Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koppor, smittkoppor - Koppskatt - Koppsnäppare - Koppympning - Koppyta - Kopra - Kopro- - Koproliter - Koprosterin, koprosterol - Kopsch, Friedrich - Kopter - Koptiska kyrkan - Koptiska språket och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPSKATT
waricell’ae, och förväxlas i sht i början lätt med
denna sjukdom. Man har varit oenig om,
huruvida alastrim är en mild form av k. el. en
sjukdom för sig. — Dödligheten vid olika
koppepidemier varierar betydligt. Vid lätta fall med
sparsamt utslag äro utsikterna i allm. goda, vid
former med talrikt, sammanflytande utslag kan
dödligheten nå upp till 50%, vid de blödande
formerna ända till 100%. Genomgången
sjukdom medför livslång immunitet, en framgångsrik
ympning skyddar fullständigt under 5—10 år och
ger ett relativt skydd under ytterligare lång tid.
— Varje fall av k. måste noga isoleras, var och
en, som varit i beröring med koppsjuk, isoleras
el. övervakas, alla, som icke under de sista åren
vaccinerats, underkastas vaccinering. Den sjuke
behandlas symtomatiskt (mot de vanliga
bakteriella komplikationerna kunna sulfapreparat och
antibiotica användas) och utskrives icke, förrän
alla skorpor fullständigt avstötts. Sjukrum och
allt, som varit i beröring med den sjuke,
desinficeras omsorgsfullt. A.Fl.
Koppskatt, se Kapitationsavgift.
Koppsnäppare, med., se Koppning.
Koppympning, med., se Vaccination.
Koppyta (till Ity. kop, ty. Kopf, huvud), kopp,
byggn., den sidoyta av ett i en orappad mur*
ingående tegel el. av en sten, som väljes att bilda del
av murens yttersida. Vid gatsten är k. dets. som
överyta.
Kopra [kå’-], se Kokospalm.
Kopro- [kåp’-] (till grek, kopros, exkrementer), i
sms., ss. koprolali’, drift hos sinnessjuka att
yttra skabrösa och snuskiga ord; koprofagi’,
drift hos sinnessjuka att förtära avföring;
kopro-f i 1 i’, benägenhet hos sinnessjuka att syssla med
exkrementer; koprofobi’, skräck för smuts i
sådan grad, att den tar form av tvångstankar*;
ko p ro f /ter, växter, som leva av
djurexkre-menter (jfr Saprofyt).
Koproli’ter. 1) Geol. (till grek. kop’ros,
exkrementer, och lith’os, sten), fossila, i sedimentära
bergarter förekommande exkrementer, mest av fiskar,
kräldjur och däggdjur. K. innehålla rikligt
kalciumfosfat och ingå ofta, jämte djurben, som en
viktig del i lager av fosforit.
2) Zool., med. K. el. f e k a 1 s t e n a r,
konkre-ment, bildade i tarmkanalen, bestå oftast av
intorkat slem, bemängt med fasta partiklar från
exkre-menterna och utfällda kalciumsalter. En särskild
form av k. äro de s.k. besoarerna*. K. anträffas
ofta i blindtarmsbihanget.
Koprosterin, koprosterol, kem., en i
exkrementer förekommande sterin*, som uppkommer ur
kolesterin genom bakterieinverkan.
Kopsch [kåpf], Friedrich, tysk anatom (f.
1868), tidigare prof, i anatomi vid univ. i Berlin.
K. har blivit bekant särskilt som utgivare av en
förnämlig, över hela världen använd lärobok och
atlas i människans anatomi.
