Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstnärsförbundet - Konstnärsgillet - Konstnärsgillet i Finland - Konstnärshuset - Konstnärsklubben - Konstnärsringen - Konstnärsrätt - Konst- och nyhetsmagasin - Konstrevy - Konstriktor - Konstruera - Konstruktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTRUKTION
C. Wilhelmson. 1916 anordnades den sista
utställningen, och 4 år senare upplöstes K., vars
verksamhet särsk. under de första årtiondena varit av stor
betydelse för uppryckningen av den svenska
konsten. — Litt: G. Pauli, ”Opponenterna” (1927); S.
Strömbom, ”K:s historia t.o.m. 1890” (1945). E.W.
Konstnärsgillet bildades i Stockholm 1846 och
hölls uppe till 1854 för att i fosterländsk anda
verka för de sköna konsterna; stiftaren var N. M.
Mandelgren, vid hans sida stodo G. H.
Hyltén-Cavallius, C. A. Wetterbergh m.fl. litteratörer. K.
anordnade utställningar och litterära soaréer m.m.
och bildade 1847 Artisternas och litteratörernas
pensionsförening.
Konstnärsgillet i Finland, grundat i Helsingfors
1864 för att främja konsten och litteraturen i
Finland, utdelar stipendier, föranstaltar konstlotterier
samt sedan 1893 även årliga konstutställningar.
Det har även utg. ett antal konstpublikationer.
Ordf, i K. ha främst varit dess stiftare Z. Topelius,
F. Cygnæus, A. Edelfelt, A. Gallén-Kallela och
A. Cawén.
Konstnärshuset, se Konstnärsklubben.
Konstnärsklubben bildades i Stockholm 1856 i
syfte att verka för samförstånd och gott
kamratskap bland konstens manliga utövare. J. Chr.
Boklund var länge den verksamme ledaren. Genom
konstlotterier m.m. insamlades medel till
uppförande av en klubbens byggnad,
Konstnärshuset av L. Peterson (Smålandsgatan 7), där K.
från 1889 haft sina sammankomster, ordnat
utställningar m.m. Bildandet av Svenska konstnärernas
understöds- och sjukhjälpsförening (1888) har utgått
från K. — Litt.: G. Nordensvan, ”K.” (1906). E.W.
Konstnärsringen, en 1909, företrädesvis av
kvinnliga konstnärer, bildad sammanslutning, som
anordnar utställningar, föredrag m.m. 1929 utgavs
en festskrift, ”K.”.
Konstnärsrätt, den rätt till ett verk av bildande
konst, som tillkommer verkets upphovsman
(konstnären). Liksom författarrätten* brukar k.
hänföras under det allmännare begreppet
upphovsmannarätt (auktorsrätt). K. har först sent blivit
i lag erkänd. Det första egentliga steget togs i
England 1735 betr, gravyrer o.d., på tillskyndan
av bl.a. den berömde konstnären W. Hogarth.
I Sverige infördes k. första gången 1867. Nu
gäller lag av 3% 1919 om rätt till verk av
bildande konst. Såsom ex. på dyl. konst uppräknas
i lagen teckning och annan grafisk konst,
målarkonst, bildhuggarkonst och byggnadskonst. Till
verk av bildande konst hänföras (efter
lagändring 1926) även alster av konsthantverk och
konstindustri, dock att beklädnadsartiklar och
vävnader för dylika icke skyddas av lagen. Om
fotografisk bild* gäller en särskild lag, likaså av
1919. Konstnär äger uteslutande rätt att
efterbilda sitt konstverk, dock med vissa undantag.
