Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kranium, huvudskelett, huvudskål, skalle - Krankesjön - Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRANKESJÖN
och dess alveolarhöjd endast 25 %. Medan vissa
av ansiktets höjdmått måste utväxa till 200 ä
300% av födelsemåtten, utväxa hjärnskålens
dimensioner blott till 50 °/o av födelsemåtten. Det
föreligger dock icke blott en olika
tillväxthastighet utan även en olika tillväxttid. Hjärnskålens
utveckling är sålunda tidigare avslutad än
ansiktets. — Mannens k. är i allm. större än kvinnans,
ansiktet är i relation till hjärnskålen likaledes
större, glabella och ögonbrynsbågarna ofta mera
markerade, muskelfästenas åsar och benutskott
kraftigare. Hos mannen är pannan mera flack,
medan den hos kvinnan liksom hos barnet är
mera blåsformig med väl markerade pannknölar.
Jfr Huvudform.
Ett k:s ålder kan man approximativt bestämma
ur tändernas och sömmarnas förhållande.
Framträdandet av mjölktänderna, tandömsningen och
framträdandet av de definitiva tänderna lämna
sålunda vissa hållpunkter vid åldersbestämmandet
intill ung. 6 års ålder, då människan t.ex. brukar
ha genombrott av den första kindtanden. Ha
samtliga andra definitiva kindtänder vuxit fram,
kan åldern skattas till åtm. 14 år. Har förbening
inträtt mellan kilbenskroppen och nackbenets
grunddel, torde åldern kunna sättas till 20—25—30
år. Ringa avnötning av tänderna med begynnande
förbening av pilsömmen ger åldern 25—30—35 år;
mera tydlig tandavnötning och begynnande
förbening av kronsuturen 30—35—40 år. Stora
felkällor kunna dock vidlåda en sådan
åldersbestäm-ning, eftersom både tandavnötningen och
sutur-förbeningen äro underkastade stora individuella
variationer. Sammanväxningen av suturerna
inträffar t.ex. senare hos intelligensarbetare än hos
kroppsarbetare, tidigare hos män än kvinnor. Hos
filosofen Kant voro vid 82 års ålder samtliga
sömmar ännu fullständigt öppenstående. C.H.H.
Krankesjön, slättsjö i Silvåkra och Revinge
socknar, Torna hd, Malmöhus län, 16 km ö. om
Lund, avrinner till Kävlingeån; 4 km2; 10 m ö.h.
K. är känd för sitt rika fågelliv. Bland
rariteterna kunna nämnas trastsångaren, som f.g. fanns
häckande i Sverige i K. på 1920-talet,
svarthake-doppingen, som också först upptäcktes som svensk
häckfågel i K. 1927 men sedan har försvunnit
därifrån, vidare rördrommen, svarttärnan och
smådoppingen. Bruna kärrhöken brukar häcka
med 1 par, skrattmås, fisktärna, skäggdopping,
sothöna, gräsand och brunand äro vanliga
häckfåglar, och även skedand och årta häcka.
Knölsvanen har efter en lång tids frånvaro som
häckfågel åter slagit sig ned i K. under 1940-talet och
övervintrar dessutom liksom sångsvanen ofta i
stora flockar. Bland häckande småvadare märkas
vipa, enkelbeckasin, större strandpipare och
rödbena, bland småfåglarna sädesärla, gulärla,
ängpiplärka, rörsångare och sävsparv. Under
flytt-ningstiden rasta här talrika and- och gåsfåglar,
däribland väldiga flockar sädgäss, samt rovfåglar,
både kungsörn och havsörn. — Namnet, 1685
skrivet Kranche Siö, är icke tolkat. — Litt.: P. O.
Svanberg, ”K.” (1931). S.Es;H.;Er. J
Krans. 1) K. av naturliga blommor el.
bladslingor el. av konstgjort material har som prydnad
begagnats ända från kulturens barndom och
förekommer ännu hos naturfolken, särsk. på Söder- 1
Brudkrans från Vansö kyrka, Södermanland.
Statens hist. museum.
havsöarna. K. brukades i antiken som
tempelprydnad, varvid kransmotivet snart övergick till att
bli ett permanent, i skulptur utfört arkitektoniskt
ornament; motivet återupptogs av renässansen. —
K. övergick även från att vara ren prydnad vid
festliga tillfällen till att få symbolisk innebörd
(se Corona, Diadem och Krona). Buren av bruden
har k. symboliserat hennes jungfrulighet. Som
hederstecken utdelas i Sverige till promovendi vid
fil.-dr-promotion en lagerkrans. Större
lagerkransar bruka vid fest- el. minneshögtider tilldelas
personer el. inst. el. nedläggas vid monument el.
gravar. Begravningskransar brukas i olika former
inom hela kristenheten. I.
2) Meteor. K. (lat. coro’na), kransfenomen.
De små färgade ringar, som stundom synas runt
månen och även solen, om ett tunt molnlager
ligger mellan iakttagaren och dessa ljuskällor, kallas
k. el. stundom ”små ringar”. Man kan även se
dylika, ehuru mindre väl utvecklade, runt gatlyktor
vid dimma. Närmast ljuskällan finnes den s.k.
aureolan. Aureolan är oftast vid fint
utbildade k. vit, men den kan också vara färgad, t.ex.
rödaktig el. grön. K:s färger äro i övrigt
desamma som i ett spektrum, ehuru överlagringar av
färger beroende på ljuskällans utbredning el. stark
inhomogenitet i molnen åstadkomma, att alla
färger icke synas fullt klara. Av betydelse är, att
färgfördelningen från ljuskällan och utåt är
omvänd mot fördelningen vid halofenomenen*, så att
från aureolan och utåt räknat synes violett, blått,
rött. Därpå följa ofta ytterligare liknande
färgserier. Man har räknat upp till 7 sådana i k. runt
månen. Tydligast uppträder den röda färgen.
Antalet röda ringar är = antalet färgserier. Utanför
rött synes vid väl utbildade k. violett som en smal
ring, som för ögat nästan ter sig svart.
Färgfördelningen visar, att k. icke, såsom
halofenomenen, uppstå genom refraktion (brytning av
ljuset) utan måste bero på interferens*. I själva
verket bilda molnens droppar ett rymdgitter (jfr
Gitter). Såvida dropparnas radier icke understiga
3 fi (1 m = 0,001 mm), kunna de teoretiskt betraktas
som ogenomskinliga cirkulära plattor. Om ljus av
en bestämd våglängd, t.ex. i gult, strålar genom
ett molnskikt bestående av droppar, erhåller man,
emedan dropparna äro sfärer, svarta ringar
omväxlande med gula, interferensfransarnas minima
och maxima i ljusintensitet. Minimum av intensitet
uppstår, då strålarna utsläcka varandra. Vid
strålning av vitt ljus sker på gr. av interferens en
uppdelning i färger. Redan Fraunhofer och sedan
en hel rad vetenskapsmän ha visat, att i så fall
— 1027 —
— 1028 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
