Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigsförvaltningsreglementen - Krigsgeologi - Krigsgärd, krigskontribution - Krigshamn - Krigsherre, högste - Krigshistoria - Krigshovrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGSHOVRÄTTEN
te” (1944) samt ”Krigsmaterielbestämmelser” och
”Krigsförplägnadsbestämmelser” (1932, med särsk.
under tiden för 2:a världskriget gjorda ändringar).
Krigsgeologi. Under i:a världskriget, särsk.
sedan detta utvecklat sig till ställningskrig, visade
det sig nödvändigt att utnyttja den geologiska
sakkunskapen, både för truppernas dagliga behov, t.ex.
anskaffande av dricksvatten, och för anläggande av
vägar, skyttegravar och befästningar samt
anskaffande av därtill erforderligt material, sten, grus
etc. Hos bägge sidor av de stridande erhöllo de
geologiska fackmännen särskilda uppdrag och
tilldelades högkvarteren och de högre staberna som
krigsgeologer. Efter 1 :a världskriget synes
bl.a. i Ryssland ett planmässigt utnyttjande av
geologiska undersökningar för militärt ändamål
och upprättande av militärgeologiska kartor ha
skett. I 2:a världskriget tjänstgjorde på båda
sidor specialutbildade geologer som
militärgeologer. [K.A.G.lS.Hj.
Krigsgärd, krigskontribution. 1) Gärd
el. pålaga, uttagen i krig av befolkningen inom
område, som göres till föremål för ockupation.
De folkrättsliga bestämmelserna ang. k. innehålla
i huvudsak: att k. ej må upptagas annorlunda än
efter skriftlig befallning av högste befälhavaren;
att kvitto skall tillställas dem, som utgjort k.; att
utöver skatter m.m. till förmån för staten
penninggärder få uttagas endast för arméns behov el.
områdets förvaltning, att rekvisitioner in natura och
arbetsprestationer må avfordras kommuner el.
enskilda endast för ockupationsarméns behov och
efter bemyndigande av befälhavaren i det
ockuperade området mot kontant betalning el. skuldsedel;
att sådana prestationer icke få vara av den art, att
de kunna innebära deltagande i krigföringen mot
eget land; att enskild egendom (med undantag
för transportmedel och krigsförråd) icke får
beslagtagas. De folkrättsliga bestämmelserna ha
särsk. under 2:a världskriget i mycket hög grad
åsidosatts. — 2) K. förekommer i svenska
historiens urkunder även i bemärkelsen skatt, som i
eget land upptages för krigsändamål. — Jfr
Kon-tribution. T.Hm.
Krigshamn, hamn, som uteslutande el.
huvudsaki. är avsedd som bas för örlogsfartyg och
därför skyddad av fästningsverk o.a.
spärranordningar (se örlogsbas). Särskilda föreskrifter
gälla i regel betr, tillträde till och ankring inom
dyl. områden. Ang. svensk k. se SFS 467/25.
Krigsherre, högste k., ett lands
statsöverhuvud i egenskap av högste befälhavare över
landets krigsmakt*.
Krigshistoria kallas den del av historien, som
särsk. behandlar krigen samt krigsväsendet och
dess utveckling. I forna tiders historieskrivning
intog skildringen av krigen visserligen en stor
plats, men k. i egentlig mening kan man dock
sällan kalla den, då den oftast nöjde sig med en
skäligen kritiklös och ytlig skildring och blott
sällan sökte klarlägga det inre sammanhanget
och k:s återverkan på historiens övriga
områden. Då därpå en tid intresset för
kulturhistorien trädde i förgrunden, trängdes intresset för
k. även bland flertalet historiker tillbaka.
Epokgörande för klarläggandet av k:s verkliga
ställning och betydelse för historien över huvud var
H. Delbrücks stora arbete ”Geschichte der
Kriegs-kunst im Rahmen der politischen Geschichte”
(4 bd, 1900—20; fortsatt, delvis efter andra
principer, av E. Daniels). Mycket i Delbrücks
framställning har visserligen rönt skarp kritik, men
hans banbrytande insats kan ej förnekas, och
först efter honom kan man bland icke-militärer
räkna med ett verkligt intresse för k. — På
militärt håll har däremot intresset för k. sedan
gammalt varit levande; redan vid Gustav II
Adolfs och Karl XII:s utbildning har k.
medvetet kommit till användning, och Napoleon har
uttryckligen inskärpt dess betydelse. Clausewitz
ser i k. grundvalen för nästan all högre militär
verksamhet. Vid så gott som alla moderna
generalstaber ägnas därför stor uppmärksamhet åt
k.; ofta har en särskild krigshistorisk avd.
inrättats. Då syftet i främsta rummet är att ur
k. hämta praktiska lärdomar, ha generalstaberna
framför allt sysslat med nyare tiders k.; främst
må nämnas arbeten om fransk-tyska kriget 1870
—71 och i:a världskriget 1914—18. Även äldre
tider ha dock behandlats i dessa officiösa
arbeten, t.ex. Fredrik den stores krig av tyska
generalstaben, Eugens av Savoyen fälttåg, österrikiska
tronföljdskriget och kriget 1809 av österrikiska
krigsarkivet och det stora nordiska kriget av
danska generalstaben. Dessa arbeten, särsk. de,
som behandla nyss förflutna händelser, äro dock
ofta ganska ensidiga och tjäna mera praktiska
syften än vetenskapliga. På det otal
krigshistoriska arbeten, dels memoarer, dels mera kritiska
och sammanfattande arbeten, som utgivits av
enskilda, kan här ej ingås. En efter de olika
krigen ordnad översikt finns i ”Handbuch für
Heer und Flotte”, 9 (1912). — I Sverige har
Generalstabens sedan 1878 existerande
krigshistoriska avd. utg. dels en del smärre skrifter,
”Meddelanden” — för vissa av dessa står
Krigsarkivet som utg. —, dels följ, större arbeten:
”Sveriges krig åren 1808—09” (9 bd, 1890—1922),
en utförlig framställning av hela det militära
händelseförloppet under dessa år; ”Karl XII på
slagfältet” (4 bd, 1918—19), en framställning av
karolinsk slagledning, sedd mot bakgrunden av
taktikens utveckling från äldsta tider; ”Gustav II
Adolf” (1932), en minnesskrift till 300-årsjubileet,
utgörande en sammanfattning av ett större, på
vidsträckta källforskningar vilande arbete,
”Sveriges krig i6n-—32” (6 bd & bil.-bd 1—2, 1936—
39); enstaka arbeten behandla delar av trettioåriga
krigets senare skede. Av äldre svenska
krigshistoriska förf, torde i främsta rummet böra
nämnas J. Mankell, av nyare A. Stille och B.
C:son Barkman. P.S.
Krigshovrätten, 1797—1949 en avd. i Svea
hovrätt i Stockholm. K. handlade besvär över
krigsrätternas utslag och över vederbörande
befälhavares beslut i disciplinmål. Den bestod av ordf,
å en av hovrättens divisioner, en led. där, ett
särskilt krigshovrättsråd samt en överste
och en kommendör vid flottan, / utom i mål mot
generalsperson el. flaggman, då 2 militärer av
dylik rang insattes. Åklagare var
överkrigsfiska-len. I krigstid kunde, om erforderligt, en särskild
krigsöverdomstol (se överkrigsrätt) vid sidan av
k. utses. — Efter flera vacklande försök
inrätta
— 1097 —
— 1098 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
