Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korståg - Korstågsrörelsen - Korsu - Korsun - korsvalv, kryssvalv - Korsvinkel - Korsvirke - Korsväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORSTÅGSRÖRELSEN
nådde, att denne 1229 avträdde de tre heliga
platserna Jerusalem, Betlehem och Nasaret. Själv
lät kejsar Fredrik utropa sig till konung av
Jerusalem. Striden blossade emellertid upp på nytt
1239, och 1244 intogs och skövlades Jerusalem
av egyptiska trupper. Senare angrepp på
Egypten från Ludvig den heliges i Frankrike sida
medförde icke några nya framgångar i striden
om det heliga landet. Med Akkons fall 1291 voro
krigsföretagen för Jerusalems erövring definitivt
slut. — Under k:s senare skede gjordes krigiska
företag under namn av k. med många andra
syften än Palestinas erövring. Man kan t.ex.
nämna angreppen på de kristnas motståndare i
Spanien Och för Sveriges vidkommande
krigsföretagen åt ö. fr.o.m. 1100-talet. Även danska
och nordtyska angrepp på de slaviska folken vid
Östersjön företogos under k.-namnet.
Från en synpunkt måste k:s resultat betecknas
som ett stort misslyckande. Man uppnådde icke
det utsatta målet. I st.f. en erövring av östern,
främst av det heliga landet, från det kristna
Västeuropas sida avlöstes k.-perioden av en
muhammedansk erövring av delar av den kristna
världen i och med turkarnas framträngande till
Donau. En äldre historieskrivning tillskrev
däremot k. hela den genomgripande förändring, som
ägde rum i Västeuropa under 1100- och
1200-talen och som främst kännetecknas av
feodalis-mens sammanbrott samt penningväsendets och
stadsväsendets utveckling. Kontakten med
östern, som k. gåvo anledning till, skulle ha
medfört det kraftiga uppsvinget av handeln och
därmed övergången från naturahushållning till
penninghushållning. Häremot kan invändas, att
handelsutbytet mellan den muhammedanska
världen och Europa främst genom de italienska
sjöstädernas förmedling varit i gång långt före k.
De sistn. ha därför endast ytterligare befrämjat
en redan påbörjad process genom att i hög grad
öka kontakten med marknaderna i öster. Men
också i andra avseenden ha k. haft betydelsg för
Europa. På krigs- och befästningskonstens
områden ha korsfararna lärt av sina motståndare
men också själva tvungits att använda nya
metoder. K. togos i Europa också till förevändning
för ny beskattning från både andlig och
världslig myndighets sida. Redan Ludvig VII i
Frankrike pålade 1147 en k.-skatt, som kom att tjäna
som förebild för ett modernt skattesystem i
Europa. Påven Innocentius III avkrävde i sin
tur prästerskapet k.-tionden, som efter hand
användes även till andra ändamål än k. och som
kom att avkrävaä, vare sig k. ägde rum el. icke.
Ett annat bestående resultat av k. utgjorde de
andliga riddarordnarna, Johannitorden,
Tempel-herreorden och Tyska orden, som kommo att
spela sin icke obetydliga politiska roll för lång
tid framåt. — Jfr Barnkorståget. — Litt.: R.
Grousset, ”L’épopée des croisades” (1939). JrR.
Korstågsrörelsen i Sverige, se Ungkyrkorörelsen.
Korsu [kår’so] (fi., eg. koja), finsk benämning
på skyddsrum för soldater vid fronten.
Korsun [kår’son], stad på Krim, se Chersones.
Korsvalv, kryssvalv, byggn., se Valv.
Korsvinkel, 1) geom., se Vertikalvinklar; 2) tekn.,
se Måttverktyg.
Korsvirket såsom byggnadskonstruktion. Se även bilder
vid Bornholm, Cambridge, Danmark, Hildesheim m.fl.
Korsvirke, en byggnadskonstruktion av
träramar med fyllning av lera el. sten. Träramen
bildas av fotträ, stolpar och överliggare
(hammarband, lejd); i hus med flera våningar har varje
våning sin serie ramar. En sådan ram med
fyllning kallas bindning. Stolparna äro i fotträet
intappade och de liggande trädelarna (fotträn,
lej-der och bjälkar) förnaglade. Stolparna avsträvas
ofta medelst snedstyvor. över en bindningsvåning
löper vanl. en list (listträ). Mellan denna och
fotträet förbindas stolparna av löshult (över portar
och dörrar kallas dessa porthammare och
dörrhammare); dessa kunna mellan stolparna stödjas
av bistolpar. Stolparna kunna även i
tvåvåningshus vara genomgående. En övervånings fotträ kan
skjuta något ut över undervåningen och stödjes då
av knektar (konsoler): överkragning.
Mellanrummen mellan övervåningens fotträ och den nedre
våningens överliggare täckas av fyllnadsträ. —
K. har sannolikt först framträtt i
Medelhavsländerna; från romersk tid har man funnit k. i t.ex.
Pompeji. Emellertid var det korsvirkeshuset
närstående klinhuset* tidigt använt i Norden. Under
medeltiden började k. florera i Mellaneuropa och
spred sig till både England och Skandinavien. Den
estetiska verkan, som åstadkommes redan genom
materialets växling och träverkets konstruktion,
blev ytterligare förhöjd genom dekorativ
utsmyckning av listverk, knektar och fotträn m.m. (dels
genom snideri, dels genom målning) samt genom
det fyllande tegelmaterialets läggning och skiftande
färgverkan; det pittoreska förökades genom
överkragning, stundom i flera våningar, samt takets
uppbyggnad, bjälkhuvudenas och gavelbrädernas
utsmyckning. Höjdpunkten av denna
korsvirkes-stil nåddes under 1500-talet i Harz-området:
Hildesheim, Halberstadt, Braunschweig. Också vid s.
stränderna av Östersjön florerade k. I Sverige
finnas de bäst bibehållna korsvirkeshusen i Ystad.
— Litt.: C. Werner, ”Korsvirkesarkitekturen i
Sverige” (1924); C. A. Jensen, ”Dansk
Bindings-værk” (1933); N. G. Sandblad ”Skånsk
stadsplane-konst och stadsarkitektur intill 1658” (1949). E.W.
Korsväg (lat. via cruc’is), teol., urspr. Jesu väg
från Pilatus’ hus till Golgata (via doloro’sa). Till
minne av denna vandring uppkom inom katolska
kyrkan en särskild korsvägsandakt
(medförande avlat), som förrättas framför bilder
(uppsatta i kyrkor el. utomhus) av olika moment i li-
— 919 —
— 920 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
