Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kostnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSTNAD
ner och lokaler anskaffas. De fasta k. göra i så
fall ett språng uppåt och man kan här tala om
språngkostnader. Man kan också
uttrycka saken så, att de rörliga k. växa
kontinuerligt, de fasta diskontinuerligt vid en
produktionsökning. Även vid en
produktionsminskning förhålla sig en rad k.-poster fasta. Man
kan vid en sådan spara på råvarukostnaden och
i regel även på arbetskostnaden, medan t.ex.
räntor, avskrivningar och försäkringar bli
oförändrade. Är produktionsinskränkningen blott
tillfällig, kan k.-besparingen bli mindre, än om den
är långvarig. I förra fallet anser man det t.ex.
ofta ej lönande att avskeda arbetare, då man
fruktar att ej kunna återfå dem, när man
behöver dem på nytt. Man kan vid en
produktionsinskränkning skilja mellan
bottenkostnader, som återstå, även sedan produktionen
är helt nedlagd, samt
tomgångskostna-d e r, som inbesparas, när detta är fallet, men
erfordras, när produktionen hålles i gång i aldrig
så liten omfattning. Ex. på de förra utgöra
räntor och avskrivningar, på de senare belysning
och uppvärmning. Proportionen mellan fasta och
rörliga k. varierar starkt vid olika slag av
företag. Vid t.ex. ett elektricitetsverk, som hämtar
ström från eget vattenfall, äro praktiskt taget
samtliga k. oberoende av hur starkt det
utnyttjas, blott det sker inom den existerande
kapaciteten. K. vid en teater äro i det närmaste
oberoende av antalet åskådare. Däremot variera k.
vid en byggnadsfirma starkt med antalet hus
den uppför. Skillnaden mellan fasta och rörliga
k. är av avgörande betydelse för förståendet av
företagens investerings- och prispolitik. Vid ett
företag, som arbetar med stora fasta k., medför
en produktionsökning inom den bestående
kapacitetens ram i regel en sänkning av
genomsnitts-el. styckkostnaderna, beroende på att de fasta
k. uppdelas på ett större antal enheter. En
ökning av produktionen ställer sig i så fall i
regel lönande och en minskning i än högre grad
förlustbringande. Detta faktum ligger bakom
prisdifferentiering*. När företagets kapacitet är
starkt ianspråkstagen, börjar dock k. för att
ytterligare utöka produktionen att växa och
därmed ökas småningom även
genomsnittskostnaden. K. för att utöka produktionen med
ytterligare en enhet kallas gränskostnad. När
gränskostnaden är lika med
genomsnittskostnaden, är företagets kapacitet optimalt utnyttjad,
d.v.s. genomsnittskostnaden är lägst. Vid
oförändrad kapacitet bestämmes gränskostnaden
enbart av de rörliga k. Ju flera arbetare man
anställer vid ett företag, desto mindre blir — efter
en viss punkt — produkten pr arbetare (jfr
Avkastningslagen). Sedan man överskridit den punkt,
där företagets kapacitet är optimalt utnyttjad,
kan det därför löna sig att i st.f. att enbart
anställa flera arbetare även utöka de fasta
anläggningarna. Man företar i så fall en total
i st.f. en partiell anpassning. Då de
fasta k. ej inbesparas genom att företaget
inställer driften, kan det löna sig att upprätthålla
denna, även om inkomsterna ej äro tillräckligt
stora för att täcka samtliga självkostnader, blott
de äro tillräckliga för att täcka de rörliga k.,
inkl, tomgångskostnader, vilka inbesparats,
för-såvitt driften nedlagts. Detta faktum får främst
betydelse vid mycket stark konkurrens, då
priserna åtm. tillfälligt kunna pressas ned så lågt,
att blott de rörliga k. äro täckta.
Ett speciellt slag av rörliga k. utgöra
kundkostnader, d.v.s. k., som äro beroende av
antalet kunder, oavsett storleken av dessas inköp.
Ex. härpå utgöra mätare-, avläsnings- och
debi-teringskostnader vid ett elektricitetsverk. Ofta
räkna företagen med reklamkostnaden
som en fast k.-post. Anpassar man
reklamkostnaden efter storleken av den produktion, som
skall avyttras, blir den dock en rörlig k.
Med direkta k. förstår man k., som direkt
kunna hänföras till de olika enheterna av ett
företags produktion, ss. råvarukostnader. I
motsats härtill stå allmänna k., som äro
gemensamma för produktionen i dess helhet el. i varje
fall för en viss del av denna. Ex. härpå utgöra
främst de fasta k. Det faktum, att dessa ej
entydigt kunna hänföras till de olika enheterna av
företagets produktion, utgör k.-kalkyleringens
svåraste problem.
En råvara förbrukas under en
produktionsprocess. En maskin medverkar däremot i en rad
sådana. K. för förräntning och avskrivning av
en sådan utgör därför en
flerperiodskost-nad i mots. till en enperiodskostnad. När
man planerar anskaffandet av en maskin, kan man
visserligen ha möjlighet att ge denna längre el.
kortare livslängd, men har man väl bundit sig
för en bestämd livslängd, så är maskinens k.
fastlåst för denna, så att den blir oberoende
av om man har möjlighet att utnyttja maskinen
under hela dess livslängd el. ej. Då man till följd
härav ej kan entydigt fördela maskinens
anskaffningskostnad över dess livslängd, existerar ej
heller någon absolut riktig avskrivningsplan. Då en
flerperiodskostnad kvarstår, även om
produktionen nedlägges under någon period, utgör den en
fast bottenkostnad. Med driftskostnad
förstår man i vidaste mening alla k., som ha med
företagets verksamhet att göra i mots. till t.ex.
förlust vid avyttring av anläggningstillgångar. I
trängre mening förstår man därmed rörliga k.
för driften i mots. till kapitalkostnad i
form av räntor och avskrivningar.
Förenad produktion äger rum, om
produktionen av en vara nödvändigt medför
produktionen av en annan. Sålunda kan man ej framställa
gas ur stenkol utan att samtidigt erhålla koks,
en lantbrukare kan ej producera oxkött utan att
samtidigt erhålla hudar etc. Vi få här s a
m-kostnader, vilka ej entydigt kunna fördelas
mellan gas och koks, resp, kött och hudar. Till
dessa kunna dock komma extrakostnader, vilka
enbart äro att hänföra till den ena produkten, ss.
gasverkets distributionskostnader. Med
gemensam produktion menas, att ett företag
producerar olika varor el. i varje fall olika kvaliteter
av samma vara. Ett typiskt ex. härpå utgör en
detaljaffär, som alltid säljer mer än ett slags varor
— som ovan nämnts hänföres även distributionen
till produktion i vidare bemärkelse. Vid industri
är dyl. s.k. blandad tillverkning det
vanliga. Även här uppkomma gemensamma allmän-
— 959 —
— 960 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
