Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungsfrid - Konungshästar - Konungslotten - Konungsnämnden - Konungsräfst - Konungsund - Konung Valdemars jordebok - Konustolk - Konvalescens - Konvalescentserum - Konvaljsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONVALJSLÄKTET
friden. En konsekvens av den objektiva k:s seger
blir icke blott, att böter för fridsbrott betalas till
konungen enl. ett nytt, från det folkliga radikalt
avvikande bötessystem, utan ock uppkomsten av
kungl. domstolar, som i protest mot de folkliga
domstolarnas formalism inrikta sig på den
materiella sanningen. Samtidigt vinnes en seger för
ovannämnda särskilda slag av k. genom
bestämmelsen i Skänningestadgan av 1285, att då
konungen vistas i ett landskap, frid skall råda
mellan alla män. Slutsegern för k. kan sägas vara
vunnen genom landslagens bestämmelse, att
kungen har högsta dom över alla domare, och dess
förklaring, att all frid ökas och ofrid förgår,
eftersom konungen är. Total är segern dock icke.
1200-talets fridslagstiftning hade tillkommit genom
edsören* av konungen och hans män och
förutsatte för sin giltighet godkännande av de
särskilda landskapstingen, och landslagen förklarar,
att ingen lag må ges allmogen utan dess ja och
goda vilja. F.Lth.
Konungshästar, en från medeltiden stammande
statsskatt, urspr. innebärande skyldighet att till
fodring mottaga konungens hästar, sedan avlöst
i penningar och småningom uppgången i
grundskatterna.
Konungslotten, se Skogsregalet.
Konungsnämnden, ett under medeltiden och
1500-talet existerande organ för utövande av
konungens domsrätt. De första stadgandena om
en k. möta under 1340-talet. I varje lagsaga
skulle då en k. rannsaka och döma i vissa
fridsbrott. Enl. Magnus Erikssons landslag skulle
en k. på 12 personer rannsaka i
högförräderi-mål och brott mot konungabalken. I
Kristo-fers landslag införlivades k. med de kungl.
räfste-tingen och skulle vid dessa rannsaka i liknande
mål samt i mål, som vädjades under konungens
dom. Om dessa bestämmelsers tillämpning är
föga känt. Under senare 1400-talet torde i varje
fall k. ej ha fungerat. — Först på 1560-talet
åter-införde Erik XIV en k. (el. pariamen’tum), som
dock endast har namnet gemensamt med den
medeltida. Förebilderna äro i stället att söka i
de borgrätter, som höllos vid hovet under
Gustav Vasas tid och i de utländska kungl.
domstolarna. I Erik XIV:s hovartiklar kallas den
nyinrättade domstolen ”konungsnämnd el.
borgrätt”. Den skulle döma efter hovartiklarna och
Sveriges lag och tjänstgöra som överdomstol
över lagmansrätterna men också kunna ta upp
mål i första instans, vilket snart blev dess
huvudsakliga uppgift. Enl. en instruktion 1563
skulle den även resa omkring i landsorterna och
rannsaka. Den var sammansatt av ett växlande
antal bisittare, varibland flera ofrälse, och hade
som åklagare en kungl. prokurator, vilket
ämbete bekläddes av kungens främste rådgivare,
Jöran Persson. Som verktyg för den kungl.
viljan fick den hand om en rad rättegångar i
förräderimål mot hertig Johans anhängare och
misstänkta adelsmän. Särsk. ryktbar har den blivit
för 1566—67 års processer mot Sturarna o.a.
rikets främsta herrar, vilka ledde fram till
Sture-morden. Även andra mål togos upp,
rannsak-ningar över försummad adlig rusttjänst, över
fogdars underslev och vidare en rad godsmål
— 794 —
rörande beslagtagna danska adelsgods och de
gustavianska arvegods, som återbördades till rätta
ägare. De utmätta domarna voro i regel mycket
hårda och gällde i ett stort antal fall döden
men sattes långt ifrån alltid i verket. Efter Eriks
avsättning avskaffades k., som ådragit sig de nya
makthavarnas, Johan HI:s och adelns, starka
ovilja. Dess dombok för åren 1562—67 är utg.
i ”Historiska handlingar”, 13:1, 1884. — Litt.: C.
Silfverstolpe, ”Om Jöran Persson och Konungens
nämnd” (i ”Historisk tidskr.”, 1881); E.
Hilde-brand, ”Om ursprunget till k. Erik XIV:s nämnd”
(därst., 1894). S.A.N.
Konungsräfst, rättshist., se Räfsteting.
Konungsund, socken i Björkekinds hd i
Östergötland och församling i ö. Stenby och
Konungsunds pastorat i Vikbolands kontrakt av
Linköpings stift, s. om Bråvikens sydligaste del,
Svinsundsfjärden; 18,96 km2, därav 18,59 land; 299
inv. (1949; 16 inv. pr km2). K. är slättland med
skogklädda, mindre höjder. Åkern utgör 52%
av landarealen, skogsmarken 24%. Egendomar:
Ravnäs och Svensksund. Flera järnåldersgravfält
finnas, en bygdeborg och tre runstenar, därav
två i kyrkan. Denna uppfördes 1801—02 och har
altartavla av P. Hörberg. — Namnet, 1334 skrivet
kononxsund, är antagl. ett minne från
eriksgatans tid, då K. utgjorde s. ändpunkten vid
överfarten över Bråviken (se G. Franzén i ”Namn
och bygd”, 1932, sid. 23). P.;Er.
Konung Valdemars jordebok, se Valdemars
jor-debok.
Konustolk, se Måttverktyg.
Konvalescens [-Jäns’ el. -säns’] (av lat.
convale’s-cere, tillfriskna), tillfrisknande; tillfriskningstid. —
Konvalescent [-Jänt’ el. -sänt’], person, som
är stadd i tillfrisknande.
Konvalescentserum, se Serumterapi.
Konvalj’släktet, Convalla’ria, av fam. liljeväxter,
är med en art utbrett i Europa, Asien och i
Alle-ghanybergen i Nordamerika. C. maja’lis,
konvalje, liljekonvalje, är allmän i hela Sverige
i lövskogsbackar, lundar o.d. Den är en 1,2—2,5
dm hög, flerårig, i
maj—juni
blommande ört med
krypande, ofta grenig
jordstam, vanl. 2, brett
lansettlika jordblad,
klocklika, vita,
välluktande, i ensidig
klase ordnade
blommor och gulröd,
giftig bärfrukt. Växten
odlas mycket i
trädgårdar och drivhus
(se Iskonvalj).
Under namn av herba
convalla’riae har den
haft medicinsk
användning, emedan den
innehåller två giftiga
glykosider, konvallarin
och konvallamarin.
Av de torkade
blommorna beredes s.k.
nyspulver. A.Fe.
Liljekonvalje.
Foto A. Fors.
— 793 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
