Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koordinatsystem - Koordinera - Koort, Jaan - Kootenay River - Kopaissjön - Kopaivabalsam - Kopal - Kopeisk - Kopek - Kopernikanska systemet - Kopernikus, Nicolaus - Kopervik - Kopet dagh - Kopia - Kopiebläck - Kopiebok - Kopiepapper - Kopiepenna - Kopiepress - Kopiering - Kopieringstelegraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOORDINERA
(jorden) se Latitud och Astronomiska
koordi-nater. H.Ji.
Koordine’ra (se Koordination), samordna. —
Språkv. Koordinerande (el. samordnande)
konjunktioner, se Konjunktion.
Koordinerade (el. samordnade) satser, satser, som
äro av samma grad och förbindas med
koordinerande konjunktioner.
Koort [kå’rt], J a a n, estnisk bildhuggare (1883
—1935), under landsflykt utbildad i Paris vid École
des beaux-arts 1905—08, starkt påverkad av
Louvrens egyptiska saml. och dess renässanskonst.
1915 återvände K. till Moskva och bosatte sig
året därpå i hemlandet, där han utvecklade en
rik verksamhet. K. arbetade i marmor, granit och
trä. Hans märkligaste större verk är monumentet
över Estlands frihetskamp i Rappel (1924). Hans
karaktärshuvuden utmärka sig för hög kvalitet.
Kootenay River [ko’tinéi rivv’a], vänsterbiflod till
Columbia River*.
Kopaissjön [kåpa’is-], i Beotien i Grekland,
benämnd efter staden Kopai vid dess n. rand,
berömd genom sina underjordiska avlopp,
kata-vothrerna, och de översvämningar, som dessas
tillstoppande förde med sig. Alexander den store
planerade dess torrläggning, men arbetet
avstannade på gr. av de beotiska städernas oenighet.
Först 1883 påbörjades den moderna
torrläggningen, varigenom nära 25,000 ha bördig jord
vunnits för odling. Runt K:s stränder rester av
förhistoriska boplatser. I dess mitt ön Gla med
starka förhistoriska befästningar. [N.V.]K.H.
Kopai’vabalsam, mer el. mindre tjockflytande,
ofta svagt fluorescerande vätska av gul el.
brungul färg, egenartad lukt och skarp, bitter smak.
Den erhålles från Copaif’era-arter, 20—30 m höga
träd, inhemska i Venezuela, Colombia, Guayana
och ö. Brasilien, på så sätt att vid stammens bas
uthugges en fördjupning intill märgen, varvid k.
flyter ut. Beståndsdelarna äro 50—90 °/o flyktig
olja samt harts. Användes vid katarr i blåsa och
urinrör, spec. vid gonorré.
Kopa’l, gemensam beteckning för vissa hartser,
vilka utmärka sig genom sin hårdhet, höga
smält-punkt och bärnstensliknande utseende. Man
skiljer mellan hård k., som i vatten av 75—8o°
temp. ej förändras, och mjuk k., som vid denna
temp. blir ogenomskinlig och mjuknar. Alltefter
härkomsten har k. olika namn: östafrikansk el.
sansibarkopal (jfr Trachylobium), sydamerikansk
kopai (jfr Hymenaea) samt manilla- och
kauri-kopal (jfr Araucariaceae). K. användes för
framställning av lacker och fernissor. Större, klara
stycken kunna användas på samma sätt som
bärnsten. — Konstkopal kallas syntetiska
fenolhartser med liknande egenskaper som
naturlig k. [Wk]El.
Kopeisk [knpe’jsk], stad i Tjeljabinskområdet,
RSFSR, vid järnvägen 25 km s.ö. om Tjeljabinsk;
65,500 inv. (1936). K. uppstod för ej länge sedan
tack vare rika stenkolsförekomster i omnejden
och har nu en bergsskola.
