Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig - Krigarföreningar (frontkämpeföreningar) - Krigförande part - Krigföring - Krig i fred - Krigs- - Krigsakademien - Krigsarkivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGSARKIVET
det enskilda fallet. K:s rätt vilar dels på
sed-vanerätt, dels på traktater. Särsk. under de
senaste hundra åren har man kunnat spåra en klar
utveckling, även om man under varje k., icke
minst 2:a världskriget, kunnat märka tydliga
bakslag. Detta beror bl.a. på uppfinnandet av helt
nya förstörelsemedel med hittills oanad slagkraft,
t.ex. atombomber, kemiska och biologiska vapen
o.a. Iakttagandet av k:s lagar försvåras f.ö. i
det moderna k. till följd av dettas totala karaktär.
Icke minst betänkligt är, att varje verkligt el.
förment åsidosättande av folkrättens bud genom
efterföljande repressalier och motrepressalier blott
kan leda till allt vidare och svårare
rättskränk-ningar. — För reglerna om k. till lands är den
viktigaste källan 4:e Haagkonventionen 1907 om
lagar och bruk i landkrig med tillhörande
reglementen om 56 art. Detta utgör alltjämt
stommen i de gällande kodifierade lagarna för
krigföringen. Främst har man därvid sökt skilja
mellan krigförande och icke krigförande samt att
skydda k:s offer för omänsklig behandling. Av
stor betydelse äro även reglerna om ockupation
av fientligt område. Ett försök att modernisera
och utveckla dessa gjordes av International Law
Association 1928. — För sjökrigföringen finns
ingen mot landkrigsreglementet svarande allmän
reglering. För k. till sjöss och därunder särsk.
handelskriget gälla bl.a. Parisdeklarationen 1856
samt 6:e—n:e Haagkonventionerna 1907. Den
oratificerade Londondeklarationen 1909 och
Lon-donprotokollet 1936 äro också av visst intresse.
— För luftkrigföringen har man också länge sökt
åstadkomma allmänt omfattade regler. Särsk. var
detta fallet vid avrustningskonferenserna under
mellankrigstiden. Det enda verkligt utformade
försöket att fastställa bestämda principer på detta
område gjordes genom det på initiativ av
flottkonferensen i Washington 1922 utarbetade men
aldrig ratificerade förslag, som kallats 1923 års
Haagregler. — För förhållandet mellan
krigförande och neutrala finnas regler i 5:e och 13:e
Haagkonventionerna 1907 om neutrala makters
och personers rättigheter och plikter under land-,
resp, sjökrig. — Om sjuka och sårade under k.
finnas regler i 1864 års Genèvekonvention,
reviderad 1929, den s.k. rödakorskonventionen.
Även krigsfångars behandling är reglerad i
Ge-nèvekonventionen 27/7 1929. Om civilbefolkningens
skydd i k. äro regler utformade i
Stockholms-konventionen 3% 1948. Samtliga dessa tre
konventioner ha översetts vid konferenser i Genève;
n/s 1949 avslutades arbetet härmed. — Jfr
Krigsförbrytelse. — Litt.: se under Folkrätt; i de där
angivna allmänna arbetena äro större el. mindre
partier ägnade k. Vidare t.ex. A. Rolin, ”Le droit
möderne de la guerre” (3 bd, 1920—21); T. Gihl,
”Folkrätt under k. och neutralitet” (1941); H. G.
F. Sundberg, ”K. och neutralitet” (1943);
”Occupa-tio bellica” (s.å.); Q. Wright, ”A study of war”
(2 bd, 1944); F. Castberg, ”Norge under
okkupa-sjonen” (1945); O. T. Röed, ”Fra krigens
folke-rett” (s.å.). H.Ci.
2) Mil. Det militära k. syftar till att nå det
med k. avsedda målet främst genom att besegra
fiendens stridskrafter; vid ett försvarskrig att
hindra fienden att besegra egna stridskrafter
(jäm
väl genom anfall). På gr. av den stora betydelse
tekniken och krigsförnödenheterna ha för den
moderna krigföringen, riktas denna jämväl mot
forsknings- och produktionscentra. För att bryta
ned hela folkets motståndskraft kunna de
militära operationerna riktas även mot
civilbefolkningen, landets administration, folkförsörjningen
m.m. Se vidare Totala kriget och Ekonomisk,
resp. Psykologisk krigföring. — Betr, den militära
krigföringens olika grenar se Landkrigföring,
Luftkrigföring och Sjökrigföring. S.E.B.
Krigarföreningar
(frontkämpeförening-a r), sammanslutningar av f.d. krigsdeltagare. —
Största omfattningen ha k. haft i Tyskland. En
del lokala k., som räknade sitt ursprung från
1840-talet, bildade 1872 en trängre
sammanslutning, och 1884 grundades Deutscher
Reichskrie-gerverbund, sedan 1898 även benämnt Kyffhäuser.
Detta förbund var politiskt och konfessionellt
neutralt. Efter i:a världskriget tillkommo
dessutom en mängd föreningar, ofta politiskt färgade,
för tillvaratagande av krigsdeltagarnas, särsk.
krigsinvalidernas, ekonomiska intressen. En
särställning intog det 1918 grundade Stahlhelm*. De
tyska k. upplöstes 1935. — K. finnas även i
Frankrike, Storbritannien (British Legion), Belgien och
USA (American Legion m.fl.). 1949 hade American
Legion, som är opolitisk, c: a 3 mill. medl. övriga
k. i USA hade c:a 1,7 mill. medl. [T.HmlS.E.B.
Krigförande part kan enl. folkrätten endast ett
erkänt folkrättsligt subjekt vara, främst den
suveräna staten. Även upprorsmän, insurgenter,
kunna dock erkännas som k. och därmed som
ett slags folkrättssubjekt, därest de uppträda som
en statsmakt i vardande, d.v.s. ha en fast
organisation, ha förvärvat sig faktiskt herravälde över
ett visst, den lagliga regeringens makt
undandraget territorium samt iakttaga krigets lagar och
bruk. Detta innebär endast, att de med avseende
på krigföringen erhålla samma rättigheter och
skyldigheter, som enl. folkrätten tillkomma
krigförande stater. Så var t.ex. fallet med
Sydstaternas konfederation under nordamerikanska
inbördeskriget på 1860-talet, likaså med Francos regim
under spanska inbördeskriget på 1930-talet.
Understundom har kravet på territoriellt herravälde
uppgivits. Som ex. må anföras tjeckiska legionen
under i:a samt de Gaulles franska
motståndsre-gering under 2:a världskriget. K. är ansvarig för
alla handlingar, som begås av personer,
tillhörande hans stridskrafter. Jfr Krig 1). H.Ci.
Krigföring, se Krig.
Krig i fred, ty. Krieg im Frieden, lustspel av
Gustav v. Moser och Franz v. Schönthan.
Krigs-, se även Fält-.
Krigsakademien, se Krigsskolan.
Krigsarkivet, arkivinstitution med uppgift att
vara arkivmyndighet för alla under Försvarsdep.
lydande myndigheter m.m., att utgöra arkivdepå
för handlingar från nämnda myndigheter samt
för de arkiv och samlingar i övrigt, vilka äro el.
bli överlämnade till K., att vara kartbibi, och att
som stabsorgan inom högkvarteret handlägga och
bereda vissa arkivärenden. Nuv. instruktion är
av 1943. Chef för K. är krigsarkivarien, som
— 1085 —
— 1086 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
