Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krackning - von Kræmer, ätt - von Kræmer, 1. Robert - von Kræmer, 2. Robert - von Kræmer, 3. Lotten - von Kræmer, 4. Vera - Kraemer, Hendrik - Kræmmer, Elias - Kraepelin, Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAEPELIN
Krabbtaska.
torer, varigenom en sönderdelning i dels mera
lättflyktiga, dels mera högoktaniga oljor,
krack-b e n s i n e r, äger rum. Se Petroleum
(raffinering) och Bensin, sp. 691. Ett mättat, högre
paraffinkolväte spaltas i regel upp i ett lägre,
mättat kolväte och ett omättat kolväte, t.ex.
CH3(CH2)3CH3 -> CH3 • CH3 + CH2 : CH • CH3.
pentan etan propylen
Man kan därför ur krackgaserna utvinna
omättade, mycket reaktionskraftiga kolväten, ss.
ety-len, propylen och butylen, vilka kunna användas
för synteser, t.ex. framställning av polym
erbensin. Jfr Pyrolys. El.
von Kræmer, ätt, adlad 1691. Nedannämnde K.i)
blev 1837 friherre; hans gren utslocknade på
mans-sidan 1903.
1) Robert Fredrik von K., friherre, militär
och ämbetsman (1791—1880), urspr. officer, från
1826 major i Generalstaben, 1830—62
landshövding i Uppsala län. K. blev friherre 1837 och
spelade som politiker en framträdande roll i
Riddarhuset. Särskilt känd är han på gr. av sina
insatser på det ekonomiska området, enkannerligen
för lantbrukets höjande i sitt län. Sålunda tog
han initiativet till Ultuna lantbruksinst., vars ordf,
han var 1848—64, samt till den första kända
konsumtionsföreningen i Sverige 1850. Han har även
förtjänsten av införandet av de allmänna svenska
lantbruksmötena och Sveriges geologiska
undersökning. 1866 utkommo K:s memoarer, ”Mina
lefnadsminnen”. B.
2) Anders Robert von K., den föreg:s son,
friherre, skriftställare, politiker (1825—1903),
kansli-och officersexamen 1843, avsked som major 1865,
hovmarskalk 1892; fil. hedersdr i Uppsala 1893.
Som led. Riddarhuset motsatte sig K.
representationsförändringen 1865; han var led. av F.k. 1877
—94 och 1897—1903 och samarbetade ofta med
Lantmannapartiet. K. var specialist på
försvarsfrågor, frihandlare och reformvän. Han författade
reseskildringar, dikter och språkliga uppsatser.
Samlade skrifter i 3 bd utg. av R. G:son Berg
(1905)- Th.
3) Charlotta (Lotten) Lovisa von K., den
föreg:s syster, författarinna och donator (1828—
1912). I sitt skönlitterära författarskap, som hon
ägnade sig åt med nästan tragiskt allvar, nådde
K. sällan över dilettantens och epigonens nivå.
Till en av henne redigerad tidskr. ”Vår tid” (1877—
79) lyckades hon dock
samla kända
medarbetare. I flera av tidens
aktuella frågor intog
hon en radikal och
orädd ståndpunkt, så i
kvinno- och
fredsfrågorna, och i striderna
mellan s.k. liberal och
konservativ teologi tog
hon den förras parti
(”Tankar i religiösa
ämnen”, 1866, ett
försvar för V. Rydberg).
Av sin betydande
förmögenhet gav hon
frikostiga understöd åt olika företag inom sin
intressesfär; mest känd är hon för stiftandet av
Samfundet De nio*, som utgav hennes ”Sami,
skrifter” (4 bd, 1918; i d. 1 levnadsteckning av J.
Landquist). S.N.
4) Vera Adelaide Sofia von K., journalist
och författarinna (1878—1940), dotter till Anna
Branting i hennes 1 :a gifte med löjtnant Gustaf
v. K. (1851—84). K. var medarbetare i skilda
tidn., bl.a. ”Svenska dagbladet” 1900—05,
”Socialdemokraten” 1905—13 och ”Stockholmstidn.”
1913—18; 1918—28 var hon anställd vid Svensk
filmindustri som textförf. Hon utgav bl.a. en
reseskildring från Orienten (”En resa”, 3 bd,
1913), romaner ur stockholmslivet, berättelser
för och om barn och ungdom, handböcker i
huslig ekonomi, populärfilosofiska skrifter (”Oss
anförtrodda”, 1931, ”1 nöd och lust”, 1932, ”Vägen
går vidare”, 1934) och den självbiografiska
skildringen ”Brantings på Norrtullsgatan” (1939). G.
2) m. red. Hugo Lindblad (1871—1935). E.
Kraemer [kra’m-], He n d r i k, holländsk
religionshistoriker och kyrkomän (f. 1888). K., som
under ett 20-tal år varit verksam som missionär
i Ostindien, vars religiösa förhållanden och språk
han i grund lärt känna, blev fil. dr 1921 och var
1937—47 prof, i religionshistoria i Utrecht.
Under 2:a världskriget var han en av ledarna för
det kyrkliga motståndet mot ockupationsmakten
och var under längre tid fängslad. Sedan 1948
direktor för Ekumeniska inst. i Amsterdam har
K. gjort en betydande insats i det mellankyrkliga
samarbetet. Bland hans skrifter märkes ”The
Christian message in a non-Christian world”
(1938). K.Gw.
Kræmmer, Elias, pseud. för norske förf. A.
B. E. Nilsen.
Kraepeli’n [kräp-], Emil, tysk psykiater (1856
—1926), prof, i Dorpat 1886, i Heidelberg 1890,
i München 1903—26. K. är ett av den psykiatriska
vetenskapens främsta namn. Verksam inom flera
av denna vetenskaps forskningsgrenar har han
— 985 —
— 986 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
