Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kossel, 1. Albrecht - Kossel, 2. Walter - Kossinna, Gustaf - Kossmat, Franz - Kosso-gol - Kossowski, Jerzy - Kossuth, Lajos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSSUTH
Albrecht Kossel.
K. utgav från 1895
”Hoppe-Seylers
Zeit-schrift für
physiolo-gische Chemie”. Lj.
2) Walter K., den
föreg:s son, fysiker
(f. 1888), sedan 1921
prof, i teoretisk fysik
vid univ. i Kiel. K. har
i sina viktigaste
arbeten behandlat
atom-teoretiska och
spektro-skopiska problem. Han
utvecklade (1914—16)
en teori för
atomprocesserna vid utsändning
av röntgenstrålning
och sökte basera Berzelius’ elektrokemiska teori
på moderna föreställningar genom att identifiera
de kemiska valenskrafterna med de mellan
jonerna verkande elektriska krafterna. I senare
arbeten har K. teoretiskt behandlat kristallernas
uppbyggnad. Bland K:s skrifter märkes
”Valenz-kräfte und Röntgenspektren” (1921). Re.
Kossinn’a [kås-], Gustaf, tysk arkeolog och
språkforskare (1858—1931), bibliotekarie i Berlin
1894, prof, i tysk arkeologi vid Berlins univ. 1902
—27, grundade 1909 Gesellschaft für deutsche
Vor-geschichte, som han i egenskap av ordf, ledde till
sin död. Som grundare och utg. av tidskr.
"Man-nus” (fr.o.m. 1909) och skriftserien
”Mannus-Biblio-thek” övade K. ett stort
inflytande och bidrog
att väcka ett starkt
intresse för den
inhemska arkeologien i vida
kretsar; som
innehavare av den första
lärostolen för tysk
arkeologi har K. även haft
en utomordentlig
betydelse för den
senare arkeologiska
forskningen i Tyskland.
Sitt huvudintresse
ägnade han utforskandet
av germanernas kultur
och de olika germanstammarnas utbredning i
förhistorisk tid, varvid han utgick från grundsatsen,
att kulturgränser och folkgränser sammanfalla.
Som en följd av hans germanstudier drogs hans
forskning även in på frågan om indogermanernas
urhem och vandringar. K:s rika litterära
produktion, efter 1909 nästan uteslutande publicerad i
”Mannus” och ”Mannus-Bibliofhek”, omfattar
såväl rent typologiska undersökningar som studier
över Europas förhistoriska etnologi. Hans större
sammanfattande arbeten äro: ”Die deutsche
Vorge-schichte eine hervorragend nationale Wissenschaft”
(1912, 8 Aufl. 1941), ”Die Indogermanen”, 1 (1921),
”Ursprung und Verbreitung der Germanen in
vor-und frühgeschichtlicher Zeit” (1928) och
”Ger-manische Kultur im 1. Jahrtausend nach Chr.”, 1
(1932). N.Nn.
Kossmat [kås’-], Franz, österrikisk geolog
(1871—1938), geolog vid Österrikes Geologische
Reichsanstalt 1897—1911, prof, i Graz 1911, i
Leip
zig 1913. K:s viktigaste arbeten falla inom regional
geologi, paleogeografi, tektonik och geofysik.
Kosso-gol, sjö i Yttre Mongoliet vid
östgränsen till Tannu Tuwa mellan öst- och
Västsajans-ka bergen, c:a 1,615 mö.h.; 3,310 km2; mer än
270 m djup. K. avrinner genom Egin Koll till
Selenga.
Kossowski [kåså’skii], Jerzy, polsk författare
(f. 1889), ägnade sig efter juridiska, filosofiska
och konsthistoriska studier åt journalistik (1909
—12), kämpade i i:a världskriget och belönades
med tapperhetsmedalj i guld, intresserade sig för
teaterverksamhet som skådespelare (1923—27) och
teaterdir. Utom dramatiska arbeten har K. utg.
romaner och noveller, som vittna om stor
berättartalang, ss. ”Zielona kadra” (”Den grqna
kadern”, 1927), noveller med stoff från i:a
världskriget, och ”Bialy folwark” (”Den vita utgården”,
1932). M.Fqt.
Kossuth [kåj^ot], La jos (Ludvig), ungersk
statsman (1802—94). K. tillhörde en gammal
ungersk adelsätt, inträdde efter juridiska studier
i Budapest 1832 i det politiska livet och deltog
i riksdagen i Pressburg 1832—36, där han väckte
stor uppmärksamhet genom sitt offentliggörande
av riksdagsförhandlingarna. K. fortsatte trots
förbud denna verksamhet och dömdes på gr.
därav till fängelse (1837—40). Som red. för tidn.
”Pesti Hirlap” i Budapest började nu K. träda
i skarp opposition mot det habsburgska väldet
och blev 1847 medl. av riksdagen, där han ledde
oppositionen, som
hade till mål skapandet
av ett fritt Ungern,
endast genom en
personalunion beroende
av Österrike. Mitt
under riksdagen kom
emellertid
meddelandet om franska
februarirevolutionen 1848.
K. föreslog nu
införandet av ansvarighet
för ministrarna i
Ungern och införandet av
en konstitution även
i Österrike, vilket
förslag enhälligt antogs. Efter marsrevolutionen
i Wien och furst Metternichs störtande tillsatte
kejsaren en ansvarig regering i Ungern, i vilken
K. ingick som finansminister. K:s närmaste verk
var uppsättandet av ett ungerskt lantvärn och
stärkandet av landets försvar. Av riksdagen
utsedd till president för ett nytt försvarsutskott
kunde K. förmå ungrarna till en resning mot
Österrike och blev 1849 guvernörspresident med
oinskränkt makt. Dessförinnan hade han låtit
fö* klara huset Habsburg avsatt i Ungern. Genom
Österrikes förbund med Ryssland och de ryska
truppernas inbrott i Eibenbürgen blev
emellertid läget för den ungerska armén förtvivlat, och
K. måste nedlägga regeringen och fly. Vid sin
flykt hade han dock hunnit rädda den heliga
Stefanskronan, som han lät gräva ned vid
Or-sova. Därefter tog han sin tillflykt till Turkiet,
varifrån han genom en vittutgrenad
korrespondens arbetade för Ungerns befrielse. I samma
— 953 —
— 954 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
