Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstitutionsutskottet - Konstitutiv - Konstitutorial - Konstkammare - Konstkopal - Konstkork - Konstkritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTITUTIV
slöto tillsätta ett k. för utarbetande av förslag till
en ny regeringsform. Rimligt var, att K. i denna,
deras eget verk, gjordes till en permanent inst.
med uppgift att enl. § 53 ”väcka och upptaga
frågor rörande förändringar i grundlagarna och
yttranden däröver till riksens ständer avgiva” samt
att, tydl. med hänsyn till ev. brott mot samma
grundlagar, granska de i statsrådet förda
protokollen. I förra avseendet gjordes dess ställning
genom § 81 särsk. stark, såtillvida som det
absorberade för egen räkning riksdagens hela
initiativ i grundlagsfrågor; enskilda riksdagsmäns
förslag skulle till det inlämnas. För den senare
funktionens utövning gåvo RF §§ 105—107
utförliga regler. Båda slagen bestämmelser
upprepades i 1810 års RO § 29, som tillika fastställde
K:s medl.-antal till 24, d.v.s. 6 från vartdera
ståndet. I slutet därav tillädes emellertid K. också
en ny uppgift, näml, att, då hos riksstånden
upp-stodo olika meningar ang. nya utskotts
tillsättande el. till vilket utskott uppkomna frågor borde
remitteras och stånden ej genom bestämd
plu-ralitet kunde avgöra skiljaktigheterna, med
riksens ständers rätt besluta därom, och i § 55 ännu
en, näml, att, då talman, resp, lantmarskalk
vägrade proposition å väckt fråga, därför att han
ansåg den strida mot grundlags lydelse, men ståndet
ej instämde med honom, genom motiverat
utlåtande avgöra tvisten. Representationsreformen
ändrade på så sätt K:s sammansättning, att det
framdeles skulle bestå av 20 led., 10 från vardera
kammaren, och på så sätt dess maktställning, att
enskilda riksdagsmän nu fullt självständigt kunde
framställa grundlagsförslag. I praxis utökades
också efter hand antalet frågor, över vilka det
hade att avge utlåtande på så sätt, att till detsamma
remitterades flera sådana, som blott hade materiell
grundlagskaraktär. 1909 ägde en legal
utvidgning av dess kompetens rum, därigenom att det
förpliktigades att avge utlåtanden också i frågor
rörande en rad s.k. konstitutionella stadgar samt
kommunallagarna. I fråga om en del av de förra
fick det samma initiativrätt, som det ägde rörande
grundlagarna. Antalet konstitutionella stadgar,
tillhörande K:s kompetensområde, har sedan
växelvis ökats och minskats, och 1921—37 tog
det också befattning med överenskommelser med
främmande makter, som ej tillhörde annat utskotts
behandling. En nyhet är också den tystnadsplikt
för K:s led., som 1933 för vissa fall stipulerades.
Slutresultatet av utvecklingen har blivit följ,
stadganden i RO § 38 och RO §§ 105—107, dit
förstnämnda § hänvisar. K. tillkommer att
granska rikets grundlagar, lagen om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
vallagen, stadgan om ersättning för
riksdagsmanna-uppdragets fullgörande ävensom riksdagsstadgan,
att hos riksdagen föreslå de ändringar däri, som
K. anser högst nödiga el. nyttiga och möjliga att
verkställa, så ock att meddela utlåtanden över
de från kamrarna till K. hänvisade frågor rörande
grundlagarna samt nämnda lagar och stadgar.
K. skall vidare meddela utlåtanden och avge
förslag i anledning av dit hänvisade frågor ang.
stiftande av kommunallagarna samt lagar och
författningar om statsrådets ansvarighet, om antalet
stats-dep. och statsråd utan dep., om kommandomål,
om rikets vapen och flagga, om allmänt
kyrkomöte och om allmän folkomröstning i ämnen,
som ej tillhöra annat utskotts behandling. K.
åligger ock att äska de protokoll, som i
statsrådet blivit förda (se Protokollsgranskning).
Sådant särskilt protokoll, som föres över hemliga
utrikesärenden, må dock äskas endast i vad
angår visst av K. uppgivet mål. Ej må protokollet
vägras utan att utrikesnämnden erhållit tillfälle
att yttra sig i ämnet. Protokoll i kommandomål
må kunna fordras blott i det, som rör allmänt
kända och av K. uppgivna händelser. Finner K.
av dessa protokoll, att någon statsrådets led.
uppenbarligen handlat mot rikets grundlagar el.
allmän lag el. tillstyrkt någon överträdelse därav
el. att den föredragande underlåtit att, i fall
konungens beslut skulle vara stridande mot
regeringsformen, vägra kontrasignation därå, skall
K. ställa en sådan under tilltal av
justitieombudsmannen inför Riksrätten*. Finner K., att
statsrådets led. uti deras rådslag om allmänna mått
och steg icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta
el. att någon föredragande icke med oväld, nit,
skicklighet och drift utövat sitt förtroendeämbete,
äge då K. att sådant tillkännagiva för riksdagen
(se Decharge och Ministeransvarighet). K. skall
också höras om av annat utskott el. enskild
riksdagsman framställd s.k.
anmärkningsanled-ning (se Anmärkning 2). Slutl. tillkommer K.
samma skiljedomarkall i strider mellan kamrarna
inbördes och kammare och talman, som det
under ståndstiden utövade mellan stånden, dock icke
i tvist om nytt utskotts tillsättande, och mellan
stånd och talman. I den mån K., med hänsyn till
rikets säkerhet el. andra av förhållandet till
främmande makt betingade synnerligen viktiga skäl,
finner i visst ämne meddelade upplysningar böra
hållas hemliga, vare K:s led. till tystnadsplikt
förbundna. Led. el. suppleant skall f.g. han är
närvarande vid sammanträde med K. avge
försäkran om tystnadspliktens iakttagande. F.Lth.
Kon’stitutiv [el. -i’v] (jfr Konstituera),
grundläggande, väsentlig (bestämmande).
Konstitutoria’1 (jfr Konstituera), förvaltn., en art
av sådana dokument, genom vilka en offentlig
myndighet tilldelar en person viss befattning i Statens
tjänst. K. utfärdas i vissa fall å av K.m:t tillsatta
tjänster men brukas mestadels vid befattningar,
över vilka underordnad myndighet förfogar.
Liksom fullmakten* men till skillnad från
förordnandet* avser k. ett fast beklädande med den tjänst,
på vilken den utfärdats, men i motsats till
fullmakts-innehavaren kan den konstituerade skiljas från sin
befattning i samma ordning, i vilken han erhållit
den. E.Spr.
Konstkammare, se Konstsamlingar.
Konstkopal, se Kopal.
Konstkork tillverkas av korkskrot i passande
kornstorlek, som blandas med 5—20 °/o av en
kar-bamid- el. melaminhartslösning, torkas och pressas
vid c:a ioo°. Den sålunda erhållna k. är
vattenbeständig och möglar ej. Även fenolharts kan
användas som bindmedel, men den därav erhållna k.
är mörkare och ej luktfri. Enl. äldre metod
användes benlim som bindmedel; dylik k. är dock ej
vattenbeständig och möglar.
Konstkritik, analys och estetisk värdering av
— 719 —
— 720 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
