Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korrosion - Korrosionsskyddsmedel - Korrosiva - Korrugera - Korrugering - Korrumpera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORROSIONSSKYDDSMEDEL
(i ”Ingenjörshandboken”, 5, 1948). — Jfr Rost
och Korrosionsskyddsmedel. A.Lg.
3) Miner., petrogr., kemisk upplösning av
kristaller, vanl. synlig som en avrundning av hörn och
kanter (korroderade kristaller). K. förekommer
på ur vattenlösningar kristalliserade mineral, t.ex.
stensalt, likaväl som i eruptivbergarter. I senare
fallet ha de först bildade kristallerna åter till
någon del upplösts i magman, innan denna stelnat.
Korrosionsskyddsmedel. Med k. förstås i regel
ett skyddsöverdrag på järn, undantagsvis även
på andra metaller. Bland metalliska
behandlingsmetoder för järn märkas varmförzinkning
och galvanisering, kadmiering, varmförtenning och
galvanisk förtenning, varmförblying, förnickling
och förkromning samt vidare behandling medelst
metallsprutning (metallisering). Det mot
atmo-sfärisk inverkan kanske verksammaste skyddet
erhålles genom varmförzinkning (om denna är
sakkunnigt utförd). Skyddsverkan från zink är
näml, på gr. av det inbördes läget av zink och
järn i den elektrolytiska spänningsserien mycket
utpräglad; zinken skyddar järnet i viss mån
även på barlagda ställen genom att den själv
går i lösning. Att galvanisk förzinkning ger ett
sämre skydd, beror närmast på att zinken själv
snabbt korroderar på gr. av skiktets ringa
tjocklek och ytans korniga beskaffenhet. En liknande
galvanisk skyddsverkan erhålles från
elektroly-tiskt utfällt kadmium. Ehuru kadmium är mera
elektropositiv än zink, blir beläggningen
varaktigare, enär kadmiummetallen själv ej så lätt
korroderar. Kadmium får likväl på gr. av sin
stora giftighet ej användas överallt och under
inga omständigheter för artiklar, som kunna
komma i beröring med livsmedel. Bly och tenn stå
på ”fel” sida om järn i spänningsserien och ge
sålunda ingen galvanisk skyddsverkan; snarare
kunna dessa metaller påskynda korrosionen (jfr
t.ex. repad bleckplåt), om de ej täcka ytan
fullständigt; deras skyddsverkan är sålunda helt och
hållet av mekanisk natur. Förkromning ger ett
utmärkt skydd, vartill metallens ställning i
spänningsserien bidrar. Krom kan emellertid ej
läggas direkt på järn utan fordrar ett underlag,
vilket vanl. utgöres av ett underskikt av koppar
och ett mellanskikt av nickel. Kromskiktet självt
brukar i regel vara ytterst tunt, enär man eljest
har svårt att få en blank yta; skyddsverkan
förringas härav. En ur skyddssynpunkt lämplig
beläggningskombination är ett underskikt av
kadmium och ett ytterskikt av krom. — Beläggningar
med nickel ha enbart mekanisk skyddsverkan.
Detsamma gäller mässingsbeläggning samt
för-silvring och förgyllning. — Aluminium kan ej
galvaniskt överföras på järn, ej heller anbringas
genom doppning. Det appliceras ant. medelst
metallspruta el. genom aluminering* och ger i
bägge fallen ett utmärkt skydd, vid aluminering
verksamt även i stark värme. Sistn. gäller även
den analoga behandlingen med kisel (irigisering).
Bland i c k e-m e t a 11 i s k a k. anses alltjämt
mönjefärg vara det förnämsta, trots mängden av
de konkurrerande skyddsfärger, som finnas i
marknaden. Mönjefärgen själv är dock ömtålig
för atmosfärisk inverkan och måste därför
skyddas genom annat färgöverdrag, t.ex. en
linolje
färg med tillsats av järnglans och
aluminiumbrons (”pansarfjällfärg”). Mönja är emellertid
ej lämplig för inomhusbruk el. då vackert
lackerade ytor eftersträvas. Härvid användes i stället
ett grundskikt, innehållande zinkkromat, som har
en passiverande inverkan på järn. Zinkkromat
användes även som tillsats till sådana syntetiska
lacker, vilka nyttjas inom t.ex. bilindustrien.
Redan vissa av dessa lacker i och för sig, spec.
sådana, som innehålla kromhaltiga pigment (t.ex.
kromgrönt), ge god skyddsverkan, särsk. om de
äro av typen brännlack. — Asfaltlacker äro
användbara bl.a. för undervattenskonstruktioner på
gr. av den starka vidhäftningen (”fuktningen”)
mellan asfalt och metall. — Föremål av järn
kunna även i viss mån skyddas genom kemisk
ytbehandling, t.ex. svartoxidering i alkaliska bad
och fosfatering. Den härigenom erhållna
skyddsverkan är likväl icke fullgod; den förstärkes
emellertid betydligt genom anoljning, infettning
o.s.v. el. genom målning. Fosfateringen ger ett gott
underlag för andra k. — Tillfälligt skydd mot
rost erhålles genom att föremålen doppas el.
förvaras i en svagt alkalisk vattenlösning av
alkali-kromat, t.ex. en 0,2 °/o lösning av neutralt
nat-riumkromat med tillsats av litet soda.
Järnföremål, som skola läggas i lager, kunna skyddas
genom insmörjning med vissa fettblandningar,
bland vilka den för vapenbruk utexperimenterade
kompositionen ”armol” är särsk. effektiv.
Däremot erhåller man intet skydd genom
behandling med t.ex. schellack, ej heller genom
insmörjning med fotogen; dessa två ämnen befordra i
stället röstning på gr. av en viss affinitet för
vatten.
För aluminium existerar ett verksamt skydd i
den s.k. anodoxideringen el. eloxeringen, som
sker i ett elektrolytiskt bad, innehållande utspädd
svavelsyra el. kromsyra. Skyddet beror på att
en mycket hård, knappt synlig film av
aluminiumoxid bildas på metallens yta. En liknande
behandling kan ges magnesium samt legeringar
av de båda metallerna. Metoden lämpar sig dock
ej för lättmetaller, som legerats med t.ex. kisel.
— övriga metaller skyddas lämpligast genom
galvaniska överdrag med el. utan efterföljande
lackering. — Litt.: J. Tandberg, ”Korrosion och
k,” (i ”Ingenjörshandboken”, 5, 1948);
”Handbok i rostskyddsmålning av stålkonstruktioner”
(1950). A.Lg.
Korrosi’va, remed’ia corrosi’va, med., se Etsmedel.
Korruge’ra (lat. c or ru ga re, till con-, se Kon-, och
ruga, skrynkla, veck), rynka, vecka. —
Korrugerad papp, se Wellpapp. — Korrugerad
plåt, veckig el. vågig (vanl. galvaniserad) plåt,
brukas till tak och väggar i vissa enklare
byggnader, särsk. varuskjul.
KorrugeTing (se Korrugera), vägtekn., på ej
hårdgjorda vägbanor, tvättbrädesliknande
deformation, som uppstår och successivt förstärkes
genom fjädringsrörelsen hos gummidäcksförsedda
fordonshjul. K. har ingenting med
kraftpulsatio-nerna hos motorn att göra.
Korrumpera (till lat. con-, se Kon-, och rum pere,
sönderbryta), fördärva, skämma, förfalska; förleda,
besticka, muta. — Subst.: korruption, be-
— 899 —
— 900 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
