Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korolanyi, Friedrich - Korolenko, Vladimir Galaktionovitj - Korollarium - Koromandelkrusbär - Koromandelkusten - Koromgång - Korona - Korona (mynt) - Koronar-artär, -kärl - Koronarskleros - Koronarven - Koroneia - Koronis - Koronium - Korošec, Anton - Korovin, Konstantin Alexandrovitj - Korp - Korp (teknik) - Korp- - Korpben, coracoid - Korpelarörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOROLENKO
USA), operan ”11 cavallo morto”, sånger, visor,
wienvalser, marscher m.m. Några sagospel med
musik av K. ha haft stor framgång i Tyskland
och spelas alltjämt. K. var från 1947 bosatt i
Stockholm. B.Hgn.
Korolenko [kareljä’nkB], Vladimir
Galaktion o v i t j, rysk författare (1853—1921), f. i
Vo-lynien av sydrysk fader och polsk moder. För
deltagande i politisk agitation blev K. som student
1879 förvisad till n.ö. Sibirien. 1885 fick han åter
bosätta sig i europeiska Ryssland (Nizjnij
Novgo-rod) och utgav s.å. sin första novell, ”Makars
dröm”, skildrande en jakuts själsliv och byggande
på iakttagelser från Sibirien. Den följdes av andra
livsskildringar, realistiska men ömsinta och vekt
poetiska alster, bland vilka märkas ”Skogen susar”
(1886; sv. övers. 1891) och ”Den blinde musikern”
(1886; sv. övers. 1890). Stor betydelse både
socialpolitiskt och litterärt hade den av K. red.
tidskr. ”Russkoje bogatstvo” (”Rysslands
rikedom”). Ett intressant och artistiskt verkningsfullt
självbiografiskt arbete är ”Erinnerungen meines
Zeitgenossen” (d. 1 1910, d. 2 postumt 1922; hela
verket tr. i 5 bd på ryska i Berlin 1922). Agr.
Korolla’rium (lat. corollarium, eg. liten krans
som gåva åt skådespelare), i logiken en
följdsats, som framgår direkt av den föregående och
därför icke tarvar något nytt bevis.
Koroman’delkrusbär, se Averrhoa.
Koroman’delkusten, Främre Indiens ö. kust
mellan Palksundet i s. och Kistnas mynning i n. (jfr
Indien, sp. 257 och 266).
Koromgång, byggn., se Kor.
Korona, se Corona. — Ang. solens k. se Solen
— Ang. interferensfenomenet k. se Krans.
Elektrotekn., det osynliga el. synliga och med
ett svagt sprakande ljud åtföljda
glimningsfeno-men, som uppträder invid högspänningsledare
som följd av att den dielektriska påkänningen
hos luften överstiger luftens genomslagsgradient.
Ju klenare den spänningsförande ledaren är, vid
desto lägre spänning uppträder k., särsk. kring
skarpa trådändar (vid skarvar) samt vid
anligg-ningen mot isolatorer, i regel dock ej vid lägre
spänningar än 50 kV. — Enär k. åtföljes av
radiostörningar, strävar man numera att välja den
kritiska k.-spänningen c:a 15 % högre än normal
driftsspänning. K. kan dock, trots denna
säkerhetsmarginal, uppträda under vissa atmosfäriska
förhållanden, ss. dimma, regn och snöfall. —
Litt.: R. Lundholm, ”Starkströmsledningars
beräkning i elektriskt avseende” (i ”Elektroteknisk
handbok”, 1941). A.Lg.
Korona [kårr’åna], ungerskt mynt, se Krone 4).
Koronar-artär, -kärl, anat., se Coronarkärl.
Koronarskleros, med., se Coronarskleros.
Koronarven, anat., se Coronarkärl.
Koroneia [-ei’-] (grek. Koro^eiaj, stad i
Beo-tien, Grekland, s. om Kopaissjön; dess torftiga
ruiner ha påträffats i nuv. byn Hagios Georgios.