Sålunda får t.ex. envar för studieändamål el. för
enskilt bruk efterbilda konstverk. K. övergår vid
konstnärens död till hans dödsbodelägare och är
gällande intill utgången av 30 :e året efter det,
under vilket konstnären avlidit (utomlands är
skyddstiden i allm. 50 år). Alster av
konsthantverk el. konstindustri skyddas dock blott
under 10 år efter dess offentliggörande. De
internationella förhållandena på området ha
regle
rats framför allt av Bernkonventionen* (urspr.
av 1886, senare reviderad), till vilken även
Sverige anslutit sig. — Ang. auktorsrätt till
musikaliskt verk se Författarrätt. — Litt.: R. Knoph,
”Ändsretten” (1926); T. Lund, ”Billedkunsten i
retlig Belysning” (1944); tidskr. ”Le droit
d’au-teur”, utg. av Bernunionen. Å.M.
Konst- och nyhetsmagasin, se Magasin för
konst, nyheter och moder.
Konstrevy, tidskrift för modern svensk och
utländsk konst, utg. 1925—33 av Svensk-franska
konstgalleriet och sedan 1934 av Åhlén &
Åkerlunds förlags-ab. Red. är sedan 1933 Ingrid
Ryd-beck-Zuhr.
Konstriktor, anat., se Constrictor.
Konstrue’ra (eg.: foga tillsamman, till stru’ere,
uppstapla, uppbygga), sammanfoga enskilda delar
till ett helt, t.ex. byggnad el. mekanisk inrättning;
göra ritning el. modell till ngt; uppbygga (t.ex. ett
tankesystem); teoretiskt framställa (t.ex. en
språklig ur- el. grundform, som icke från andra håll
är uppvisad; se Etymologi); söka förklara el.
bevisa utan tillräckligt verklighetsunderlag. — Subst.:
konstruktio n*.
Konstruktio’n (jfr Konstruera), sätt på vilket
något är konstruerat; anordning, plan; ritning;
tankebyggnad; djärv el. fantastisk förklaring (utan
tillräckligt verklighetsunderlag).
1) Fil. K:s betydelse som medel för framställning
och bevis i den klassiska geometrien lockade även
filosofien att försöka sig på ett analogt förfarande.
Så ville Spinoza i sin ”Ethica ordine geometrico
demonstrata”, efter Euklides’ förebild, från ett
antal definitioner, axiomer och postulater rent a priori
härleda filosofiens hela innehåll. På kritiska
punkter slipper härvid emellertid, tvärtemot avsikten,
erfarenheten obeaktad in. Kant uppvisade senare,
att k:s framgång inom geometrien beror på
rums-åskådningens aprioriska funktion, medan en
liknande förutsättning saknas för åtkomligheten av
de översinnliga tingen och härmed den egentliga
metafysiken omöjliggöres som vetenskap. Dennas
räddning försöktes emellertid inom den romantiska
spekulationen efter Kant under återgång till k:s
metod, nu som aprioriskt fortskridande dialektik
utifrån den intellektuella åskådningen, resp, det
rena tänkandet (jfr Fichte, Schelling, Hegel), men
även härvid befanns erfarenheten komma in
bakvägen. I överensstämmelse härmed har filosofisk
k. numera gärna en bibetydelse av
erfarenhetsför-akt el. åtm. av erfarenhetens underskattande som
kunskapskälla. P.E.L.
2) Matem., explicit angivande av en storhet el.
annat matematiskt objekt med hjälp av andra,
redan kända storheter el. objekt. Inom
geometrien betyder k. spec. uppritande av en figur med
föreskrivna egenskaper, vanl. endast med
användning av passare och linjal (linjalen får ej
användas som måttstock utan endast för att dra räta
linjer mellan redan konstruerade punkter). Vissa
geometriska k.-problem kunna lösas med enbart
linjal (harmonisk delning). Som italienaren
Ma-scheroni har visat, kunna alla k.-problem, som
äro lösbara med passare och linjal, lösas med
passaren enbart, om man betraktar en rät linje
som konstruerad, när två av dess punkter äro
kända. — Frågan, huruvida en k. kan utföras med
— 733 —
— 734 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
