Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigskollegiet - Krigskommissariatet - Krigskonjunkturskatt - Krigskonst - Krigskontraband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGSKONTRABAND
varvid det uppdelades på 5 inbördes ganska
självständiga departement. Dess ställning som
centralorgan för krigsväsendet stärktes härigenom, vilket
särsk. framträdde under finska kriget 1808—09.
Emellertid växte under 1800-talets förra del särsk.
inom de militära kretsarna kritiken mot K. 1863
föreslog K.m:t dess ersättande med en
arméförvaltning, vilket förslag antogs av ständerna,
varefter K. 1865 upphörde att existera. Bland mera
bemärkta presidenter i K. under tiden efter 1732
märkas J. Giertta (1732—40), C. Cronstedt (1740
—50), B. Cederström (1802—09), C. M. Armfelt
(1809—10), J. A. Sandels (1815—24) samt G. W.
Tibell (1824—32), K:s siste ord. president. —
Litt.: B. Steckzén, ”K:s historia” (2 bd, 1930—
37)- Sa B.
Krigskommissariatet, förutvarande benämning
på en av arméns förvaltningsmyndigheter. Enl.
instruktionen för Krigskollegium av 4A 1805 hade
krigskommissarien säte i intendentsdep. I krig
förestods det under generalintendenten lydande
fältkontoret av överkrigskommissarien, som under sig
hade bl.a. ett antal krigskommissarier, under vilka
i sin ordning lydde fältkommissarierna. K. ålåg
att verkställa upphandling och besiktning av vissa
krigsförråd samt att kontrollera förvaltningen vid
magasinen. T.Hm.
Krigskonjunkturskatt, skatt, som lägges på av
en krigskonjunktur, el. möjl. av en annan
infla-tionskonjunktur (kr is skatt), förorsakade
inkomstökningar. Skälet för att man ej nöjer sig
med att beskatta dessa genom den vanliga
inkomstskatten är främst, att man anser det
omoraliskt el. i varje fall politiskt stötande samt ägnat
att väcka missnöje, om ett antal personer förtjäna
på en konjunktur, som för det stora flertalet
medför minskad realinkomst och övriga
uppoffringar. Syftet kan även vara att göra det mindre
lönande för företagare och övriga av skatten
träffade att höja sina priser. Då den genom
krigs-konjunkturen förvärvade inkomsten alltså i
princip anses ”oförtjänt”, brukar man tillgripa så höga
skattesatser vid k., att denna närmast verkar
kon-fiskatorisk. Den intar på så sätt samma ställning
som t.ex. en värdestegringsskatt på fast egendom.
En svårighet vid en k. är, att den inflation, som
regelmässigt äger rum i samband med en
krigskonjunktur, medför, att de under denna inträdande
inkomstökningarna helt el. delvis äro skenbara,
då de blott äro ett uttryck för penningvärdets fall.
Beror inkomstökningen t.ex. på att lager stigit i
pris, kan den vara rent fiktiv, då den i samband
med ett efter kriget inträffande prisfall förbytes
i en motsv. förlust. Att avgöra, huruvida en
inkomstökning beror på krigskonjunkturen el. är
resultatet av t.ex. en rationalisering, en normal
expansion hos företaget, särskild skicklighet hos
företagsledaren e.d., kan ofta vålla stora
svårigheter. Det ligger i sakens natur, att i regel endast
inkomsttagaren har möjlighet att prestera någon
bevisning rörande denna fråga, varför man brukar
föreskriva, att inkomstökning skall anses vara en
följd av krigskonjunkturen, försåvitt
inkomsttagaren ej kan göra sannolikt, att motsatsen är
fallet. Som utgångspunkt för bedömandet,
huruvida en inkomstökning inträffat, får man ta
för-krigsinkomsten, försåvitt denna kan anses
”nor
mal” för företaget. Ju flera krigsår som förflutit,
desto mindre representativ kan förkrigsinkomsten
dock anses vara för företagets aktuella
avkastningsförmåga. En k. är därför från flera
synpunkter en föga tillfredsställande skatt men anses
likväl i regel ofrånkomlig av politiska skäl.
Under 1 :a världskriget infördes 1915 i Sverige
en k., vars maximala skattesats successivt
höjdes från 12 till 40°/o. Den gav sammanlagt mer
än 1 milliard kr i inkomst åt staten. Det efter
kriget inträffade prisfallet visade dock, att de
beskattade inkomstökningarna till stor del varit
fiktiva och att k. alltså varit oberättigad. K.
infördes även i flertalet övriga länder, ofta med
väsentligt högre skattesatser än den svenska k:s.
När k. på nytt infördes 1940, sökte man
undvika de föregående gång gjorda misstagen
genom att medge frikostig rätt till nedskrivning
av lager samt nyanskaffat anläggningskapital. I
andra fall, där en prissänkning skulle göra
krigs-konjunkturvinsten fiktiv, påfördes k. blott
provisoriskt. Hänsyn togs vidare till förändringar
i dolda reserver, i företagets eget kapital, i dess
avskrivningsprinciper m.m. Dessa bestämmelser
voro riktigt tänkta men gjorde skattereglerna så
komplicerade, att det ofta blev beroende av en
slump, huruvida k. utgick el. ej. Skattesatsen
maximerades vid 70 °/o. K. fick avdras vid
taxeringen till statlig men ej till kommunal
inkomstskatt. Den sammanlagda toppbelastningen kunde
på så sätt uppgå till 90% el. mera. Detta
minskade givetvis företagens intresse av att öka
inkomsten genom en effektivisering av driften, då
man ej var säker på att den därav föranledda
inkomstökningen ej skulle träffas av k. De
företag, som voro säkra på att träffas av k.,
gjorde ofta onödiga utgifter, t.ex. för
representation, då dessa i huvudsak fingo bäras av
staten. K. utgick först blott på inkomst av rörelse
och därmed jämförlig inkomst. Taxeringen
ombesörjdes av prövningsnämnderna. Under 1941
utsträcktes k. till att omfatta inkomst av
jordbruk och skogsbruk. Undantagen var främst
sådan inkomst av tjänst, som ej härrörde ur
tantiem e.d. — att inkomst av annan fastighet
var undantagen, hade mindre betydelse, då denna
i regel ej ökades under kriget. Däremot erhöllo
flertalet löntagare en inkomstökning, som ej
träffades av k. Till följd härav infördes vid
denna ett utjämningsavdrag med i regel 15%
av inkomstökningen, vilket var avsett att
kompensera penningvärdets fall. K. avvecklades fr.o.m.
budgetåret 1947/48. På gr. av bl.a. de mera liberala
nedskrivningsreglerna gav k. trots högre
skattesatser ej samma avkastning som under 1 :a
världskriget utan sammanlagt blott c:a 410 mkr. C.Wr.
Krigskonst, sammanfattningen av grundsatser
och regler för krigs förande, särskiljes
krigsveten-skapligt i strategi*, krigföringen i stort, och
t a k t i k*, krigföringens enskildheter. Jfr
Krigsvetenskaper.
Krigskontraband, sådana till krigsbruk
användbara varor och artiklar, vilka föras till ett
krigförande land el. till av en krigförande besatt
territorium. Enär tillförsel av k. från neutral till
krigförande är att anse som ett understödjande
av den ena parten, är förhindrandet av dyl.
tra
— IIOI —
— 1102 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
