Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstmassor - Konstmassorna ur kemisk synpunkt - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTMASSOR
värme och katalysatorer. Produkten är en
glasklar k. med högt brytningsindex, kan färgas, är
resistent mot vatten, syror, alkalier, har hög
elektrisk isolationsförmåga och bibehåller sina
hållfasthetsegenskaper ända ned till —400. Delar
av polystyrol användas därför i kylskåp. Som
formsprutgods framställas radiodelar, kammar och
liknande, som profilsprutgods band, folier och rör.
Handelsbeteckningarna för polystyrol äro t r
o-litul (Tyskland), lustron, styron och
cerex (USA).
14) K u m a r o n- och indenplaster
(-h a r t s e r). Omkr. 1890 började man i
lackindustrien införa syntetiska hartser, erhållna
genom polymerisation av de omättade
beståndsdelarna i de högt kokande fraktionerna av
sten-kolstjäran (solventnafta). Det är framför allt
kumaron och inden, derivat av styrol. Hartserna
kallades därför inden- och kumaronhartser*. De
användas framför allt i Tyskland som
ersättningsmedel för linolja i lacker. De ha god
resistens mot kemikalier men dålig
vidhäftningsför-måga på metaller och tendens till sprickbildning.
15) Polybutadien och dess derivat (se
Kautschuk, sp. 1099 ff.).
16) K u p r e n är en k., som erhålles genom
polymerisation av acetylen med koppar el. någon
annan metall som katalysator. Framställningen
sker i reaktionskärl, i vilka acetylen inledes vid
en temp. av 2300, varvid en porös och
korklik-nande massa erhålles. Kupren är ett
ersättningsmedel för naturkork men användes även som
iso-lationsmaterial och som absorptionsmedel.
17) K. av cellulosa* och dess derivat. Ren
cellulosa användes för framställning av konstsilke*
(viskossilke) och cellull* samt vissa
cellulosafolier*. Av cellulosaacetat framställas
acetatsilke (se Konstsilke) samt cellulosafolier*.
Av cellulosanitrat erhållas celluloid, film,
konstläder, pegamoid och cellulosalacker (se
dessa ord). Vulkanfiber erhålles genom
behandling av cellulosa med konc. zinkkloridlösning
och efterföljande pressning. Den användes för
res-effekter och som isolationsmaterial. Av
cellulosa-etrarna användas metylcellulosa som
klister och emulgeringsmedel och etylcellulosa
för folier och ledarisolation samt i
eldskydds-tyger. Även svenskt cellulosalim*, k a r b o x
i-metylcellulosa, är en cellulosaeter.
18) Kautschukderivat, k., framställda av
naturkautschuk genom behandling med klor (p e
r-gut, duropren, a 11 o p r e n) el. med
saltsyra (p 1 i o f i 1 m), se Kautschuk, sp. 1103.
19) K a s e i n p 1 a s t e r. Ur äggviteämnen,
särsk. ur mjölkkasein, erhållas k., som betecknas
som galalit. De tillverkas genom härdning av
kasein medelst formaldehyd, varvid kondensation
inträder. Galalit har ett vackert
elfenbensar-tat utseende, som knappast överträffas av någon
annan k. Den är lukt- och smakfri och
obrännbar, kan svarvas och poleras. Däremot är den
ej fuktbeständig och kan icke användas för
artiklar med noggranna dimensioner. Galalit
användes i st.f. horn, ben, elfenben m.m. för
framställning av kammar, knappar, handtag, pennskaft,
m.m. Även konstfibrer som 1 a n i t a 1 och
aralac tillverkas av kasein (se Konstsilke). Man
har också försökt att använda vegetabiliska
äggviteämnen i st.f. animaliska. En användbar k.
erhålles ur sojabönornas återstod vid
oljeutvin-ningen, som innehåller 50 °/o äggviteämnen,
genom behandling med formaldehyd och fenol samt
tillsats av trämjöl och härdning medelst värme.
20) Ligninplaster. Lignin bildar vid
upphettning med fenoler, formaldehyd och aminer
hartsartade produkter. Man har dock ännu icke
lyckats få fram användbara konsthartser. Då trä
innehåller c:a 30% lignin, som hittills icke fått
någon användning, vore det av stort intresse att
få fram en svensk konstharts, baserad på lignin.
21) O 1 j e p 1 a s t e r. K., som ha användning
som ebonitersättning, äro de s.k.
keritmassor-na. De utgöra en blandning av tjära, asfalt,
torkande oljor och svavel. Den slutliga produkten
erhålles genom en vulkaniseringsprocess. F a
k-tis el. oljekautschuk erhålles genom
upphettning av animaliska el. vegetabiliska oljor med
svavel, varvid vulkanisering äger rum. De fasta
produkterna äro utmärkta tillsatsmedel till
kautschuk och linoleum.
Historik. K.-industrien är relativt ung. Sedan
gammalt använde man högmolekylära
naturprodukter, ss. cellulosa, stärkelse, hartser,
äggviteämnen och kautschuk. Deras konstitution var
dock okänd. De vanliga syntetiska produkterna,
som den organisk-kemiska industrien framställde,
voro i regel lågmolekylära, och kemisten blev
vanl. besviken, när en nyupptäckt reaktion
tenderade till bildning av hartsartade, amorfa och
svårkristalliserbara, högmolekylära ämnen, som
voro svåra att definiera och som man icke hade
någon användning för. Många av de
grundläggande reaktionerna för framställning av k. voro
därför kända sedan länge, ehuru outnyttjade. Så
länge naturprodukterna täckte behovet, brydde
man sig icke om att försöka framställa syntetiska
produkter. Utvecklingen av dessa började i USA,
som gick i spetsen med två så betydelsefulla
produkter som celluloid och bakelit. Den
verkliga utvecklingen tog dock fart först under och
efter 1 :a världskriget, då råvaruknappheten gav
anledningen att se sig om efter syntetiska
ersättningsmaterial. Detta var framför allt fallet i
Tyskland, som också under 1920- och 1930-talen
innehade ledningen på detta område. Man fann
snart, att k. icke endast voro ersättningsmaterial,
utan att de i många avseenden vida överträffade
naturprodukterna, att man hade fått många nya
material med nya egenskaper i sin hand och att
man hade möjligheter att genom intensiv
kemiskteknisk forskning få fram k. med snart sagt vilka
önskade egenskaper som helst. Även andra
länder, ss. England, Frankrike och Italien, lämnade
betydelsefulla bidrag till utvecklingen av k.
Under 1940-talet har dock obestridligen USA åter
övertagit ledningen både kvalitativt och
kvantitativt. — Den första industriella produkten,
celluloid, uppfanns av J. W. Hyatt och framställes
i USA sedan 1868. På 1860-talet uppfanns k. av
härdad schellack, som dock fick användning först
på 1890-talet till grammofonskivor. För detta
ändamål är denna k. alltjämt bäst, då icke något
annat material tål grammofonstiftens tryck utan
biljud och nötning. A. Spitteler sysslade på 1890-talet
— 729 —
— 730 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
