Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koppling - Kopplings-faktor, -grad - Kopplingsplint - Kopplingsschema - Koppning - Koppom - Koppoms pappersfabriks ab. - Koppor, smittkoppor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPOR
ämne bildas. Härvid utgör azogruppen—N=N—
bryggan mellan de båda komplex, som kopplas
ihop.
4) Maskintekn., se Axelkoppling.
5) Mus., se Orgel.
6) Sjöv., se Koppla.
7) Arftl., se Crossing-over.
Kopplings-faktor, -grad, fys., se Kopplade
system.
Kopplingsplint, på elektriska motorer, apparater
etc. anordnad plint av isolermaterial med
kon-taktbultar, avsedd för anslutning av elektriska
ledningar.
Kopplingsschema, schematisk skiss, visande hur
instrument och apparater förbindas med varandra
inom en elektrisk anläggning. Se bilder vid bl.a.
Elektriska likriktare och Elektriska maskiner.
Koppning, en genom särskilda instrument,
kopp-snäppare, åstadkommen uttömning av venöst blod
i terapeutiskt syfte. Behandlingsmetoden var förr
mycket använd vid ett otal sjukdomar och har
spelat en stor roll i medicinens historia. Numera
brukas k. mycket sällan, emedan inga säkra
hållpunkter förefinnas för nyttan av ett dylikt ingrepp.
En koppsnäppare består av en fyrkantig
dosa, innehållande 12 rakknivskarpa klingor, vilka
vid lossande av en spärrhake rusa ut genom 12 i
dosans botten parallella hål och — när den är
placerad på patientens hud — blixtsnabbt
genomskära denna, varvid en måttlig blödning
framkallas. Knivarna äro ställbara, och skårens djup
kan därigenom regleras. För att åstadkomma en
rikligare blödning satte man i forna tider ett
uppvärmt s.k. kopphorn (kohorn el. metallklocka)
över såret. Genom avkylning minskades trycket
i klockan och blodet sögs in i densamma.
Senare uppfann man speciella sugglas, k o p p g 1 a s,
med gummiboll el. sugpump (Heurteloups
i g e 1). A.Ch.
Koppom, samhälle i Järnskogs* sn i Värmland.
— Namnet skrevs 1396 Koppem. Det innehåller
sannol. kopp, topp o.d., avseende de höjder, vid
vilkas fot K. ligger, samt hem, urspr. gård (se
”Ortnamnen i Värmlands län”, 9:A, 1950, sid. 24).
Koppoms pappersfabriks ab., se Järnskog.
Koppor (omställning av sv. pocker*),
smittkoppor, variolae, en akut, ytterst smittsam
infektionssjukdom med karakteristiskt hudutslag.
K. ha sannolikt sedan årtusenden existerat i Asien
(Indien, Kina); till Europa tycks sjukdomen ej
ha kommit förrän under medeltiden. Till Norden
kommo k. trol. o. 800 och härjade under följ,
årh. som en förödande farsot över hela Europa,
spridda genom vikingatåg, korståg och den
alltmer tilltagande samfärdseln. Man har beräknat,
att k. på 1700-talet dödade 45 mill. av de 165
mill. invånare, som vår världsdel då räknade. I
Sverige dogo 1792—1801 över 44,000 människor
i k., varav under året 1800 o. 12,000. 1798 lämnade
Jenner* sitt första meddelande om vaccination*
mot k., och allteftersom denna metod infördes
i de olika länderna, ha k. alltmera trängts
tillbaka. Sålunda spelade k. under världskrigen en
alldeles underordnad roll som krigsfarsot, medan
så sent som under fransk-tyska kriget 1870—71
den franska hären förlorade 23,700 man i k.,
under det att den genomvaccinerade tyska hären
led betydligt mindre förluster. I Sverige ha
under senare decennier endast förekommit enstaka
fall el. smärre epidemier av k., den största 1917
med 226 sjukdomsfall, varav 22 dödsfall. I början
av 1932 uppstod i Malmö en liten epidemi med
ett 10-tal fall. — Smittämnet är ett filtrerbart
klotformigt virus, med en diam, av c:a 200 m/z.
Det kan odlas i vävnadskultur och växer i
fosterhinnan på ruvade hönsägg. Det är synnerligen
motståndskraftigt mot yttre inverkan; kan
förvaras lång tid i glycerin och nerkylt till —700.
Infektiositeten kan kvarstå under åratal hos
intorkade krustor vid rumstemp. Smittkoppsvirus
visar en långt gående släktskap med kokoppornas
virus, vilket förklarar Jenners grundläggande
upptäckt, att ympning med kokoppor* skyddar mot
smittkoppor. — Smittämnet förekommer i svalget
och svalgsekretet redan tidigt i
sjukdomsförloppet. Smittan sprides framför allt genom s.k.
droppinfektion med virushaltigt slemsekret, men
även pustelinnehåll, intorkade koppskorpor och
med sådant material infekterat damm, kläder,
linne och föremål kunna överföra smittan. Den
sjuke är alltså smittsam från slutet av
inkuba-tionsperioden och tills den sista koppkrustan
stötts av. — Efter en inkubationsperiod
på 10—14 dagar börjar sjukdomen plötsligt med
frysningar, feber, huvudvärk och starka smärtor
i korsryggen. Sedan detta initialstadium
varat 3—4 dagar, inträder
eruptionssta-d i e t. Temp. faller, och det typiska
smittkopp-exantemet börjar uppträda i form av små
blekröda, lätt upphöjda fläckar. Utslaget börjar i
allm. först på svalgslemhinnan, ung. samtidigt el.
något senare på pannan, näsan och överläppen
samt sprider sig på ett par dagar över bröst
och rygg till extremiteterna. Fläckarna, som bli
alltmera infiltrerade, uppnå storleken av en liten
ärta och te sig på sjukdomens 6:e dag som
pär-lemorglänsande blåsor, fyllda med klar vätska.
Senare uppträder en central insjunkning (”navel”)
på den förut halvklotformade blåsan. På
sjukdomens 8:e dag blir blåsornas innehåll
grumligare och mera varliknande, suppura ti o n
s-stadiet inträder. Febern stiger ånyo,
oros-och omtöckningstillstånd äro vanliga, smärtorna
och spänningen i huden bli outhärdliga,
hjärtverksamheten påverkas starkt, och under detta
stadium, som varar från några dagar till 3—4
veckor, inträffa de flesta dödsfallen i sjukdomen.
I och med att varblåsorna börja torka in, övergå
k. i intorknings- el.
exsiccationssta-diet. Svullnaden av huden lägger sig, varet
torkar in, under stark klåda bildas sårskorpor,
som småningom lossna och stötas av,
efterlämnande ärr, som i början äro brunfärgade men
småningom blekna. Vissa former av k.
kännetecknas av benägenhet för blödning, blodiga
el. svarta k.; de äro synnerligen elakartade
och visa en förfärande dödlighet. Ä andra
sidan ser man i sht hos vaccinerade och sådana,
som genomgått k., ett mildare och ofta mera
oregelmässigt förlopp av sjukdomen, s.k. v
a-riolois. En sjukdomsform, a 1 a s t r i m, som
iakttagits i Afrika, Mellanamerika, Västindien
och Australien samt under senare år även i
Europa, liknar i vissa avseenden vattenkoppor*.
— 837 —
— 838 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
