den god användning som skyddsmedel
vid anfall av sekundär art, t.ex. ubåtar,
motortorpedbåtar och flygplan. Tillkomsten av radar har
medfört förändringar i fartygens uppträdande
men icke minskat behovet av k. Praktiskt taget
alla fartyg utom ubåtar äro försedda med
dim-bildare, fast inbyggda el. portabla, samt
dimbil-darbojar, som fällas i sjön. Vissa fartyg äro
försedda med utskjutningsanordningar för
dim-raketer. Stark vind sliter sönder dimman, varför
fartygen under utläggningen måste variera fart
och kurs, så att den relativa vindstyrkan blir
lagom. Vid anfall måste dimman läggas nära
motståndaren och framför de anfallande
fartygen. Härvid användas vanl. flygplan (se nedan),
raketer el. motortorpedbåtar. Vid reträtt
däremot utlägges dimma oftast av fartygen själva
el. bildas av fällda dimbojar. Mot ubåtar är det
av vikt, att dimman häftar vid vattnet, enär
ubåtarna annars lätt kunna se under dimman.
Dimläggning från luften. K. kan
utläggas från flygplan (f 1 y g d i m m a) vid såväl
armésom sjöoperationer. Dimbildningsämnet medföres i
särskilda behållare, dimaggregat, vilka förvaras
inuti flygplanet el. upphängda under detsamma.
Vid företag till sjöss utnyttjade flygplan
(spa-ningsflygplan) framgå på 20—30 m höjd över
vattenytan. Dimman lägges så, att observationer
icke kunna utföras från fientliga fartyg mot egna
fartyg. Vid landstigningsoperationer och
övergång av vattendrag utnyttjas flygplan för
dimbildning. Den skyddande dimman bör härvid
läggas så lågt, att den med säkerhet häftar
vid vattenytan för att dölja
landstigningsfar-koster o.d. P.O.S.;Bg;Hm.
2) Lantbr., trädg. Med k. mot frost menar man
vanl. ”rökskydd” genom långsam och ofullständig
förbränning av torv, våt halm o.d. I Sverige
kommer k. till användning framför allt för att skydda
fruktodlingar mot frostskador under blomningen.
Metoden har visat sig effektiv, då det gällt att
förhindra enstaka frostnätters förödande
skadegörelse. Lugnt väder måste råda, i annat fall
driver röken bort utan nytta. Noggranna försök ha
ej utförts i Sverige. I Finland och USA sysslas
rätt mycket med problemet, och särskilda
apparater, röklyktor, ha konstruerats. Jfr
Frostskydd. Hj.P.
Konstgjord grädde, vanl. en emulsion av
växt-fett i skummjölk.
Konstgjord horisont, astr., geod., se Artificiell
horisont.
Konstgjord njure, apparat, med vilken man vid
uremi kan avleda från kroppen giftiga
ämnesom-sättningsprodukter, vilka normalt utsöndras
genom njurarna. Principen för k. är, att den sjukes
blod ledes genom en lång cellofanslang, som
omspolas av en vätska med salter och glykos.
Ut-söndringsprodukterna passera genom
cellofanrö-rets vägg ut i omgivande vätska, och det renade
blodet ledes tillbaka till den sjukes kärlsystem.
Den första praktiskt användbara k. konstruerades
av holländaren W. J. Kolff och har sedan
förbättrats av bl.a. N. Alwall, Lund, med
medhjälpare. Man har även sökt ersätta bristfällig
njurfunktion genom att leda en lösning av salter
genom bukhålan, varvid utsöndringsprodukterna
avges från blodet genom bukhinnan till
saltlösningen, s.k. ”peritonealnjure”. Ett slags k. är
även den s.k. ”tarmnjuren”; ett stycke tunntarm,
fripreparerat från övriga tarmar, får med sina
båda ändar mynna på kroppsytan och genomspolas
med saltlösning, som i sig upptar
utsöndringsprodukterna. ”Peritonealnjuren” och ”tarmnjuren”
bygga bägge på det förhållandet, att utsöndrings-
— 711 —
— 712 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
