Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigskontraband - Krigskontribution - Krigslagar - Krigslydnad - Krigslön - Krigsmakt - Krigsmaktens personal - Krigsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGSKONTRIBUTION
fik från den andra partens sida tillåten rätt. Den
stat, vars handelsfartyg för k., är härför icke
ansvarig men har heller icke rätt att skydda
fartyg och last mot uppbringning. Man har till
de neutralas tjänst sökt precisera, vad som skall
hänföras till k., och nådde vid
Londonkonferensen (1909) en preliminär men aldrig ratificerad
överenskommelse. Man skilde där på absolut
k., till vilken kategori räknades omedelbarligen till
krigsbruk användbara föremål, ss. vapen,
ammunition och krigsfartyg, och villkorligt el.
relativt k., som innefattade sådana varor, vilka
ha såväl krigisk som fredlig användning, t.ex.
kol, oljor, råämnen, hästar och metaller.
Absolut k. är alltid, då destinationen vare sig
omedelbart el. över neutral hamn är fientlig,
föremål för uppbringning. För beslagtagning av
villkorligt k. kräves fullständigare bevisning,
såvitt det ej är direkt destinerat till fiendens
stridskrafter el. förvaltningsmyndigheter. Lastens
karaktär skall genom visitation utrönas, innan
åtgärder för dess uppbringning el. förstöring få
vidtagas. Under i:a världskriget ändrade de
krigförande efter behag k.-listorna, och slutl.
utplånades all skillnad mellan icke blott absolut
och villkorligt k., utan även mellan k. och fria
varor, varjämte neutrala stater utan rättslig
grund genom de krigförandes utvidgning av
begreppen k. och ”fortsatt resa” i vissa fall
behandlades som krigförande. Under 2:a
världskriget har, på gr. av utvecklingen av det totala
kriget, begreppet k. icke längre haft någon
praktisk betydelse. Jfr Sjöfartskrig. H.Sk.
Krigskontribution, se Krigsgärd.
Krigslagar, speciallagar för personer, tillhörande
krigsmakten. Förr hänfördes till k. även
författningar rörande försvarsväsendets organisation
(även kallade krigslagfarenhet), men nu
räknas dit endast straffrättsliga och processuella
stadganden (strafflag för krigsmakten samt lag om
krigsdomstolar, 1948 ersatta av lag om
disciplinstraff för krigsmän och militär rättegångslag).
För en stark militärmakt, ss. Sverige under
storhetstiden, voro k. av icke ringa vikt. Tidigaste
bestämmelserna av k:s innebörd återfinnas i
Sverige i medeltida borg- och gårdsrätter för
stormännens väpnade styrkor samt i 1500-talets
hovordningar. Från de senare utbrötos under sistn.
årh. särskilda krigsartiklar till krigstuktens
bevarande, och under storhetstiden kom en mera
omfattande lagstiftning till stånd 1621 och 1683
samt särskilda sjöartiklar för flottan 1570
och 1685. Nya k., gemensamma för krigsmakten
till lands och till sjöss, utfärdades 1795, 1798, nya
strafflagar för krigsmakten 1868, 1881, 1914, 1948.
De äldre k. tillkommo genom lagstiftning av
konungen ensam som överste krigsherre. 1882
bestämdes emellertid, att riksdagens medverkan
krävdes vid stiftande av ny strafflag för
krigsmakten.
K. skapa en särställning för krigsfolket dels så,
att överträdelse av krigslydnaden bestraffas som
ett särskilt brott (26 kap. Strafflagen) och
militärerna för vanliga brott ådraga sig strängare
straff än civila medborgare, dels så, att särskilda
straffarter (arrest, disciplinbot, förr även prygel),
komma till användning, dels slutl. därigenom att
anordningen med krigsdomstolar bereder ett stort,
förr övervägande, inflytande åt det militära
elementet i domstolen, och vissa militärbefälhavare
ha egen bestraffningsrätt i disciplinmål efter
samråd med auditör. Under 1800-talet ha k.
emellertid mildrats, och 1948 slopades krigsdomstolarna
i vanlig fredstid. -— Ang. folkrättens lagar för
krigföring se Krig, Krigsförbrytelse, Folkrätt och
Militär rättskipning. K.
Krigslydnad, se Disciplin.
Krigslön, mil., se Krigsavlöning.
Krigsmakt, sammanfattande benämning på armé
marin och flygvapen med alla därtill hörande
fästningar, förråd, fabriker och anläggningar m.m.
ävensom frivilliga, officiellt erkända
sammanslutningar under deras tjänstgöring vid k. K. står i
allm. under högsta befäl av statsöverhuvudet. I
Sverige är konungen högste befälhavare över
rikets försvarskrafter. Jfr överbefälhavare.
Krigsmaktens personal består av militär
personal, civilmilitär personal, kvinnlig
krigstjänstpersonal, hemvärnspersonal samt civil personal.
Efter sättet för anställning kan militär och
civilmilitär personal vara fast anställd, värnpliktig
el. krigsfrivillig. —. Den militära person
a-1 e n utgöres av officerare, underofficerare och
manskap (underbefäl och meniga). Betr,
officerare, underofficerare och underbefäl se Befäl.
Meniga indelas vid flottan i 2:a och 3:e klass
sjömän. Till meniga räknas även musikelever. —
Den civilmilitära personalen utgöres
av Arméingenjörkårens och Mariningenjörkårens
personal samt flygingenjörpersonal;
generalläkaren, Fältläkarkårens och Marinläkarkårens
personal samt flygläkarpersonal; Fältveterinärkårens
personal; militärmeteorologer; tygstatens
personal, verkmästare, mästare (flygplan-,
vapenmästare m.fl.) och flygtekniker vid flygvapnet;
polispersonal; förrådsvaktmästare samt värnpliktiga
och krigsfrivilliga tjänstgörande som läkare,
tandläkare, veterinärer, telegraftjänstemän,
posttjänstemän, tolkar, präster,
personalvårdsassi-stenter el. i liknande specialbefattningar m.fl.
— Den kvinnliga
krigstjänstpersonalen utgöres av vid krigsmakten
tjänstgörande krigsfrivilliga kvinnor (jfr Kvinnlig
krigs-insats). — Hemvärnspersonalen utgöres
av kretshemvärnschef, hemvärnschef samt deras
ställföreträdare och adjutanter; driftsvärnschefer
och deras ställföreträdare, befälhavare för
drift-värnsdistrikt och driftvärnssektion samt
drift-värnsledare; kompani-, pluton- och gruppchefer
samt deras ställföreträdare; musikledare;
övriga hemvärnsmän, extra hemvärnsmän,
hem-värnsrekryter, hemvärnspojkar, extra
driftvärns-män, driftvärnsrekryter, driftvärnspojkar samt
mu-sikhemvärnsmän. — Den civila personalen
utgöres av ord., e.o. och extra tjänstemän, arbetare
m.fl., anställda vid verk, förband, staber o.s.v.;
vid krigsmakten tjänstgörande tjänstepliktig och
civilförsvarspliktig personal; vid krigsmakten
tjänstgörande icke krigsfrivilliga medl. av
frivilliga, för rikets försvar avsedda kårer och
föreningar. S.E.B.
Krigsman. Enl. Strafflagen hänföras till k.:
officerare, underofficerare och manskap, anställda
vid krigsmakten, värnpliktiga samt hemvärnsmän
— 1103 —
— 1104 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