K. är berömt genom beoternas seger över
atenarna under Tolmides 447 f.Kr. och den
spartanske kungen Agesilaos’ seger över tebanerna
och deras bundsförvanter 394. Till K. hörde
Athena Itonias helgedom, där beoterna firade sin
förbundsfest.
Koronis [-rå’-] (grek. Koronis’), grek, myt.,
— 887 —
thessalisk prinsessa, födde åt Apollon Asklepios.
Då K. var Apollon otrogen, dödades hon av
Arte-mis. Även andra sagor funnos om K.
Koronium [-rå’-], ett hypotetiskt grundämne,
som iakttagits spektroskopiskt endast i solens
korona.
Korosec [sloven, utt. kårå’Jets], Anton,
jugoslavisk politiker (1872—1940), urspr. katolsk
präst, slovensk separatistledare, bildade 1907
slo-venska bondepartiet och var 1906—18 led. av
österrikiska riksrådet. K. spelade en
framträdande roll vid den nya statens tillkomst 1918 och
blev ledare för det katolska slovenpartiet, var
flera gånger minister och stod i opposition emot
Pasic 1921—27. Chef för en koalitionsministär juli
—dec. 1928, efter diktaturens införande jan. 1929
kommunikationsminister 1929—30 och
inrikesminister i ministären Stojadinovic 1935—38. [Th.JS.Br.
Korovin [kurå’-], Konstantin A 1 e x a n
d-rovitj, rysk målare (1861—1939), utbildade
sig först i Moskva för bl.a. Paljenov, därefter i
Paris, där han studerade den franska
impressionismen och utbildade en stil, påverkad av denna.
Efter återkomsten till Ryssland togs han i
anspråk för en serie monumentaluppdrag, bl.a.
utförde han en följd målningar i
järnvägspavil-jongen på den allryska utställningen i Novgorod
1896 och en monumentalmålning för ryska
paviljongen på världsutställningen i Paris 1900. I
samband med dessa uppdrag kom han att
alltmer intressera sig för teaterdekoration, och 1900
knöts han som chefdekoratör till den kejserliga
teatern i Moskva. 1924 bosatte han sig i Paris,
där han verkade som teaterdekoratör. — K. har
kallats den förste ryske impressionisten på gr.
av sin tekniska släktskap med den franska
rörelsen. Hans stil syftade emellertid mer till
dekorativ verkan än till illusion av ögonblicksbild,
och i samband med att han inriktades på rent
dekorativa uppgifter, kom han att studera rysk
allmogekonst och använda impulser från denna.
Hans betydelse för rysk teaterkonst före
bolsje-vikrevolutionen var stor. — K. är representerad
på Malmö museum. S.Sm.
Korp, ett blott nordiskt ord: jfr likbetydande lat.
corvus, grek. ko’rax-, orden ha, oberoende av
varandra, bildats efter korpens läte. Det gamla germ.
namnet på korpen finns i äldre sv. ramfn) (jfr sv.
ramsvart och många ortnamn), isl. hrafn, ty. Rabe
o.s.v., vilket i sin indoeuropeiska form (stam:
krabh-el. krop-} också var ljudhärmande. Se Kråkor.
Korp, tekn., se Hacka.
Korp-, förk. för korporations-, i former ss.
korp-skytte, korptävling-, se Korporationsidrott.
Korpben, c o r a c o i d, ett i skuldergördeln hos
groddjur, kräldjur, fåglar och (bland däggdjuren)
kloakdjur förekommande ben, som förbinder
skulderbladet med bröstbenets främre kant och
deltager i bildandet av ledskålen för överarmsbenet.
Hos övriga däggdjur och människan är k. ett
utskott, korputskottet, process’us coracoi’deus,
på skulderbladet.
Korpelarörelsen [kår’-], extatisk väckelserörelse
bland læstadianerna* i nordligaste Sverige.
Ledaren, Toivo Korpela från Ähtäri i Finland, som 1932
av de finska læstadianerna förbjöds att vidare
verka bland dem, hade några år tidigare börjat före-
— 888 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