Kopter (sing. kopter el. kopt; av arab, kubt, kibt,
ghubt, av grek. Aigyp^iosj, den till den
mono-fysitiska kristna koptiska kyrkan hörande delen av
Egyptens befolkning (c:a 1 mill.). K. ha sedan den
arabiska erövringen isolerat sig från det
muhammedanska folkelementet, varför de antagl.
omedelbart återgå på den senhellenistiska periodens
egyp
tiska befolkning och sålunda av Egyptens nuv.
befolkning företräda den med forntidens egypter mest
besläktade folktypen. K. äro i allm. täml. lågväxta
(något under medelhöjd), ha bred, låg panna, svart,
något krusigt hår, rak, skarpt skuren näsa och
utpräglat mörka ögon. De äro i allm. bosatta i
städerna som hantverkare, köpmän, bankirer o.d.
och ha i regel ett visst välstånd. — Adj.: k o
p-t i s k. C.F.
Koptiska kyrkan. Egypten spelade en betydande
roll i kristendomens utveckling redan på 100-talet,
och en inhemsk kristen litteratur kan möjl. dateras
till 200-talet, men en k. kan man räkna med först
efter konsiliet i Chalkedon 451 (jfr Schenute). En
monofysitisk (se Monofysiter) kyrka uppkom då i
Egypten. K. fortlever i ett stort antal församlingar
spridda över hela landet, av de fordom talrika
klostren finnas endast ett fåtal kvar. Kyrkans
ledare är patriarken av Alexandria, sedan mitten av
1000-talet bosatt i Kairo; under honom
sorterar närmast abunan för den etiopiska kyrkan i
Aksum. Liturgien påminner om den
grekisk-katolska. K. har även deltagit i den nutida
ekumeniska rörelsen. — Litt.: R. Strothmann, ”Die
kop-tische Kirche in der Neuzeit” (1932). C.F.
Koptiska språket och litteraturen. Koptiskan, de
egyptiska kopternas språk, är icke från början
något enhetligt språk utan har uppstått genom att den
senhellenistiska periodens egyptiska lokaldial.
tagits i bruk för kristna litterära ändamål. Man
plägar särskilja tre övre-egyptiska dial. av koptiska,
den sahidiska med huvudort Tebe, den
ach-mimiska och dess underavd., den s.k. s ub
ach-mimiska i Achmim, resp. Siut samt den f a i j
u-miska i Faijum, samt en från de förra skarpt
skild nedre-egyptisk dial., den bohairiska. De
övre-egyptiska dial. äro sedan mitten av medeltiden
(1100—1200-ta en) utdöda; den bohairiska dial.
däremot fortlevde möjl. ända in på 1600-talet som
levande språk och är ännu sedan årh. tillbaka på
gr. av patriarkatets belägenhet inom förutvarande
bohairiskt språkområde kopternas kyrkospråk.
Koptiskan har stor betydelse för den egyptiska
språkhistorien, framför allt som den enda fas i
den egyptiska språkutvecklingen, som i skrift
uttrycker vokalisationen. —- Den koptiska
skriften är härledd ur den grekiska med
tillägg av 7 tecken ur det demotiska
alfabetet. — Den koptiska litteraturen är till
övervägande del kristlig; av icke-religiös
litteratur föreligger endast ytterst obetydligt. De
äldsta litteraturalstren (bibelövers., homilier, den
gnostiska ”Pistis Sofia”) föreligga på achmimisk
dial., men denna överflyglades på 500-talet av den
på sahidisk dial. avfattade litteraturen, bland vars
alster arkimandriten Schenutes predikningar och
brev intaga främsta platsen. Den sahidiska dial.
utdog trol. senast på 1200-talet; all senare koptisk
litteratur är avfattad på bohairisk dial., vars äldsta
alster härröra från 800-talet. I och med att
koptiskan undanträngdes av arabiskan, uppstod en rik
koptisk litteratur på arabiska, bland vars
företrädare märkas krönikören Kyril ibn Laklak och
grammatikern Ibn Assal. —■ Litt.: L. Stern,
”Kcp-tische Grammatik” (1880); G. Steindorff,
”Kop-tische Grammatik” (2 Aufl. 1904); W. E. Crum,
”Coptic dictionary” (1929—39); J. Leipoldt, ”Kop-
— 839 —
— 840 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
