Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigstribun, militärtribun - Krigstyfus - Krigsundervisningskommissionen - Krigsvetenskaper - Krigsvetenskapsakademien - Krigsvigsel - Krikon - Krim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGSTRIBUN
Krigstribun, militärtribun, se Tribun.
Krigstyfus, med., se Fläckfeber.
Krigsundervisningskommissionen hade 1866—
1937 överinseendet över undervisningen vid arméns
högskolor jämte småningom vissa andra centrala
utbildningsanstalter.
Krigsvetenskaper, de läror, som man på
grundvalen av krigserfarenheten ansett sig kunna uppställa
till ledning för det krigiska handlandet. På gr. av
dettas mångsidighet kan man ej tala om en
universell k. utan om krigskonsten* till lands, till
sjöss och i luften (strategi och taktik) som
grundläggande k. och därjämte ett antal
hjälpvetenska-per, ss. krigshistoria, generalstabstjänst,
härord-ningslära, vapenteknik, befästningskonst,
krigsför-valtning, kart- och bildväsen m.fl.
Krigsvetenskapsakademien. Den
krigsvetenskapliga bildningens låga ståndpunkt vid de i slutet
av 1700-talet utbrytande revolutionskrigen
framkallade en önskan om bildandet av ett
krigar-samfund för vidgande av de militära kunskaperna.
Väsentligen på initiativ av G. W. Tibell bildades
1796 Svenska krigsmannasällskapet, vars valspråk
var ”Fäderneslandets försvar”. Sedan 1804
benämnd K. räknar denna numera o. 260 in- och
utländska led., de förra fördelade på 7 avd., näml,
för lantkrigsvetenskap; sjökrigsvetenskap;
luftkrigsvetenskap; vapenteknisk vetenskap;
ingenjörvetenskap; civilförsvar, krigsförsörjning,
kommunikationsväsende m.m. samt krigslagfarenhet,
krigs-förvaltning, sjukvårds- och veterinärväsende,
kart-och bildväsende, meteorologi m.m. Antalet led. är
begränsat. De utländska led. äro (19^0) marskalk
Mannerheim och general Nenonen, Finland, samt
general Guisan, Schweiz. K. förverkligar sitt
ändamål att främja krigsvetenskaperna och följa
deras utveckling samt sprida kunskaper inom
krigsmakten genom sammanträden, varvid de för
varje år inom de olika avd. utsedda
föredragandena framföra sina årsberättelser, genom föredrag,
genom inbindan till avfattande av tävlingsskrifter
i militära ämnen, vilka kunna belönas med K:s
prismedaljer och penningpris, samt genom
utgivande av publikationen ”K:s handlingar och
tidskr.”. K. står under konungens beskydd och
ledes av en 1 :e och en 2:e styresman samt
gransknings-, förvaltnings- och redaktionsutskott. K:s
högtidsdag firas årl. 12/u. [E.O.B.JS.E.B.
Krigsvigsel, se Vigsel.
Krikon, se Plommon.
Krim, ry. Krym, halvö på n. kusten av Svarta
havet; c:a 26,000 km2. Endast genom det 4—7
km breda Perekopnäset sammanhänger K. med
fastlandet och skiljer genom den i ö.
framskjutande Kertjhalvön Azovska sjön från Svarta
havet. K:s n. och centrala del är ett slättland, en
fortsättning av den sydukrainska stäppen, och
består i n. och n.ö. av kvartära och tertiära
sediment, täckta av lössjord, i den centrala delen och
i s.v. av pliocena avlagringar, leror och
kalkstenar med undantag av Tarchankuthalvön, en
stäpplatå, som når upp till 170 m ö.h. och är
uppbyggd av miocena och pliocena musselkalkstenar.
