Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosmografiska sällskapet i Uppsala - Kosmologi - Kosmopolit - Kosmorama - Kosmos (universum) - Kosmos (tidskrift) - Kosola, Vihtori - Kosopp - Kosovo polje - Kosru - Kossak, 1. Juljus - Kossak, 2. Wojciech - Kossak-Szczucka, Zofja - Kosséer - Kossel, 1. Albrecht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSMOGRAFISKA SÄLLSKAPET I UPPSALA
Kosmografiska sällskapet i Uppsala stiftades
1758 för utgivning av en världsbeskrivning, varav
utkommo: ”Physisk beskrifning öfver jordklotet”
(av T. Bergman), ”Mathematisk beskrifning om
jordklotet” (av F. Mallet) samt ”Om folkslagens
seder och lynne” (av S. Insulin).
Kosmologi’ (till grek, kosmos, värld, och logos,
lära), läran om världsalltet(s byggnad). Jfr
Kos-mogoni och Kosmografi.
KosmopoliT (till grek, kosmos, värld, och poli’tes,
medborgare), ”världsmedborgare”, person, som
betraktar hela jorden som sitt fädernesland och vars
intressen sträcka sig vida över de spec. nationella,
el. som lätt tillägnar sig andra länders seder och
bruk; person, som ej är el. känner sig rotfäst i
något visst land, även om djur el. växt, som
förekommer över större delen av jorden. — Adj.: k o
s-m o p o 1 i’t i s k. — Kosmopolitis m’,
kosmopolitisk åskådning, världsborgaranda.
Kosmora’ma (till grek, kosmos, värld, och
hoPama, utsikt), ”världsmålning”, en optisk
inrättning, som visar perspektiviska avbildningar
av de förnämsta städer och utsikter på jorden.
Ett bekant k. uppsattes i Paris 1808 av en abbé
Gazzera. Senare användes namnet om de mest
skilda skådeinrättningar, bl.a. om kinematografer.
— Jfr Panorama.
Kosmos [kås’-] (grek.: värld, urspr.: god
ordning), allt(et), världssystemet, världsalltet*,
universum. I sms.: k o s m o-. — Jfr Kaos.
Kosmos, tidskrift, se Fysik, sp. 886.
Kosmozo’er (till grek, kosmos, värld, och zo’on,
levande varelse), zool., se Panspermihypotesen.
Kosola [kåss’å-], lisakki Vihtori, finländsk
bondeledare (1884—1936), efter lantbruksutbildning
och studieresor i Sverige m.fl. länder brukare av
Kosola gård i Lappo, Österbotten, där han även
hade gästgiveri. Detta sistn. var 1915—16 en
etappstation för jägarrörelsen, av vilken anledning
K. hölls fängslad av ryssarna 1916—17. I den
fosterländska rörelsen 1917, inbördeskriget 1918
samt striderna i Estland, Lettland och
Fjärrka-relen 1918—19 var han en aktiv deltagare. Från
1920 ombud för ab. Exportfred anskaffade han
vid ett flertal tillfällen arbetskraft för brytande
av strejker. Mest känd blev K. som den främste
företrädaren för den s.k. Lapporörelsen. Th.
Kosopp, svampart av släktet rörsoppar*.
Kosovo polje [kå’såvå på’U’e] (”Trastfältet”),
slätt i s. Jugoslavien, i sht ryktbar genom det
fältslag, som där utkämpades 1389 mellan turkarna
under Murad I och serberna under tsar Lazar.
Både sultanen och tsaren stupade, serberna blevo
slagna och gjordes till osmanskt lydfolk. En krets
av serbiska folkvisor behandlar detta ämne;
minnesdagen är serbisk nationaldag.
Kosru, sasanidkonungar, se Chosroès.
Kossak [kå’-]. 1) J u 1 j u s Fortunat K., polsk
målare (1824—99), erhöll tidigt vid sidan av sina
juridiska studier konstutbildning för bl.a. J.
