Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krantz (Crantz), Albert - Krantz ab., Annonsbyrån Hugo - Kranäset, Krah - Krapf, Johan Ludwig - Krapina - Krapotkin, Pjotr - Krapp, krapprot - Krapperup - Krappfärgämnen - Krappkol - Krapplack, alisarinlack - Krapprot - Krapprött - Krappväxter, mårväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRANTZ AB.
manismens historieskrivning. Kännetecknande för
K. är hans intresse för stammens historia, retorisk
utsmyckning efter antika historikers mönster och
en stark, av hans hamburgsk-nedersachsiska
inställning beroende tendens. Bland hans arbeten
märkas ”Vandalia” (1519), ”Saxonia” (1520),
”Chro-nica regnorum aquilonarium” (i 3 d.: ”Dania”,
”Suecia”, ”Norvagia”, 1546; ty. övers. 1545). —
Litt.: E. Schäfer, ”Zur Geschichtschreibung des A.
K.” (1898); V. A. Nordman, ”Die Wandalia des
A.K.” (1934), ”Die Chronica regnorum
aquilonarium des A.K.” (1936). H-Bg-
Krantz ab., Annonsbyrån Hugo K.,
Göteborg, grundad 1918, har ett aktiekapital av
250,000 kr; omslutningen utgör c:a 0,8 mkr. K.
äger Annons-Krantz ab. i Stockholm, grundat 1921
under namnet Annonsbyrån Sten ab. Namnet
ändrades i samband med förvärvet 1929 till
Sten-Krantz ab. och 1944 till det nuv.
Kranäset, K r a h, den smalaste delen av (n.)
Malackahalvön.
Krapf, Johan L u d w i g, tysk missionär (1810
—81), utsändes 1837 av Church Missionary Society
till Abessinien. K:s betydelse ligger i hans
upptäcktsresor (upptäckten av bergen Kilima-njaro
och Kenya i Östafrika), omfattande
språkforskningar och de missionsimpulser hans skrifter gåvo.
1858 utkommo ”Reisen in Östafrika” i 2 bd. —
Litt.: Biogr. av W. Claus (1882, sv. övers 1912).
Kra’pina, ort i Kroatien, n.n.v. om Zagreb. I
en halvgrotta invid stranden av floden Krapinica
undersöktes här 1895 ff- en boplats från början
av yngre paleolitisk tid (moustérien). Viktigare än
de o. 1,000 stenredskapen voro de rikliga, ehuru
ytterst fragmentariska skelettfynden: 10—12
kranier, över Too brottstycken samt o. 150 tänder av
individer i olika åldrar. En del av benen voro
brända och lågo i askan invid härdarna, vilket
tolkats som bevis för kannibalism. Två olika raser
antagas företrädda bland skelettresterna. — Litt.:
H. Obermayer i ”L’Anthropologie”, 1905. G.Em.
Krapotkin, P j o t r, furste, se Kropotkin.
Krapp, krapprot (fra. garance}, rotstocken
av flera till krappväxterna* hörande arter, har
alltsedan forntiden använts till framställning av
ett viktigt rött färgämne, s.k. turkiskt rött (se
Krappfärgämnen). — Garanceux [-sö’]
kallas en smulig, halvfuktig, i kakor pressad massa,
som erhålles av återstoderna vid k.-färgning,
vilkas färgkraft endast är hälften så stor som k:s.
G a r a n c i n, k r a p p k o 1, är ett k.-preparat, som
innehåller k:s färgande beståndsdelar i
koncentrerad, lättlöslig form. Det framställes ur
pulve-riserad k. genom dennas behandling med stark
svavelsyra, varigenom en del organiska ämnen
förkolas. Färgkraften är 3—4 gånger starkare än
hos vanlig k. J.H.
Krapperup, gods i Brunnby sn i Skåne, 7 km
n. om Höganäs, nära Öresund och vid s. foten av
Kullen, omfattar med underlydande inom i sht
Malmöhus län men även i Kristianstads och
Hallands län c:a 4,500 ha, därav 2,378 åker, med ett
taxeringsvärde av 5,402,900 kr; huvudgården
räknar 227 ha, därav 177 åker, med ett taxeringsvärde
av 408,000 kr. Slottet, sannol. stammande från
1500-talets senare hälft, är av sten i två våningar
med två därmed sammanbyggda flyglar och om-
Krapperup.
SJ:s bildarkiv; foto M. Sjöbeck.
ges av vattengravar, park och trädgård. I sitt
nuv. skick är det från o. 1790. Bland de rika
inventarierna märkes en betydande
porträttsamling. Godset, som är bland de äldsta och största
i Sverige, tillhörde till 1500-talet den danska ätten
Krognos, därefter ätten Podebusk. Av svenska
ägare märkes från 1734 ätten v. Kochen, som från
1744 innehade K. som fideikommiss. Från v.
Kochen gick detta 1807 till ätten Gyllenstierna;
nuv. innehavare är friherre C. Gyllenstierna. —
Namnet skrevs 1354 de Krappæthorp. Det är
bildat till mansnamnet Krappe, eg. den krokige, och
thorp, nybygge (se J. Sahlgren i
”Hälsingborgs-traktens ortnamn”, i ”Hälsingborgs historia”, utg.
av L. M. Bååth, 1, 1925, sid. 139). P.;Er.
Krappfärgämnen, i krapp förekommande
färgämnen, av vilka de viktigaste äro a 1 i s a r i n*
och pur pur in*. 1868 visade Graebe och
Lieber-mann, att k. äro derivat av det i stenkolstjära
förekommande kolvätet antracen, och genomförde
året därpå syntesen av alisarin. K. framställas
numera i allm. syntetiskt. Dock användas ännu
vissa lacker av k. (se Krapplack), särsk. de
ljusröda, då de med avseende på ljusbeständighet
visat sig överlägsna konstprodukterna.
Krappkol, se Krapp.
Krapplack, alisarinlack,
aluminiumföreningar av de naturliga krappfärgämnena el.
motsv. syntetiska färgämnen, huvudsaki. alisarin
och purpurin. K. förekommer i alla nyanser av
rött, användes som färgpigment i målarfärger och
till konstmålning, är mycket ljus- och
oljebe-ständig.
Krapprot, se Krapp.
Krapprött, kem., se Alisarin.
Krappväxter, mårväxter, Rubia’ceae, fam.
av ordn. Rubia’les, innefattande o. 400 släkten och
4,500 arter med övervägande utbredning i tropiska
och subtropiska länder, särsk. Amerika. K. äro
buskar el. träd, stundom örter med motsatta,
hel-bräddade blad, interpetiolära stipler, vilka äro
fjälllika el. flikade, stundom utbildade till mellanblad,
och med 2-könade, regelbundna, 4- el. 5-taliga
blommor i knippen. Kronan är sambladig, ståndarna
sitta i en krans, pistillen är 1, i regel bildad av
2 fruktblad och vid stiftets bas försedd med en
ring- el. skålformig disk. Den undersittande
frukten visar inom fam. växlande utbildning. — K.,
en bland sympetalernas större fam. och
innefat
— 1031 —
— 1032 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
