Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigsreglementen - Krigsriskersättning - Krigsråd - Krigsrätt - Krigssjukvård - Krigsskadeersättning - Krigsskadeförsäkring - Krigsskador
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGSRISKERSÄTTNING
krig med tillhörande s.k. lantkrigsreglemente om
56 artiklar, intaget i SFS 153/10. Se vidare
Lant-krigsrätt och Sjökrigsrätt. — Ang.
tjänsteregle-mente för krigsmakten etc. se Reglemente.
Krigsriskersättning, sjöv., tillägg på sjöfolks
hyra vid fartygs vistelse i farvatten och hamnar,
där risk för krigshandlingar är att befara.
Krigsråd. 1) I äldre tider bruklig (i vissa fall
t.o.m. föreskriven) rådplägning vid svåra
krigslägen mellan en högre befälhavare och honom
närmast underlydande. — 2) Titel på vissa
ämbetsmän i det forna Krigskollegiet samt på chef för
civilbyrå inom vissa försvarsgrenars
förvaltningsmyndigheter.
Krigsrätt. Förr voro k. av olika slag (fält-,
regements-, stations- och särskild k.)
underdomstolar vid krigsmakten i Sverige. Alltsedan 1949
äro i stället allmänna underrätterna domstolar för
avd. av krigsmakten. Under beredskapstillstånd,
beredskapsövning el. då riket är i krig, skall
dock i den utsträckning konungen förordnar k.
övertaga dessa funktioner för de allmänna
domstolarna. Konungen äger jämväl utfärda övriga
föreskrifter i ämnet. K. skall bestå av en lagfaren
krigsdomare som ordf, samt en nämnd av 3 led.,
2 civila och 1 militär. Den sistn. skall ha minst
regementsofficers grad. Som åklagare tjänstgöra
krigsfiskaler. K. är domför med krigsdomaren
ensam i de fall, då rådhusrätt vid
handläggning av militära mål är domför med en
lagfaren domare. Se ”Militär rättegångslag” (SFS
472/48). K.
Krigssjukvård, se Röda korset och
Underhålls-tjänst.
Krigsskadeersättning, folkr., ersättning, som en
segrande part utkräver av en besegrad jämlikt
fredsvillkoren. Fredssluten i nyare tidens
europeiska historia ha ofta stipulerat k., vanl.
beräknad med hänsyn till täckande av större el. mindre
delar av segrarens statsutgifter för krigets
förande samt i vissa fall för att förhindra ett alltför
snabbt återuppbyggande av det besegrade landet.
Versaillesfreden 1919 var ensamstående i sitt slag
i så måtto, att den av Tyskland utkrävde ej blott
ententens hela krigskostnad utan även ersättning
för alla enskilda förluster under kriget samt
dessutom tvångsleveranser av varor m.m.; kravet på
denna k. kunde ej heller fasthållas. Även efter
2:a världskriget har k. krävts i vissa fall, t.ex. av
Finland (till Sovjetunionen). Jämförbar med k.
är även den omfattande industriförflyttning, som
ägt rum från Tyskland till vissa av de segrande
makterna. [T.Hm]S.E.B.
Krigsskadeförsäkring, se Krigsförsäkring.
Krigsskador, med., i vidsträckt bemärkelse alla
de skador, som krigshandlingar medföra på den
mänskliga organismen, sålunda ej enbart
kroppsskador utan även kroppsliga och själsliga
sjukdomstillstånd (jfr Krigspsykiatri). —
Kroppsskadorna ändra karaktär med de vapen och
förstörelseredskap, som användas. I 2:a världskriget
minskade frekvensen av kroppsskador,
framkallade av handeldvapen, trots att automatiseringen av
dessa vapen drivits så långt. Artilleri-, bomb- och
minskador ökade däremot, framför allt tack vare
bombflygets utveckling samt möjligheterna till
robotbombning. Frekvensuppgifter från 2:a
världs
kriget saknas än så länge. Enl. en engelsk
uppgift från 1 :a världskriget belöpte sig
handeldva-penskadorna till c:a 40%, artilleriskadorna till
58 % och bombskadorna till 2 °/o av samtliga
skador. En tysk uppgift från ställningskrig på
västfronten uppgav, att skadorna till 85 °/o voro
framkallade av artilleri.
Skadorna på slagfältet voro i 2:a världskriget
oftare omedelbart dödande jämfört med
förhållandena under föregående krig. Automatvapnen (den
skadade får ofta flera träffar) och de allt tyngre
vapnen äro ansvariga härför. Man räknade förr
med ung. 1 dödad på 4 sårade. Hur denna kvot
förhållit sig under 2:a världskriget, har man ännu
icke någon exakt uppgift på. Enl. en allierad
uppgift från kriget i Nordafrika hade 85% av de
omhändertagna sårade extremitetsskador. Man
kan härav förmoda, att bål- och huvudskador varit
dödande på slagfältet i mycket hög procent.
Under 1 :a världskriget hade endast 2 A av
omhändertagna sårade extremitetsskador. — Dödligheten
hos omhändertagna sårade har däremot minskat
betydligt. Den var förr 10 å 15%. I 2:a
världskriget var den betydligt lägre, enl. uppgifter från
vissa krigsoperationer t.o.m. under 1 °/o.
Förbättrade behandlingsmetoder, t.ex. mot chock
(blod-och plasmatransfusioner) och infektioner
(sulfapreparat och penicillin), samt förbättrade
transportmöjligheter (med bl.a. flygplan) ha verksamt
bidragit till dessa resultat. Resultaten äro dock
överraskande gynnsamma med tanke på hur svåra
skadorna ofta äro. Man behöver blott tänka på
den skada en dumdumkula förr kunde ge, jämfört
med vad en explosiv handeldvapenkula nu är
mäktig att åstadkomma. Jfr Krigsmedicin.
Brännskador förekommo tidigare i
huvudsak i samband med krigshandlingar till sjöss. I
2:a världskriget ha brännskadorna varit vanliga
och allvarliga, vare sig de framkallats av
bränderna i städer efter flyg- och
artilleribombardemang el. direkt från explosionshärdar el.
eldsprutor. Stora framsteg ha gjorts i behandlingen av
dessa skador, både betr, tidig- och efterbehandling.
—■ Frostskador äro i kyligt klimat ej
ovanliga. Speciella sådana äro trench-, shelter- och
immersionsfötter, som ådragas i fuktiga
skyttegravar el. skyddsrum, resp, i livräddningsbåtar el.
flottar i samband med krigsförlisningar till sjöss.
—■ Explosionsskador (eng. blast injury)
äro praktiskt taget nya skadeformer, tidigare ej
iakttagna el. studerade och följaktligen ännu ej
nöjaktigt utredda. De uppträda hos f.ö.
oskadade personer i omedelbar närhet av kraftiga
bomb- el. minexplosioner, vare sig dessa ske i
luft el. vatten. Riskzonen har vid explosion i
luften en radie på c:a 6 m, vid explosion i vatten
på c:a 25 m. Det skadegörande momentet utgöres
dels av luftens el. vattnets transportrörelse, dels
av den positiva tryckvåg, som framkallas och
fortplantas i resp, medier (med ljudets hastighet).
Vid explosion i luft har man dessutom att
allvarligt räkna med den negativa sugvågen, i
vatten en sannolikt ofarlig reflexvåg, som
uppkommer, då den positiva tryckvågen når vattenytan.
Kroppsskadorna äro i regel lokaliserade till
bröst-och bukhåla och bestå av mer el. mindre utbredda
blödningar i organ och vävnader. Äro skadorna
— un —
— 1112 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
