Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kottepalmer, cykadéer - Kotteri - Kottmeier, Hans-Ludvig - Kottonin, cottonin - Kottonisering - Kottonolja - Kottvivlar - Koturn - Kotyledon - Kotys, Kotyto - Kotyto - von Kotzebue, 1. August - von Kotzebue, 2. Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOTTERI
hylle. Hanblommorna utgöras av talrika, stundom
sköldlika ståndarblad med många, ofta gruppvis
förenade pollensäckar, honblommorna, utom hos
Cycas, av likaledes sköldlika, i en kotteliknande
samling anordnade fruktblad. Vid pollenkornens
gro-ning bildas i pollenslangen 2 ciliebärande,
självrörliga spermatozoider. I den befruktade äggcellen
förekommer fri kärndelning, i det 64—1024 fria kärnor
bildas, innan väggbildning inträffar. Av k. märkes
släktet Cycas (med 16 arter i tropiska Afrika, Asien,
Australien och Polynesien), vilket saknar
honblommor, i det att de parflikiga fruktbladen framkomma
omväxlande med mellanblad. Den stärkelserika
märgen hos Cycas circinalis (Ostindien) och C.
re-vohita (Japan) lämnar handelns äkta sago. De
mörkgröna, över 2 m långa bladen begagnas till
begravningskransar (”palmkransar”). Vidare
märkas släktena Ceratoza’mia och Encephalartos, vilka
liksom Cycas ofta odlas i växthus, samt Dio’on*
och Bowe’nia (2 arter i Queensland), med kort
knöl-formig stam och dubbelt parbladiga blad. [G.]W.
Kotteri’ (fra. coterie, av ffra. cote, koja, från germ.
språk; jfr kåta-, urspr.: ett antal bönder, som
gemensamt arrenderade ett jordområde), mindre,
slutet sällskap, vänkrets; klick; ofta nedsättande.
Kott’meier, Han s-L u d v i g, läkare (f. 15/n
1903), med. lic. 1932, med. dr 1947, doc. i
obste-trik och gynekologi vid Karolinska inst. s.å.,
blev överläkare vid Radiumhemmets
gynekolo-giska avd. vid Karolinska sjukhuset 1948. K:s
vetenskapliga produktion omfattar arbeten i
obste-trik, gynekologi och gynekologisk radioterapi.
Kottoni’n (till eng. cotton, bomull), c o 11 o n i n,
gemensam beteckning för kortfibriga
textilmaterial av bastfibrer, t.ex. lin och hampa, som
sönderdelats i
elementar-fibrer. Sönderdelningen
kan ske mekaniskt el.
kemiskt. Vid den
mekaniska kottonisering-e n behandlas råmaterialet
med varmt vatten och
ri-ves därefter isär. Vid den
kemiska k o 11 o n i s
e-r in gen behandlas med
soda och klor, varvid
pek-tinligninsubstansen, som
sammanbinder
elementar-fibrerna, upplöses.
K.-fib-rerna äro glatta och styva
och spinnas därför oftast
tills, med bomull el. cellull.
— En blandning av
linkot-tonin och bomull tillverkas
i Sverige under
benämningen c o 11 o 1 i n. El.
Kottonise’ring (till eng.
cotton, bomull), metod att
ur lin-, hamp- och
juteavfall m.m. framställa
bom-ullsliknande fibrer; se
Kot-tonin.
Kottonolja (eng. cotton
oil), se Bomullsfröolja.
Kottvivlar,
skalbaggsläk-te, se Tallvivlar.
Kotum’ (grek. koth’or-
nos), i det forntida Grekland en hög, upp till
mitten av benet nående stövel; särsk. använd av
tragiska skådespelare och därför ofta symboliskt
betecknande tragedien själv.
Kotyledon [-å’n], bot., se Hjärtblad. — K o t
y-ledona växter, hjärtbladsväxter, se
Cotyle-doneae.
Kot’ys, K o t y t o, grek, myt., en urspr. trakisk
gudinna, av grekerna identifierad med Artemis.
Hennes kult var utpräglat orgiastisk.
Kotyto, grek, myt., se Kotys.
von Kotzebue [kåfsabo]. 1) August Friedrich
Ferdinand von K., tysk författare (1761—1819). K.
var född i Weimar som son till en ämbetsman
och studerade först
juridik men fick 1781
plats som sekr. hos
chefen för tyska
teatern i Petersburg. Han
följde denne till
Ryssland, där han 1785 blev
adlad och gjorde en
snabb
ämbetsmanna-karriär, roande
socie-teten som pjäsförf. och
regissör. 1798
anställdes K. som dramaturg
vid hovteatern i Wien,
där han gjorde fåfänga
försök att bli upptagen
i Goethes krets. K. hämnades förödmjukelsen
genom ryktessmiderier och intriger. 1801 återvände
han till Ryssland och utnämndes efter en tillfällig
onåd till chef för ryska hovteatern i Petersburg.
Efter tsar Pauls mord (1801) gav sig K. ut på
resor och besökte bl.a. Paris. För den uteblivna
uppmärksamheten hämnades K. genom pamfletter
mot Napoleon i Merkels tidskr. ”Der Freimütige”.
1813 trädde han åter i rysk tjänst men bosatte sig
snart i Weimar, där han verkade som rysk agent.
Småningom kom han att av ungdomen betraktas
som en symbol för reaktionen och mördades av en
student K. Sand 1819. — K:s omfattande
produktion (han skrev över 200 teaterpjäser) saknar
egentligt värde men var på sin tid oerhört populär. K.
utgår från det borgerliga dramat, skildrar tyskt
vardagsliv med gemyt och en viss realism, som
dock genombrytes av de mest otroliga tricks.
”Lyckligt slut” är obligatoriskt. Hans mest kända
stycken äro sammanförda i ”Sämmtliche
drama-tische Werke” (44 bd, 1827—29). K. spelades
mycket i Sverige och påverkade K. Lindegren m.fl. Han
skrev även romaner och reseskildringar. — Litt.:
E. Jaeckh, ”Studien zu K:s Lustspielstechnik”
(1900) samt biogr. av H. Döring (1830), W. v.
Kotzebue (1884) och Ch. Rabany (1893). A.Bd.
2) Otto von K., den föreg:s son, rysk
sjö-militär och upptäcktsresande (1787—1846), deltog
1803—06 under A. v. Krusenstern i den första
ryska världsomseglingen, varunder ryssarnas
upptäcktsfärder i det s. halvklotets farvatten inleddes.
1815—18 var K. chef för en ny rysk
världsom-segling förbi Kap Horn. Huvudsyftet med denna
var att genom Beringssund runt Nordamerika söka
uppnå förbindelse med Europa. Detta
misslyckades, men kännedomen om en stor del av Alaskas
västkust vidgades och fördjupades. Därjämte upp-
— 975 —
— 976 —
Tragisk skådespelare
med koturner. Antik
elfenbensstatyett.
Bri-tish Museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
