Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kościuszko, Tadeusz - Kosegarten, Ludwig - Kosel, Cosel - Kose-no-Kanaoka - Koser, Reinhold - Košice - Koskenniemi, Veikko (Forsnäs) - Koskenniemi, Matti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSEGARTEN
mer, deras livegenskap upphävdes, och
hoveri-skyldigheten nedsattes. Han visade också stora
fältherregåvor och slog ryssarna vid Raciawice,
samtidigt som han sökte undvika att stöta
Preussen och Österrike. Detta lyckades ej;
preussiska trupper förenade sig med de ryska, under
det avund och split rådde i det polska lägret.
lo/io blev K. vid Maciejowice med sina 7,000 man i
grund slagen av de 16,000 man starka ryssarna och
föll själv svårt sårad i fångenskap. 1796 frigiven
av Paul I vistades K. åter en tid i Amerika men
kom 1798 till Paris. Bonaparte erbjöd honom nu
ett högt befäl, men K. vägrade, om ej förste
konsuln upptog Polens återupprättande på sitt
program. Alexander I:s polska planer gillade K. ej
utan lämnade besviken kongressen i Wien och
till-bragte återstoden av sitt liv i Solothurn i Schweiz.
K. var en sällsynt ädel och oegennyttig
fosterlandsvän, anhängare även av genomgripande sociala
reformer. [P.S.]B.
Kosegarten [kå’za-], Gotthard Ludwig, tysk
författare (1758—1818). Präst och senare prof,
i historia i Greifswald besjöng K. med förkärlek
Rügen och dess historiska minnen. Han började
som ”anakreontiker” men närmade sig med åren
Klopstocks religiösa riktning. Bland hans
dikt-saml. märkes ”Legenden” (2 bd, 1804). Bland
svenska romantiker var han mycket populär.
”Dich-tungen” utgåvos i 12 bd 1824—27 med biogr. av
K:s son. — Litt.: H. Franck, ”G. L. K.” (1887).
Kosel [kå’zal], C o s e 1, po. Kozle, stad i
Ober-schlesien, Polen, vid Oders v. strand mitt emot
Klodnitzkanalens mynning; 13,075 inv. (1939). K.
är ändpunkt för flodtrafiken med större fartyg
samt har kvarnar, pappers- och träindustri.
Staden var fästning 1743—1874.
Kose-no-Kanaoka, japansk målare, av förnäm
släkt, stamfar för Kose-familjen, verksam vid
kej-sarhovet i Kyoto o. 880—900; 888 målade K. där
skjutdörrar med bilder av kinesiska diktare. Alla
andra uppgifter om K. äro av senare datum. Ingen
målning av hans hand är känd, men han anses
som Japans störste målare, en japansk
motsvarighet till den store kinesen Wu Tao-tzu. Hans
betydelse måste ha varit stor; det japanska
måleriet, som tidigare framför allt efterbildat det
kinesiska Tang-måleriet, får genom honom f.f.g.
självständig karaktär. Det var han, som gav det
finstämda behaget åt Fujiwara-tidens, av
Kose-skolan helt behärskade måleri. S.A.
Koser [kå’zør], Reinhold, tysk arkivman och
historiker (1852—1914), fil. dr 1874, prof, i Bonn
1890, chef för de preussiska statsarkiven 1896. K:s
viktigaste historiska arbeten röra Fredrik II :s
historia: ”Friedrich der Grosse als Kronprinz” (1886),
”König Friedrich der Grosse” (2 bd, 1893—1903),
sedermera dels omarbetad och utvidgad, dels även
utg. i en förk. folkuppl., den första vetenskapliga
biogr. över denne konung. Av sitt arbete
”Ge-schichte der brandenburgisch-preussischen
Politik”, mindre ensidigt preussiskt än läromästaren
Droysens, medhann K. blott d. 1, till 1648 (1913).
Därjämte har K. utg. urkundspublikationer rörande
Fredrik II:s tid, den viktigaste ”Politische
Corre-spondenz Friedrichs des Grossen”, 1—28 (1879—
1903)- . PS.
Kosice [kåj’itse], ung. Kassa, ty. Kaschau, stad
i ö. Slovakien, vid floden Hernåd 20 km från
ungerska gränsen; 58,089 inv. (1947). K. nämnes
som stad 1249; dess historia har varit blodig och
växlande. Domkyrkan från 1382—1497, en
fem-skeppig basilika med två torn, är Slovakiens
förnämsta gotiska byggnad. Textil-, lädervaru-,
sprit- och tobaksindustri. Omgivningarna ha
omfattande vinodling, mineralkällor och kurorter.
Koskenniemi [kås’-], Veikko Antero, finländsk
författare och litteraturforskare (f. 1885). K., vars
namn urspr. var F o r s n ä s, blev student 1903,
fil. kand. 1907. Han
var huvudred, för
tid-skr. ”Aika” (”Tiden”)
1912—21 och erhöll
sistn. år en donerad
professur i
litteraturhistoria vid Åbo finska
univ., vars rektor han
var 1924—32.
Heders-dr vid Helsingfors
univ. blev han 1927,
led. av Finlands akad.
1948 och därmed
befriad från sin
prof.-tjänstgöring. K., som
medarbetar i ”Uusi
Suomi”, är sedan 1944 huvudred, för tidskr.
”Val-voja”. I ett 10-tal diktsamlingar, av vilka den första
utkom 1906, har K. framträtt som en
reflexions-lyriker av hög rang, vars till formen klara och
avslipade, till innehållet koncentrerade och
stäm-ningsmättade dikt intar en särställning i modern
finsk poesi, då den helt bygger på den
allmänna europeiska kultur- och konsttraditionen och
knappast uppvisar nationella särdrag. Av K:s
lyrik kunna framhållas den av antiken inspirerade
samlingen ”Elegioja” (”Elegier”, 1917) och den
akademiska kantaten ”Isänmaan kasvot”
(”Fosterlandets anlete”, 1927; tonsatt av Armas
Järne-felt). Han har ypperligt tolkat utländsk lyrik
på finska, bl.a. Goethes dikter (1922), och som
essäist och kritiker har han utfört en betydande
gärning. Förutom böcker om Musset (1918), den
unge Goethe (1932), Aleksis Kivi (1934), Maila
Talvio (1946) och ”Goethe ja hänen maailmansa”
(”Goethe och hans värld”, 1948) har han utg. en
samling essäer om romerska skalder (1919),
kul-turbetonade reseintryck från bl.a. Grekland, Italien
och Paris, en samling aforismer samt valda
litterära uppsatser i 5 bd. K., som i sin tidiga ungdom
anknöt till radikala kretsar, gled tidigt över
till de konservativa och visade sympatier för
Lapporörelsen och nationalsocialismen. På
svenska föreligga K:s enda roman, ”Konsul Brenners
indiansommar” (1916), den berättande dikten
”Den unge Anssi” (1919), några lyriska dikter
i E. Zilliacus’ samling ”Sonetter och sånger”
(1921) och i ”All världens lyrik” (1943), ”Den
finska språk- och kulturfrågan” (1935) samt de
självbiografiska böckerna ”Lyckans håvor” (1943)
och ”Student när seklet var ungt” (1948). [HSm]E.
Koskenniemi [kås’-], Matti, finsk psykolog
och pedagog (f. 1908), folkskollärare i Äbo 1933—
36, folkskolinspektör 1936—44, fil. dr 1937, sedan
1944 prof, i praktisk pedagogik vid Jyväskylä
pedagogiska högsk. K. har bl.a. utg. ”Soziale
— 939 —
— 940 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
