Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontingentborgare - Kontingentering - Kontingenteringsskatt, repartitionsskatt - Kontinuera - Kontinuerlig - Kontinuerlig balk - Kontinuerlig gjutning el. stränggjutning - Kontinuitet - Kontinuor - Kontinuum - Konto - Kontokurant, löpande räkning - Kontoplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONTINGENTERING
grosshandel utan att förvärva burskap. De skulle
hos magistraten anmäla sig och erlägga en
”proportionerad real” avgift, kontingenten,
beräknad efter rörelsens art. De benämndes
kontingentborgare. Avsikten med upprättandet
av kontingentborgarskapet var icke att hjälpa den
fattigare adeln utan att intressera de förmögnare
för grosshandeln. K. hade icke rösträtt vid
val av borgmästare etc. Sedan näringsfrihet
införts 1864, förlorade kontingentborgarskapet varje
betydelse. T.Er.
Kontingente’ring, se Handelspolitik, sp. 967.
Kontingenteringsskatt, repartitionsskatt,
se Skatt.
Kontinue’ra (ytterst till lat. tene’re, hålla),
fortfara utan avbrott.
Kontinue’rlig, oavbrutet fortlöpande,
sammanhängande. Motsats: diskontinuerlig el.
(särsk. fil.) diskret. — Matem. En funktion
f(x) säges vara kontinuerlig för x = a, om
gränsvärdet för f(x) är = f(a), då x obegränsat närmar
P (x)
sig a. En rationell funktion ~ , där P(x) och
U \x)
Q(x) äro polynom, är kontinuerlig utom för de x,
för vilka nämnaren blir noll.
Kontinuerlig balk, se Hållfasthetslära, sp. 1125.
Kontinuerlig gjutning el. stränggjutning
av metaller sker i en kraftigt vattenkyld
metallform, som saknar botten. Metallen föres i en
jämn stråle från en ugn el. skänk till formen
och stelnar hastigt, varefter den lämnar formen
på undersidan som en obruten sträng. Denna
kapas till önskade längder av en såg, som följer
med i rörelsen. K. ger vissa fördelar i jämförelse
med den annars vanliga gjutningen till göt av
begränsad vikt i kokiller, näml, ökad produktion,
förbättrat utbyte av metallen och minskad
benägenhet för segring. K. användes för aluminium,
koppar och dessa metallers legeringar, under det
att de tekniska svårigheterna vid k. av stål visat
sig vara betydande och ännu ej bemästrats. L.Vr.
Kontinuite’t (se Diskontinuitet), oavbrutet
sammanhang i tid el. rum, i en formserie m.m.;
motsats: diskretion el. diskontinuitet. —
Matem., se Kontinuerlig.
Kontin’uor, språkv., se Konsonant, sp. 688.
Kontin’uum, fys., en fyrdimensionell rymd, se
Relativitetsteorien.
Konto, plur. konton el. konti (ital. conto,
till lat. computa’re, räkna; jfr Kontant), räkning,
uppställd i två mot varandra stående delar, varav
den v. benämnes debet- och den h.
kreditsidan (se Bokföring). Jfr Kontoteori.
Kontokurant (förk. cto ct.), eg. 1 ö p a n d e
räkning, utdrag av en kunds el., i fråga om banker,
även av en uppdragsgivande korrespondents konto.
K. omfattar vanl. ett halv- el. helår och innehåller
ofta även ränteberäkning, som kan verkställas
efter progressiv, retrograd el. staffelmetod. Enl.
den progressiva metoden förräntas samtliga
poster var för sig fram till avslutningsdagen, då de
däremot enl. den retrograda metoden först
diskonteras tillbaka till en tidigare, gemensam
för-fallodag, vanl. föregående periods avslutningsdag,
för att därefter förräntas fram till
avslutningsdagen. I båda fallen sker ränteberäkningen i själva
k. Enl. staffelmetoden uträknas räntan i
en särskild räntenota från post till post fram till
avslutningsdagen. Sistn. metod användes jämte
den progressiva metoden även för uträkning av
räntor på bankräkningar. Vh.
Kontoplan, översikt över kontosystemet i ett
företags bokföring. K. är ej blott en förteckning
över kontona utan även ett arbetsschema, som
visar, hur kontona behandlas i den löpande
bokföringen och vid bokslutet. Genom planen skall
visas, vilken funktion kontona ha och i vilket
samband de stå till varandra. En modern k.
bygges i allm. upp på grundval av
decimalsystemet. Den omfattar då 10 kontoklasser
(se nedan), vilka i sin tur uppdelas i vardera 10
kontogrupper, som inrymma de olika
kontona. Den första kontoklassen får vanl.
beteckningen o, den sista 9. Kontonumrets första siffra
anger alltid klassen, den andra gruppen och
följande siffra el. siffror detaljkontot. Kontonumret
154 visar således, att kontot hör hemma i klass
1 och i grupp 5 inom denna klass. I mindre
företag torde man i allm. kunna reda sig med
tresiffriga kontonummer, medan man i större
företag ofta behöver använda fyra el. flera
siffror. En efter detta system uppbyggd k.
inrymmer således ett obegränsat antal konton. — För
att åskådliggöra en k:s uppbyggnad använder
man ofta ett grafiskt framställningssätt, där
konton el. kontogrupper betecknas med figurer
(kontosymboler), vilka sammanbindas med
noteringslinjer. Denna
framställningsmetod lanserades 1927 av E. Schmalenbach.
Aktivkonton betecknas med rektanglar, passivkonton
med trianglar och genomgångskonton (konton,
som avslutas mot annat konto än balanskontot)
med cirklar. Noteringar i den löpande noteringen
anges med heldragna linjer, vid årsbokslutet med
streckade linjer. — Från 1930-talet har man
varit intresserad av att få till stånd
normalkontoplaner för olika branscher, vilka äro
avsedda att tjäna företagen till mönster. I Sverige
har särsk. Mekanförbundets
normalkontoplan, som utarbetats av en kommitté
inom Sveriges mekanförbund och publicerades
1945, tilldragit sig livlig uppmärksamhet. Den
tillämpas numera av många av de ledande
industrierna inom verkstadsbranschen och även andra
branscher.
De tio kontoklasserna rubriceras på följ, sätt:
Klass o Aktiva och passiva.
,, 1 Utgifter (operiodiserade kostnader).
,, 2 Fördelade kostnader.
,, 3 Till kostnadsställen.
,, 4 Från kostnadsställen.
„ 5 Till tillverkningen.
,, 6 Från tillverkningen.
„ 7 Sålda varors kostnad, lageringång från tillverkning
m.m.
„ 8 Inkomster (operiodiserade intäkter).
,, 9 Resultatanalys och bokslut.
En fast gräns har dragits mellan
affärsbokfö-ring och självkostnadsbokföring (driftsbokföring).
Den förra omfattar klasserna o, l, 8 och 9, den
senare klasserna 2—7. Man kan alltså säga, att
självkostnadsbokföringen, som avser den interna
kostnadsavräkningen, på vardera sidan flankeras
av två kontoklasser tillhörande affärsbokföringen,
i vilken de egentliga affärstransaktionerna
redo
— 759 —
— 760 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
