- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 16. Kimono - Kruciferer /
895-896

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korrelation - Korrespondens - Korrespondenscirkel - Korrespondensinstitut - Korrespondensläran - Korrespondensprincipen - Korrespondens-realskola, -skola - Korrespondensundervisning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KORRESPONDENS

man detta först i avseende på föräldrarnas storlek,
sedan inom varje därvid erhållen grupp enl.
barnens motsvarande egenskap. Om då, som i detta
ex., i grupper av från medeltalet avvikande
föräldrar barnens medeltal avviker åt samma håll,
talar man om positiv k., och genom ett tal
(korre-lationskoefficienten) kan man uttrycka förhållandet
mellan dessa avvikelser. — Litt.: W. Betz, ”Über
K.” (1911); W. Wirth, ”Spezielle psychophysische
Massmethoden” (i ”Handbuch der biologischen
Arbeitsmethoden”, 6:A, 1927). H.W.;Bm;Hr.

2) Statist. Två statistiska variabler sägas vara
med varandra korrelerade el. stå i k.-förhållande
till varandra, om fördelningen av den ena
variabeln förändras alltefter värdet på den andra
variabeln. En människas längd och vikt äro
sålunda korrelerade, eftersom långa individer ha
annan fördelning efter kroppsvikt än korta
individer. K. mellan två storheter yppar sig enklast
däri, att medelvärdet av den ena variabeln (den
beroende variabeln) varierar med värdet av den
andra (oberoende) variabeln. Vid positiv k. ökar
medelvärdet av den beroende med stigande värde
på den oberoende, man talar då om s a m v
a-riation el. kovariation; vid negativ k.
sjunker medelvärdet, motvariation. Man
talar i detta sammanhang om regressionslinjer,
som grafiskt ange, hur medelvärdet av den
beroende variabeln varierar med olika värden på
den oberoende variabeln. Regressionslinjen får
ofta formen av en approximativt rät linje. — Om
de enskilda observationerna och regressionslinjen
utritas grafiskt i ett diagram, kunna
observationerna ligga mer el. mindre tätt samlade kring
regressionslinjen. Alltefter observationernas
genomsnittliga avstånd från regressionslinjen talar
man om starkare el. svagare k. K:s styrka
mä-tes medelst den s.k. k.-koefficiénten r. Denna
bestämmes numeriskt som förhållandet mellan
medelvärdet av produkten av de parvisa
observationernas avvikelser från resp, medeltal och
produkten av resp, standardavvikelser enl. formeln

2 (x—mx) (y—my)

r =––––––––––. K.-koefficienten antar all-

°x ’ °y

tid ett värde mellan —1 och +1, och vid
oberoende är den noll. Vid motvariation är r
negativ. — Om r endast obetydligt är skilt från +1
(el. —1), ligga samtliga observationer tätt
samlade kring regressionslinjen, och vid värdet ±1
(exakt) ligga samtliga observationer på den räta
regressionslinjen. — K. mellan två storheter
innebär icke nödvändigtvis, att det föreligger ett
verkligt orsakssamband dem emellan.
Samvaria-tionen (motvariationen) kan stundom förklaras
av att båda variablerna bero av en tredje storhet.
— Av den statistiska teorien utgör k.-teorien en
betydande gren. Den har utvecklats till att
omfatta sambandet mellan flera variabler samtidigt,
multipel k., och det därmed närbesläktade
studiet av sambandet mellan två variabler, sedan
inverkan av en el. flera andra varierande
storheter eliminerats, ”partialkorrelatio n”. —
Som en gren av k.-teorien kan den inom
psykologien använda faktoranalysen*
betraktas. Därvid försöker man med utgångspunkt från
de beräknade k.-koefficienterna förklara
samban

det mellan en mångfald storheter, vanl.
intellektuella prestationsmått, som om de vore
funktioner av ett fåtal (begåvnings-)faktorer. Q.

Korrespondens’ [el. -daijs’] (till lat. con-, se Kon-,
och respondRre, svara emot), motsvarighet;
samband, överensstämmelse; brevväxling, samling
utväxlade brev; brev till tidning. Jfr
Handelskor-respondens.

Korrespondenscirkel, en form av studiecirkel
med korrespondenskurs som studiematerial,
startad på 1920-talet av Brevskolan*. Man särskiljer
två typer, brevcirkeln, där studieledaren ej
är specialutbildad i det valda ämnet utan endast
fungerar som organisatör, och lärarcirkeln,
som ledes av sakkunnig person. Det beräknas,
att f.n. 25 å 30 °/o av samtliga i Sverige
verksamma studiecirklar använda kurser från något
korrespondensinst. som underlag. Brevskolan hade
1949 startat c:a 60,000 k. (därav c:a 10% av
lärarcirkeltyp). Under 1949 nyanmäldes 5,844 k.,
med sammanlagt 68,484 deltagare. Jfr
Korrespondensundervisning. R.Jn.

Korrespondensinstitut, se
Korrespondensundervisning.

Korrespondensläran, fil., se Swedenborg.

Korrespondensprincipen, fys., se Kvantumteorien.

Korrespondens-realskola, -skola, se
Korrespondensundervisning.

Korrespondensundervisning, pedagogisk metod,
enl. vilken undervisning meddelas i tryckta el.
stencilerade häften. Den äldsta kända k. började
meddelas i Berlin 1856 av en fransk språklärare,
Charles Toussaint. I England startades k. i
samband med uppkomsten av den s.k. university
exten-sion movement (1868), och i USA, där k. f.n. synes
ha sin största utbredning, uppkom den 1879 vid
Chautauqua Inst., ett metodistiskt
bildningscent-rum. Nu finnas i USA över 500 privata
korrespondensinst. och 150 univ., som även meddela
k. Det största inst. är det världsomspännande
företaget International Correspondence Schools
(grundat 1891) i Scranton, Pennsylvania, som
enbart i USA enrollerar över 300,000 elever pr år.
I USA är det möjligt att avlägga de flesta
univ.-examina efter enbart korrespondensstudier. — K.
har undergått en snabb utveckling även i andra
länder. I Australien, “där k. infördes 1914, har
den på gr. av bebyggelsens gleshet fått särsk.
stor betydelse på folkskolestadiet. Till Sverige
kom metoden 1898 (Hermods korrespondensinst.),
till Norge 1914 (Norsk korrespondenceskole,
stiftad av Ernst Mortensen), till Danmark 1917
(Akad. Korrespondanceinst., nu kallat Danmarks
Brevskole; chef: lektor J. Saxe) och till Finland
1920 (Suomalainen Kirjeopisto, chef: dir. Vilho
Malkki). — I Sverige fick k. under 1940-talet
starkt uppsving. K. är nästan uteslutande
koncentrerad till tre stora företag, Hermods
korrespondensinstitut*, NK I-s kolan* och
Brevskola n*. Själva undervisningen har fått
en egenartad utformning, och bluff och
profitbegär synas ha mindre utrymme här än i vissa
andra länder; i allm. kan den, som anmäler sig
till en kurs, vara förvissad om att få ett utbyte,
som står i rimlig proportion till det ekonomiska
utlägget. I en korrespondenskurs är lärostoffet
utportionerat i vanl. 8—24-sidiga häften, s.k. u n-

— 895 —

— 896 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 12 20:22:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-16/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free