Kope’k [ry. utt. kepläT], ryskt mynt, = 1/100
rubel, slaget av silver 1535—1719, av koppar 1656
—63 och från 1701. K. var till 1867 ett värde-,
därefter ett skiljemynt. Under sovjettiden ha
myntats av koppar (1924—28) 5, 3, 2, 1 och V2
k., av aluminiumbrons (från 1926) 5, 3, 2 och I
k., av kopparnickel (från 1931) 20, 15 och 10 k.
samt (1921—30) av silver 50, 20, 15 och 10 k.
Kopemikanska systemet, astr., se Copernicus
och Planeter.
Kopemikus, N i c o 1 a u s, naturvetenskapsman,
se Copernicus.
Kopervik, hamnplats i Norge, se Karmöy.
Kopet dagh [kå-], bergskedja, som sträcker
sig c:a 750 km från n.v. till s.ö. längs
Turkmenistans och Persiens gräns ö. om Kaspiska
havet och som utgör en länk mellan Kaukasus
och Irans bergland. K. består huvudsaki. av
kretaceiska bergarter med yngre eruptivmassor
på den persiska sidan. Sin största höjd (2,938
m ö.h.) når K. inom Sovjetunionen.
Kopi’a (lat. co’pia, förråd, i mlat.: avskrift),
avskrift, avtryck; genomslag (av maskinskrift);
efter-bildning* (av ett konstverk; av konstnären själv
utförd k. kallas vanl. replik). — K o p i e’r a,
efterbilda, taga avskrift el. avtryck av (se
Kopiering).
Kopiebläck, vilket användes vid kopiering av
handskrivelser (se Kopiepress), består i huvudsak
av samma ämnen som vanligt bläck men är mera
koncentrerat och innehåller dessutom vissa
hyg-roskopiska ämnen, ss. glycerin, socker el.
kal-ciumklorid, vilka fördröja intorkningen vid
kopiering.
Kopiebok, se Kopiepress.
Kopiepapper bestå ant. av mycket tunna
silkespapper för kopiering av handlingar, skrivna med
bläck (se Kopiepress), el. av karbonpapper*. För
fotografiska ändamål användas ljuskänsliga k., se
Fotografiskt papper.
Kopiepenna, se Blyertspenna.
Kopiepress, apparat för kopiering av skrivelser.
Den med kopiebläck (kopiepenna) el. (på
skrivmaskin) med s.k. kopierande band skrivna
handlingen inlägges i en kopiebok, bestående av
tunna silkespappersblad med skriften mot
undersidan av det blad, varpå kopian önskas. Ovanpå
bladet placeras ett fuktat läskpapper. K.
sam-manskruvas, varvid skriften delvis uppsuges av
silkespapperet, som sedan får torka.
Kopie’ring avser att av en vanl. maskinskriven
originalhandling erhålla flera ex. Erfordras ett
mindre antal kopior, sker k. enklast samtidigt med
originalhandlingens utskrivande på skrivmaskin
genom användande av karbonpapper, då s.k. g
e-n om sia g erhålles. För framställning av större
antal kopior begagnas särskilda maskiner, se
Dupliceringsmaskin. Se även Kopiepress. — Ang.
fotografisk k. se Fotografi, sp. 163, och ang. k.
av ritningar, mönster o.d. se Ljuskopiering.
Kopieringstelegraf. Flera telegraferingssystem,
grundande sig på den galvaniska strömmens
kemiska verkningar, framkommo i mitten av
1800-talet. 1838 använde engelsmannen Davy en i
rörelse försatt remsa, som på förhand preparerats
med sådana salter, att den elektriska strömmen
framkallade en färgning av remsan vid de
punkter, där den genomgick densamma. På i stort
sett samma princip byggde systemen Alexander
Bain (1842), Bakewells k. (1848), W. Gintl
(1850), E. Stöhrer (1850), Casellis pantelegraf
(1856), Meyers och Caprons k. (1861), T. A. Edi-
— 819 —
— 820 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
