Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosterbåt, koster - Kosterfjorden - Kosteröarna - Kostfrakt - Kostianvirta - Kostnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSTNAD
större förde även
toppsegel och klyvare. K.
användas även mycket som
lustjakter, vilka göras
relativt smalare och
djupare än den ursprungliga
typen, byggas på kravell
samt riggas med
bermu-darigg, moderniserad
k. Särskilda
sammanslutningar för kostertypens
bevarande och
utveckling äro Svenska
koster-förbundet på
Västkusten, omfattande ett
flertal segelsällskap, ävensom
Hanöbuktens
seglarför-bund, Blekinge. T.Hrn.
Kosterfjorden, det
djupa och breda farvattnet
mellan Kosteröarna och
öarna utanför fastlandet
s. om Strömstad.
Kosteröarna, ögrupp i
Tjärnö sn, Vette hd, n.
Bohusläns skärgård, s.v.
om Strömstad. Störst
är Sydkoster (7,6
km2), skild från N o r
d-k o ster (3,9 km2) av det smala Kostersundet.
Båda öarna äro klippiga och ha sandvikar, men
Sydkoster har en lummigare natur än det kalare
Nordkoster, med rik, parkartad lövängsvegetation
av bl.a. ek och lind i dalgångarna. På Nordkoster
stå två som minnesmärken bevarade äldre
fyr-båkar (släckta 1891). På Ursholmarna s.s.v. om
Sydkoster finnas två fyrar. På K. ligga två
fisklägen, Sydkoster och Nordkoster (tillsammans c:a
200 inv.), det senare även lotsplats; hummerfiske.
Omtyckt badort. — Namnet är dunkelt. I.Mg;Er.
Kostfrakt (av eng. cost and freighi), fraktfritt,
se Leveransvillkor.
Kostianvirta [kås’-], vattendrag i Pälkäne
kommun, Tavastehus län, Finland. Vid K.
utkämpades 6/io 1713 en strid mellan den i Finland
förlagda svenska armén under C. G. Armfeldt och
ryska trupper under Apraksin. Genom ett
kombinerat flank- och frontanfall, varvid en del av de
ryska trupperna nattetid överfördes på flottar,
tvingades Armfeldt och hans underlägsna trupper
att uppge de befästa ställningar de före
sammandrabbningen intagit vid K., och att retirera till
Vasa, medan ryssarna intogo Björneborg och
nejden vid det nuv. Tammerfors. B.
Kostnad, insats av produktionsfaktor. Den
klassiska ekonomien (jfr Nationalekonomi)
arbetade med tre produktionsfaktorer, jord,
arbete och realkapital, och dessas ersättning
utgjorde en varas k. Det pris, som bildades vid
fri konkurrens, tenderade att sammanfalla med
denna k. Influerade av naturrättsliga
föreställningar ansågo dock de klassiska ekonomerna på
samma gång, att arbetet eg. var den enda
k.-faktorn, varför en varas ”naturliga” pris i sista
hand bestämdes av det arbete, som uppoffrats
för att framställa den. Denna tanke, som för-
Kostersundet, Kosteröarna.
utsatte starkt verklighetsfrämmande
konstruktioner, upptogs sedan av Karl Marx, som därav
drog den slutsatsen, att hela
produktionsresultatet borde tillkomma arbetarna. Då detta ej var
fallet utan kapitalisterna erhöllo ett ”mervärde”
utöver arbetets ersättning, voro arbetarna
föremål för ”utsugning”.
K.-begreppet spelar numera störst roll inom
den del av den ekonomiska teorien, som
behandlar ett företags k., investeringar, prispolitik etc.,
el. företagsekonomien. I syfte att
analysera, hur företagets k. variera med omfattningen
av dess produktion, vari även innefattas transport
och distribution, har man infört en rad
k.-be-grepp. De viktigaste av dessa äro fasta, resp,
rörliga k. Antag, att en fabrik kan öka sin
produktion utan att därför behöva uppföra
någon ny byggnad el. anskaffa nya maskiner. K.
för att förränta och avskriva
anläggningskapitalet bli alltså oförändrade. I så fall ökas ej heller
försäkringskostnader och fastighetsskatter.
Likaledes behöver produktionsökningen ej medföra
anställandet av nya ingenjörer el. öka
kostnaderna för uppvärmning och belysning av
fabrikslokalerna. I så fall visa sig dessa k. vara fasta
vid ifrågavarande produktionsökning. Däremot
komma råvarukostnaderna med nödvändighet att
ökas, och om det ej blott är fråga om en liten
produktionsökning, får man anställa flera
arbetare el. öka arbetstiden för de redan anställda,
varigenom lönekostnaderna stiga. Likaledes kan
en intensivare drift öka reparations- och
underhållskostnaderna för maskinerna. Dessa k. visa
sig alltså vara rörliga. Vid en
produktionsökning är skillnaden mellan fasta och rörliga k.
dock ej absolut, ty om man fortsätter att öka
produktionen, måste förr el. senare nya
maski
— 957 —
— 958 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