Kertjhalvön, som höjer sig till 190 m ö.h., består
huvudsaki. av tertiära skifferleror, kalk- och
sandstenar. Åt s. stiger Krimstäppen småningom i
Krimbergen (ry. Gornyj Krym), vars n. förland
uppbygges av kretaceiska och tertiära skiktserier,
märglar, leror, sand- och kalkstenar. Söderut höja
sig Ja j la b er g en, en 150 km lång utlöpare
av Kaukasus. De uppbyggas av veckad jurakalk
och begränsas i s. av en tvär förkastningsbrant.
Högsta punkten är Roman Kosj (1,543 m ö.h.).
Karstfenomen äro mycket vanliga. Tack vare den
rikliga nederbörden (c:a 1,000 mm; i övriga K.
300—500 mm) äro Krimbergen skogklädda (ek,
avenbok, ask, lind, hassel); bok trivs fr.o.m. c:a
1,000 m ö.h. upp till skogsgränsen, 1,300 m ö.h.
Jajlas topplatåer karakteriseras däremot av
stäppvegetation. På sydkusten med dess ovanligt milda
klimat (medeltemp. i Jalta för jan. 3% för juli
24^2) ligga många bekanta kurorter, ss. Jalta,
Alupka och Feodosia, varvid bl.a. f.d. furstliga
och adliga slott kommit till användning. Från
äldsta tider har K. varit en tummelplats för
mycket olikartade folkstammar från både kontinenten
och havet (se nedan sp. 1117). Sjöledes ha
under gamla tiden kommit fenicier, greker och
romare, under medeltiden italienare, för det mesta
genuesare, och slutl. turkar. Från kontinenten ha
invandrat olika vandringsfolk, bland dem sist
tatarer. Efter den ryska erövringen av K. från
Turkiet 1784 utdelades den bästa jorden till ryska
furstar och adelsmän, som i sht på sydkusten
byggde ståtliga slott. Den lokala befolkningen
flydde massvis till Turkiet, en betydande del så
sent som efter Krimkriget 1854—56. Efter
1860-talet började en stark kolonisation av framför
allt ryssar och ukrainare. I den av K. bildade
sovjetrepubliken räknades 1931 793,700 inv., därav
41,8% ryssar, 25,1% tatarer, 10,8% ukrainare,
6,4 °/o judar, 6,1 °/o tyskar, dessutom armenier,
greker m.fl. 1939 uppgick antalet inv. till 1,126,824.
Till följd av förlusterna i 2:a världskriget och
likvideringen av Krimska ASSR, då deportation
drabbade i första hand upproriska tatarer, har de
sistnämndas antal starkt decimerats. —
Förändringar i samband med socialiseringen ha i sht
sedan 1927—28 berört alla K:s näringsgrenar. I
stäppområdena äro kolchoserna framför allt
specialiserade på odling av tidigt mognande vete,
därnäst korn och majs, men även på bomulls-,
tobaks- och trädgårdsodling. I förbergens dalar
och på sydkusten ha bildats stora sovchozer för
odling av trädgårdsprodukter, tobak och vindruvor,
som förse den lokala frukt-, konserv-,
tobaks-och vinindustrien. Fiske har en viss betydelse på
sydkusten. I Sivasjs grunda limaner vid Azovska
sjön utvinnes salt. I fråga om naturtillgångar
intar Kertjhalvön med sina stora järnmalmslager
första platsen. I Kamysj-Burun, i närheten av
Kertj, ligger K:s största industrianläggning,
malmgruvor med anrikningsverk. Dessutom
förekommer stenkol vid Bachtjisaraj, svavel, asfalt,
petroleum och naturgaser på Kertjhalvön. De största
städerna äro huvudstaden och K:s viktigaste
trafikcentrum Simferopol, den stora flottbasen och
krigs-hamnen Sevastopol, Feodosia, Kertj och Jalta.
K:s geografiskt skilda delar, låglandet i n. och
det mot sydkusten vettande berglandet, ha i
historiskt hänseende haft skilda öden; medan
låglandet varit ständigt utsatt för nomadinvasioner
från n., utsattes sydkusten och berglandet för
angrepp från s. över havet. — Enl. grekiska
för
— 1115 —
— 1116 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
