Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstkritik - Konstlad uppfödning - Konstlim - Konstläder - Konstmassor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTMASSOR
verk inom bildande konst. I sammanhang med
utställningsväsendets utveckling och
tidningspressens tilltagande betydelse har k. under 1800- och
1900-talen vuxit fram som en betydelsefull del
av konstlivet, ömsom stimulerande, ömsom
upp-bromsande till sin anda, som alltid färgats av
den individuella läggningen hos kritikern. Som
förmedlare mellan den stora allmänheten och
konstnären har k. haft stor pedagogisk betydelse.
I Frankrike var D. Diderot på 1700-talet
grundare av k. med sina artiklar om Salongen i Paris;
bland efterföljarna märkas H. Beyle, Th. Gautier,
Ch. Baudelaire och Th. Duret under 1800-talets
olika epoker. G. Apollinaire, M. Raynal, M.
Jacob och P. Éluard märkas bland de många
poeter, som under 1900-talet ägnat sig åt en
starkt individuellt betonad k. I Tyskland
märktes under 1800-talet J. Meier-Graefe, under
1900-talet W. Uhde. I England framträdde R. Fry
och H. Reed som den moderna konstens
förkämpar. Betydande namn i svensk k. äro L.
Dietrichson och C. R. Nyblom under 1800-talet,
T. Hedberg och E. Alkman vid sekelskiftet och
A. Brunius som grundläggare av nutidens k. Å.
Konstlad uppfödning (av barn), se Onaturlig
uppfödning.
Konstlim, se Lim.
Konstläder är en produkt, som ant. endast på
ytan söker efterlikna lädrets narvsida, imitation,
el. genom sin uppbyggnad helt el. delvis söker
ersätta läder. K. kan indelas i följ, klasser:
Konstläderpapper i sitt enklaste utförande
består av en färgbeläggning med kasein som
bindemedel på vanligt limmat papper och med en
konstgjord narv inpressad, vanl. chagrinnarv. K.
av detta utförande är ej vattenbeständigt, har ej
högre rivstyrka än papper och användes endast
som beläggning på fast underlag, som ej utsättes
för fuktighet o.d. En beläggning med
kollodium-lackfärg gör detta k. tvätt- och färgäkta. K. med
kollodiumfilm kan därför ersätta bokbinderiläder.
Kvaliteten hos k. höjes ytterligare, om man i st.f.
limmat papper använder olimmat, vilket
impregneras med en konsthartsemulsion el. latexlösning,
varigenom rivstyrkan höjes. —
Konstläder-p a p p är behandlat som föreg. k. och skiljer sig
därifrån endast genom sin tjocklek. Det kan
därför användas utan något fast underlag till boxar
och fodral, som ej utsättas för väta och stötar,
t.ex. papperskorgar. — Konstläder med
vävunderlag, vanl. benämnt p e g a m o i d,
utgöres av en beläggning av färgad
kollodium-lackfilm på en ant. med el. utan
konsthartsemulsion el. gummilatex impregnerad textilvävnad. Till
impregneringsemulsionen och beläggningslacket
sättes en varierande mängd mjukgörningsmedel,
alltefter önskad smidighet på k. På gr. av större
smidighet, böjlighet och rivstyrka har denna sorts
k. en mångsidigare användning och ger resp,
artiklar på gr. av känsla och narvprägling ett
lä-derliknande utseende. K. användes i stor
utsträckning som beklädnad i bilar, på möbler o.d. —
Konstläder på fiberbasis skiljer sig från
föreg. k. därigenom, att substansen i och för sig
har sådana läderegenskaper, att något stödjande
underlag ej behövs. Stödjesubstansen utgöres av
avfall av textilier, kromläder el. vegetabiliskt
lä
der, som sönderraspats till en fiberaktig struktur,
sammankittad med konsthartsemulsioner el.
gummilatex samt formad och pressad till ark av
1—4 mm tjocklek. Framsidan av arken belägges
med kollodiumlackfärg och ipressas en lädernarv.
Baksidan har ett läderliknande utseende. Dyl. k.
användes som ersättning för portfölj- och
res-effektläder. K. utan kollodiumlackfärgbeläggning
användes till tå- och bakkappor i skor och k. i
4 mm tjocklek till bottenläder.
Konstmassor utan stödjesubstans framställas
också som ersättning för rem- och bottenläder
men äga ej karaktär av k. utan snarare av
konstgummi. En dyl. konstmassa är t i o k o 1*, som
erhålles genom reaktion mellan etylendiklorid och
natriumpolysulfid. Tiokol tillverkas t.ex. av Mo
& Domsjö ab. under namnet modotiol. Denna
plastiska massa försättes med fyllnadsämnen och
pressas till läderartade plattor, vilka saluföras
under namnet m o d o t e x och äro användbara
för halvsulning av skor. Nackdelarna av detta
k. äro dess dåliga vattenbeständighet och dess
obehagliga lukt. Närmast naturlädret har man
kommit genom användande av syntetisk latex av
olika bunakvaliteter (se Kautschuk, sp. iiot ff.) i
kombination med läderavfall. Dyl. k. spelade
en viss roll som lädersurrogat under 2:a
världskriget men har nu åter helt försvunnit ur
marknaden. S.Hg;El.
Konstmassor kallas högpolymera
organisk-ke-miska produkter, som framställas fabriksmässigt
på syntetisk väg. K. äro till sina egenskaper av
mycket varierande art. Somliga äro harts- el.
hornartade, andra ha gummiliknande egenskaper,
men även sådana med vax- och salvartad
konsistens förekomma. I färdigbearbetat tillstånd
kunna de vara hårda el. mjuka, sega el. spröda,
elastiska el. styva. De kunna vara lösliga el.
olösliga, smältbara el. osmältbara, mörkfärgade
el. glasklara. Dessa egenskaper betingas av deras
kemiska sammansättning men även av
molekylstorleken, som alltid är stor men kan variera
inom vida gränser. Som högmolekylära ämnen
ha de dock alla en gemensam egenskap, näml,
att vara plastiskt formbara under något stadium
av tillverkningsprocessen. Det gemensamma
namnet är därför (i Sverige sedan 1948) plaster
(eng. plastics’). Dessa begrepp användas dock enl.
nyaste språkbruk för såväl syntetiska som
naturliga högpolymera ämnen, medan begreppet k.
enl. ovanstående definition omfattar endast
syntetiska, stormolekylära produkter, näml.: a)
konst-hartser, b) cellulosaprodukter, c) syntetisk
kautschuk, d) produkter på basis av äggviteämnen,
e) mindre grupper av olika syntetiska produkter.
Många k. utgöra en ersättning för vissa
naturprodukter, vilka de överträffa i
variationsmöjlighet och ofta även prisbillighet.
Ur tillverkningssynpunkt kan man
indela k. i tre grupper:
polymerisations-p las ter (-h a r t s e r),
kondensations-plaster (-h a r t s e r) och omvandlade
högpolymera naturprodukter. Vid polymerisation
byggas jättemolekylerna (polymererna) upp ur
ett stort antal enkla molekyler (m onomerer)
av samma slag. Vid kondensation sammanlagras
ett större el. mindre antal lika el. olika
moleky
— 721 —
— 722 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
