Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigsfångar - Krigsförbrytelse - Krigsförfattning - Krigsförklaring - Krigsförplägnad - Krigsförräderi - Krigsförsäkring - Krigsförsäkringsnämnden - Krigsförvaltning - Krigsförvaltningsreglementen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGSFÖRBRYTELSE
i onödan inspärras; att de, med undantag för
officerare, må användas till arbete mot gottgörelse
enl. taxa, som gäller för egen personal; officerare
skola erhålla avlöning i likhet med egna
officerare, att framdeles ersättas av deras hemlands
regering; att k. skola underhållas av den regering,
i vars makt de befinna sig; att de må ådömas
disciplinstraff, om de efter rymningsförsök
fasttagas men icke om de efter återföreningen med
egen armé ånyo göras till k.; att de på hedersord
kunna försättas i frihet utan att dock ha rätt att
fordra detta; att upplysningsbyråer rörande k.
skola upprättas i krigförande stat ävensom i
neutral stat, som inom sitt territorium mottagit
krigförande: att k. skola tillåtas fritt utöva sin religion;
samt att betr, upprättande av testamenten, vid
dödsfall och i fråga om begravning samma
bestämmelser skola gälla som för egen personal.
— I äldre tider voro k. rättslösa. De gjordes
vanl. till slavar men kunde även dödas. Ända
till början av 1600-talet fortlevde på vissa håll
den uppfattningen, att en k. tillhörde den
enskilde el. den truppavd., som tagit honom till fånga.
Lösensumma kunde begäras. Under i :a
världskriget följde de krigförande i huvudsak de ovan
angivna folkrättsliga bestämmelserna. Under 2:a
världskriget satte de sig däremot ofta över dem.
Sålunda har förekommit, dels att stora
avrättningar ägt rum (jfr Katynskogen), dels att
enskilda och mindre grupper dömts till hårda straff
el. avrättats i repressaliesyfte, dels att k. satts till
slavarbete i detta ords moderna betydelse. Ännu
1950 äro ett mycket stort antal k. kvarhållna
i Sovjetunionen. — Jfr Fångläger. [T.HmlS.E.B.
Krigsförbrytelse, ett internationellt-rättsligt
begrepp, vars innebörd ej är fullt exakt och
oomtvistlig, eftersom det ännu (1950) icke existerar
någon internationell strafflag. Till k. kunna i
huvudsak hänföras två principiellt artskilda
grupper av förbrytelser, vilka kunna betecknas som
den ”politiska”, resp, den ”kriminella” gruppen.
Den politiska gruppen omfattar framför allt
orättmätiga angrepp på andra stater. Man
betraktar i dessa fall själva det orättfärdiga
anfallskriget som ett brott. Till den kriminella
gruppen av k. räknas vissa slag av grövre brott
under och i samband med pågående krig, särsk.
överträdelser av erkända folkrättsliga regler för
krigföringen. Vissa sådana regler ha upptagits i
4:e Haagkonventionen (1907) om lantkrigets lagar
och bruk el. i andra internationella konventioner
(jfr Krig 1). En del regler för krigföringen äro
endast sedvanemässigt erkända. I de
folkrättsliga konventionerna förutsättes det, att de
särskilda staterna var för sig skola bestraffa k. av
den kriminella gruppen. En krigförande stat
anses behörig att döma icke blott egna
medborgare utan även medl. av fientliga styrkor, som
förövat k. Så har också skett i stor omfattning.
Om Sverige vore i krig, skulle f.ö. åtskilliga
mot svenska medborgare riktade k. vara
straffbara enl. strafflagen för krigsmakten el.
allmänna strafflagen. — Fram till 1 :a världskriget
ansågs i regel, att k., tillhörande den politiska
gruppen, icke utgjorde verkliga brott i juridisk
mening. Behandlingen av t.ex. Napoleon I efter
Waterloo hade sålunda knappast straffrättslig
karaktär utan var närmast en rent politisk
säkerhetsåtgärd. Under 1 :a världskriget framväxte
inom de allierade makterna en stark opinion för
bestraffning av de statsmän inom
centralmakterna, som ansågos skyldiga till krigsutbrottet.
Versailles-traktaten 1919 föreskrev också, att
tyska krigsförbrytare skulle straffas. — Efter 2:a
världskrigets slut träffade ”de fyra stora”
segrarmakterna (USA, Storbritannien, Sovjetunionen
och Frankrike) ett avtal (aug. 1945) om
upprättande av en internationell militärdomstol för
att döma krigsförbrytare, vilkas brott ej voro
geografiskt lokaliserade. De betecknas i avtalet
större krigsförbrytare (eng. major war criminals).
Jfr Nürnbergprocessen. Domstolen ägde
behörighet att döma personer, som i de europeiska
axelländernas intresse, ant. individuellt el. som
medl. av någon organisation, begått något av
följ, brott: a) brott mot freden, d.v.s.
brott, hänförliga till den politiska gruppen av
k. enl. ovan, ss. förberedande, igångsättande el.
förande av anfallskrig el. krig i strid mot
internationell överenskommelse etc.; b)
krigsförbrytelser, d.v.s. brott, hänförliga till den
kriminella gruppen enl. ovan, ss. mord el.
misshandel på civilbefolkningen i ett ockuperat land,
bortförande av befolkningen till slavarbete e.d.,
mord och misshandel på krigsfångar el. personer
på öppna havet, dödande av gisslan, plundring
av offentlig el. privat egendom, godtycklig
förstörelse av städer el. byar o.s.v.; c) brott mot
humaniteten, se Humaniteten och
Folkmord. — Genom 1945 års avtal och stadgan för
den internationella militärdomstolen kommo f.f.g.
i historien ett antal stora stater överens icke
blott om principen om ansvar för k. och
förföljelser utan också om individuell ansvarighet för
brottet att störa den internationella freden. —
Litt.: F. Bauer, ”Krigsförbrytarna inför domstol”
(1944); ”Nürnbergprocessen” (2 bd, 1946—47);
”Dommen i Nürnberg” (1947); art. i ”Svensk
juristtidn.”, 1944 och 1945. Bz.
Krigsförfattning, härordning*.
Krigsförklaring. Av ålder har krig ansetts böra
föregås av k., vanl. med angivande av krigsorsaken.
Genom den av de flesta stater biträdda
Haagkonventionen av 1907 har denna tradition vunnit
folkrättslig helgd. Krigsutbrott utan k., t.ex. som följd
av gränsstrider el. som överrumpling från ena
partens sida, ha dock icke varit ovanliga i nyare
historien.
Krigsförplägnad, se Underhållstjänst.
Krigsförräderi, förräderi* under krig el.
krigsfara.
Krigsförsäkring, försäkring å person el.
egendom, avsedd att gälla i krig. Under 2:a
världskriget meddelade svenska staten k. enl. lagen 10/3
1939 om statlig krigsförsäkring m.m. (jfr Statens
krigsförsäkringsnämnd).
Krigsförsäkringsnämnden, se Statens
krigsförsäkringsnämnd.
Krigsförvaltning, se Militärförvaltning.
Krigsförvaltningsreglementen innehålla av K.m:t
utg. föreskrifter för förvaltningen vid arméns
myndigheter och truppförband m.m. på krigsfot.
Grundläggande äro ”Allmänt krigsförvaltningsreglemen-
— 1095 —
— 1096 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