Masz-kowski. Genom mecenaters ingripande kunde han
övergå till den konstnärliga banan och kom snabbt
i ropet hos den polska adeln som hästmålare. K.
gjorde studieresor till Ryssland, Österrike och
Ungern samt till Paris, där han studerade under
H. Vernet m.fl. 1862 återkom han till Polen och
blev konstnärlig ledare för den nystartade tidskr.
”Tygodnik Ilostrowany”, till vilken han flitigt
bidrog med illustrationer. 1869 gjorde han en
sista resa till München. — Sin tidigaste
motivkrets utvecklade han med åren men höll sig i
stort sett inom det feodala livets motivkretsar.
K. har sålunda målat festinteriörer, historiska
scener, genrebilder och friluftsstycken, allt i en
livligt men icke petigt redovisande stil. S.Sm.
2) Wojciech K., den föreg:s son, målare
(f. 1857), mottog sin första undervisning av
fadern, i vilkens fotspår han gick, studerade
därefter på konstskola i Krakow, kom 1872 till
konst-akad. i München och 1878 till Paris, där han
studerade för L. Bonnat. K. har målat många
porträtt och bataljmålningar.
Kossak-Szczucka [kå’sak-Jco’tska], Z o f j a,
polsk författarinna (f. 1890). K., som tillhör en
gammal förnäm polsk adelsfamilj med
konstnärliga inslag, växte upp på ett gods i ryska
Polen, ingick äktenskap och levde ett
ståndsmäs-sigt liv, som avbröts av den ryska revolutionen
1917, undan vilken hon lyckades rädda sig över
till det återupprättade Polen, där hon efter några
år slog igenom som skönlitterär författarinna
med debutboken ”Pozoga” (1924; ”Vådelden”),
där hon utnyttjade sina upplevelser under de
politiska brytningstiderna. Hon var en tid bosatt
i det polska Schlesien, där hon studerade
historia, folkliv och folklore, med särskilt intresse för
den folkliga religionen, stoff, som hon använde
för några böcker, där hon stilistiskt bl.a. lärt
av sagan. Hon kom snart att vända sig till den
historiska romanen och lärde av H. Sienkiewicz,
vars främsta efterföljare i nyare polsk litteratur
hon anses vara. K. har gjort ingående historiska
studier, hon tar gärna upp ämnen, som låta
henne ge uttryck åt sin starka katolska religiositet,
hon berättar utförligt, färgrikt och åskådligt.
Av hennes böcker i denna genre märkas ”Beatum
scelus” (1924), som vittnar om hennes
förtrogenhet med katolskt 1600-tal, ”Z milosci” (1926),
vars huvudperson är den helige Stanislav, ”Zlota
wolnosc” (1928; sv. övers. ”Den gyllne friheten”,
1930), där handlingen utspelas under konung
Sigismund Vasa, ”Szalehcy bozy” (”Guds narrar”,
1929), som också har ett religiöst motiv, samt de
stort upplagda medeltidsromanerna ”Krzyzowcy”
(”Korsfararna”, 1935), ”Kröl trqdowaty” (1937;
sv. övers. ”Den spetälske konungen”, 1946), som
ger bilder från korstågens Jerusalem, och ”Bez
orqza” (1938; sv. övers. ”Saliga äro de
saktmodiga”, 1945), där den helige Franciscus är en av
huvudpersonerna. ”Z otchlani” (1946) är en
skildring från koncentrationslägret i Auschwitz. K.
är numera bosatt i England. E.
Kosséer, folkslag, se Kassiter.
Kossel [kåss’al]. 1) Albrecht K., tysk
fysiolog (1853—1927), prof, i Berlin 1886, i Marburg
1895, i Heidelberg 1901, ledare av det 1920 i
Heidelberg inrättade inst. för äggviteforskning. K.
var en av de ledande fysiologiska kemisterna.
Grundläggande äro K:s arbeten över
äggviteämnenas övergång i peptoner och över cellkärnans
kemi samt över nukleinsyror, kolhydratens
fysiologi m.m. K. erhöll Nobelpriset i medicin 1910.
— 951 —
— 952 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
