Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krabbefejden - Krabbor - Krabb sjö - Krabbspindlar - Krabbtaska - Krabbtvättbjörn - Krackelyr - Krackning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRABBEFEJDEN
Japansk jättekrabba.
Krabbefejden. kallas efter befallningsmannen på
Bohus fästning, Iver Krabbe, de strider, som
under Karl X Gustavs i :a danska krig utkämpades
i Bohuslän juli 1657—mars 1658. De norska
truppernas rörelser gingo ut på att avskära Göteborgs
tillförsel. Svenskarna under Douglas sökte i sin
tur genom ett anfall på Uddevalla hota Krabbes
förbindelse med Norge men drogo sig tillbaka
utan att ha vågat anfalla. I sept. 1657 tillfogade
Krabbe svenskarna ett nederlag vid Hjärtum och
kunde sedan härja fritt i Västergötland. Brist på
livsmedel och en svensk offensiv i jan. 1658 kommo
Krabbe att dra sig tillbaka in i Norge, men han
återvände med förstärkningar och trängde fram
till Uddevalla, som kapitulerade. Trupperna voro
medtagna på ömse håll, då striderna avbrötos
genom freden i Roskilde. I.An.
Krabbor, Brachyu’ra, underordn. av ordn.
tiofo-tade kräftdjur, ha en kort, triangulär bakkropp, som
hålles framåtriktad och tryckt intill framkroppens
undersida. Den är bredare hos honorna än hos
hannarna, hos de förra försedd med 4 par fötter,
som bära äggen, hos de senare med 1—2 par.
Framkroppen är på undersidan täckt av en platta,
på översidan av en ryggsköld av växlande form.
Hos trehörningskrabborna, Oxyrhyn’cha
(Hyas, Stenorhyn’chus, trollkrabbor; se dessa ord),
är den trekantig, framåt utlöpande i en spets och
ofta försedd med mer el. mindre hakformade
utskott, på vilka k. fästa varjehanda föremål, ss.
alger, snäckskal (skyddande förklädnad), hos b å
g-krabborna, Cyclometo’pa (krabbtaskan,
strandkrabborna, flodkrabborna och simkrabborna; se
dessa ord), är den bred och framtill avrundad, hos
de fyrhörniga k., Catometo’pa (landkrabborna,
ullhandskrabborna, musselväktarna; se dessa ord),
framtill tvärhuggen, hos rundkrabborna,
Oxystom’ata, rundad. Gångbenen, 5 par, sitta vanl. i
samma plan, men hos de ryggfotade k.,
No-top’oda (ullkrabborna*), äro de 2 sista paren fastade
dorsalt och användas att fasthålla svampar,
sjöpungar o.d. på ryggskölden. — Stundom äro gångbenen
mycket långa, ss. hos Hyas och den japanska
jättekrabban, Kaempfe’ria, det största nu
levande kräftdjuret med ända till 5 m spännvidd.
Hos bågkrabborna äro 2:a—4:e fotparen
tillspetsade i ändarna, hos simkrabborna är sista
gångfotparet bladlikt. 1 :a benparet bär kraftiga ”klor”,
stundom är den h. starkare än den v. (se
Boxar-krabbor). Antennerna äro korta, de väl utvecklade
skaftögonen sitta i ögonhålor. I samband med
kroppens starka förkortning ha bröstganglierna
sammansmält till en enda massa. Av larvstadierna
är Zoea-stadiet försett med en lång ryggtagg,
Mega-lo’pa-stadiet med en lång bakkropp och stjärtfena.
De flesta k. leva i haven, några, ss. flodkrabban, i
sött vatten, vissa, ss. GecaPcinus, äro nästan
uteslutande landdjur och gå endast för att avstryka
äggen ner i havet, andra, ss. musselväktaren, äro
rumsparasiter, några leva i symbios* med
havs-anemoner. K:s rörelse är egendomlig, i det de
ofta löpa på tvären el. snett med upplyftade klor.
K. indelas i talrika släkten; vid Sveriges västkust
finnes ett 20-tal arter. En egendomlig fam. i
varmare hav är Doripp’idae*. Fossila delar, som anses
härröra från k., äro kända från devon och
jura-perioderna, rikare uppträda k. i kritan, särsk.
talrika äro de i eocenformationen. O.Cn.
Krabb sjö, sjögång med korta, höga, toppiga
vågor; se Vågrörelser (i havet).
Krabbspindlar, Thomis’idae, fam. av ordn.
egentliga spindlar, ha fått namn av att de i sina rörelser
erinra om krabbor. K. kunna näml, förflytta sig
åt sidorna och bakåt lika lätt som framåt.
Kroppen är platt, ögonen 8, ställda i 2 framåt konvexa
bågar, chelicerernas klo inslagbar, benen, av vilka
de 2 främre paren vanl. äro längre än de bakre,
platta, utstående åt sidorna. K. äro vanl. små; de
bygga ej nät, då spinnförmågan hos de fullvuxna
gått nästan förlorad. De träffas på gräs och örter,
trädstammar m.m. även i Sverige. O.Cn.
Krabbtaska, Cancer pagu’rus, art bland
bågkrabborna av underordn. krabbor, ända till 30 cm bred,
med bred framkropp och likstora panntaggar.
översidan är brun, undersidan ljusare, klofingrar svarta.
K. är välsmakande och fiskas även vid Sveriges
västkust.
Krabbtvättbjörn, art av släktet tvättbjörnar*.
Krackelyr, se Krakelyr.
Krackning (eng. cracking, av crack, splittra),
sönderdelning av organiska föreningar med stora
molekyler i sådana med mindre, framför allt
genom värme; spec. inom petroleumindustrien
överhettning av destillat av tunga oljor (bergolja)
med el. utan användande av tryck el. katalysa-
Krabbspindel, hona.
— 983 —
— 984 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
